Bokebackens
kultursida

Lästips

Lars Ahlin om livskonsten

Det är 30-tal, depression och arbetslöshet. Längs vägarna drar unga män, resandegrabbar, omkring i jakt på en bit mat, husrum och i sällsynta fall ett jobb. De är helt avskilda från ett normalt liv med rutiner, familj, riktiga vänner och trygghet. När som helst kan de gripas av polis för brott mot lösdrivarlagen. Bland dem finns Tåbb, som är övertygad socialist men på ett bokstavstroget sätt. Utan arbete känner han sig därför inte som någon stolt proletär med förväntningar på ett utopiskt, klasslöst samhälle utan som en eländig varelse dömd till undergång.

På ett maniskt vis upprepar han för sig själv ”Man lever bara så länge man har jobb … man lever bara så länge man har jobb.” Frasen är lätt omtolkad hämtad ur kommunistiska manifestet som Tåbb kramar i fickan och hans tragedi är att han inte förmår skilja mellan den politiska människan och den privata. Manifestet ger inte längre svar på Tåbbs behov av en mening i tillvaron utan tvärtom bara upphov till förtvivlan och skam. Det lyckorike som ska avlösa den kapitalistiska utsugningen är inte till för honom, trasproletären. Utestängd från den sociala gemenskapen drabbas Tåbb av apati och vanmakt, han tvingas gå runt och sälja dikter som ingen vill ha, upplever en ständig förnedring i kontakten med dem som lever ett ordnat liv.

I sin litterära debut Tåbb med manifestet, gestaltar Lars Ahlin förmodligen självupplevda känslor från krisåren, sådana som naturligtvis fortfarande är en plågsam realitet för utstötta grupper. När jag lägger några mynt i pappmuggen framför en rumänsk tiggare på gatan är ögonblicket en isande påminnelse om att inte heller demokratins genombrott, folkhemmet eller det europeiska projektet lyckats utrota denna misär.

Inför en nöd vi inte kan påverka reagerar vi till slut med uppgivenhet, leda eller till och med ilska. Den socialdemokratiska pampen August Johansson vill inte ge Tåbb något gratismål utan kör ut honom med orden: ”Mitt parti har ju ordnat krishjälp … Varför i hälvitte ränner ni lann å rike runt som om samhället inte gör någonting för er?”

Svåra frågor som Ahlin emellertid inte är ute efter att besvara. Hans ärende är det själsliga kaoset hos en utsatt individ, hur livskänslan påverkas av de materiella omständigheterna. I Tåbbs feberheta hjärna blir självmordet det logiska alternativet, ”Om jag beslutar mig för att dö snart”, tänker han, ”då behöver jag inte skämmas längre, då befrias jag från de sociala kraven och från alla värderingar. Jag blir fri.” Men det finns en utväg, nämligen i famnen hos de friska, kamratliga flickor som råkar komma i Tåbbs väg och genom en av dem uppnår han gradvis en större självkänsla och insikt om att han med Ahlins uttryck ”kan framställa den sak som ligger sämre till så att den ligger bättre till”. Tåbb vaknar upp från den doktrinära marxismen och blir socialdemokrat. För honom gäller nu reformism och välfärdspolitik. Ur allt detta ser han ”hur en stark och ljus vilja att vårda det personliga strömmar fram”. Detta motiv, hur livskonsten kan skapas, återkommer i Ahlins författarskap. Det är också det kvardröjande intrycket av Tåbb med manifestet, sedan minnet av detaljerna i handlingen, persongalleriet och miljön bleknat bort.

ULF IVARSSON

21 februari 2014

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.