Abisko till Abiskojaure – den långa vägen
Författaren i unga år vid tältlägret. Foto: privat
På tåget upp frågade en medresenär mig, hur lång tid det tog att vandra från Abisko till Abiskojaure. Mitt svar, en halv dag eller en och en halv dag, förvånade honom.
Den längre tiden avser en vandring, där man avviker från Kungsleden och går upp längs Ballinjohka (Pallenjokk). Man lämnar leden alldeles före den andra bron. Det står gamla anvisningar ”Tältlägret”. Detta finns dock inte kvar, bara ett utedass. Men det är fint att tälta där.
Lätt stigning upp genom björkskogen, upp på kalfjället. På senare år har björkskogen och videsnåren blivit tätare.
Det är nästan som ett pass mellan Coamohas (Tjåmuhas) i väster och Ballincohkka (Pallentjåkka) i öster. Naturen i Ballinvaggi (Pallenvagge) är högalpin och mycket karg. Det har funnit en kåta, Pallenvaggekåten, här, men den är borta sedan länge.
Man blir lite förvånad när man är här. Man är ju så nära Abisko, och ändå så långt bort, i stillheten och kargheten. Längst åt söder finns det några sjöar. En gång var det en skock med renar där. De syntes väl och det luktade rejält vid en sjö. Vi tog i stället vatten från en jokk som rann ned från fjällsidan.
Från passet i söder (punkt 1042) följer man dalen sydväst ut längs jokken, ned mot Siellajohka. Till slut måste man över på sydsidan av denna jokk och igenom en del videsnår, för att komma fram till Kungsleden (Dag Hammarskjöldsleden). Tidigare låg här en liten stuga, Kieron, som dock revs för några år sedan. Därefter längs leden ned till bron, samt bort till Abiskojaurestugan. Torra somrar kan det vara svårt att hitta vatten längs denna del av Kungsleden.
Anders rutt inritad på fjällkartan.
ANDERS SKÖLLERMO
6 maj 2022