Bokebackens
kultursida

Lästips

En hyllning till Berzelius
betydelse för kemihistorien

Det tidigaste kända porträttet av Berzelius. Konstnären är okänd.

Jacobs Berzelius betydelse för kemin kan inte överskattas. Nu har Jan Trofast gett ut en omfattande biografi med talrika citat ur Berzelius korrespondens och beskrivning av hans insatser för det vetenskapliga framåtskridandet. Människan Berzelius får också stort utrymme. En heltäckande bild av den berömde kemisten framträder. Thomas Garoff har läst.

Utvecklingen av kemin som vetenskap började på allvar i Sverige under senare delen av 1700-talet, framför allt på grund av Carl Wilhelm Scheeles systematiska arbete att lägga grunden för den experimentella kemiska forskningen. Detta skildras i Ulf Ivarssons roman om Carl Wilhelm Scheele Kemin var hans ädla ögonsten. Ivarssons roman gör det möjligt att jämföra Scheele och en annan av Sveriges stora kemister; Jacob Berzelius. Berzelius dominerade totalt den kemiska forskningen under första hälften av 1800-talet. Han har nu blivit utförligt beskriven i ett verk; Jacob Berzelius, Vänskap och Vetenskap av Jan Trofast utgivet av Berzelius-Sällskapet.

Bergsindustrin drev på

Metaller, främst koppar från Bergslagen utgjorde ända sedan 1200-talet stora exportartiklar som berikade statskassan genom utförseltullar. Att öka utbytet av denna brytning låg i allas intresse framförallt kvalitativt, och det var här som kemin kom in i bilden. Flera grundämnen upptäcktes i samband med detta arbete; såsom molybden av Peter Jacob Hjelm, nickel av Axel Fredrik Cronstedt, mangan av Johan Gottlieb Gahn och yttrium av Johan Gadolin. Scheele, som var först ute på området lyckades påvisa existensen av syre och klor samt metallerna molybden och barium men hans viktigaste insats var att förbättra tekniken för laboratorieundersökningar praktisk taget från noll.

Berzelius kom in i kemistudierna femtio år senare då man hade lyckats eliminera den så kallade flogistonteorin som ovetenskaplig och anammat Lavoisiers förbränningsteori. Men han gjorde också mycket för att utveckla laboratorietekniken och precis som Scheele höll Berzelius strängt fast vid principen att alla kemiska teorier måste kunna styrkas av reproducerbara experiment. Berzelius påvisade existensen av nya grundämnen, nämligen metallerna zirkon, cerium och torium och ickemetallen kisel samt tillsammans med Gahn ickemetallen selen. Ytterligare en sak som var gemensam för de båda kemisterna var att de gifte sig sent, Scheele till och med först på sin dödsbädd och ingendera fick några efterkommande.

Berzelius sällskapsmännika

Den stora skillnaden mellan Scheele och Berzelius låg i deras sociala förmåga. Scheele var inbunden och lite människoskygg och drog sig undan till sitt apotek i Köping trots att han blev erbjuden flera framskjutna vakanser inom den spirande vetenskapsvärlden. Berzelius, däremot var utåtriktad och en trevlig sällskapsmänniska som genom en kombination av duglighet, kompetens och organisationsförmåga satt med i nästan alla kommittéer och som sekreterare för vetenskapsakademin hade rätt till månadslön, tjänstebostad och pension.

Både Scheele och Berzelius brevväxlade med kända utländska vetenskapsmän men fick mycket olikartade erfarenheter. Scheele kommunicerade i god tro med den berömda franska kemisten Antoine Laurent de Lavoisier, för att diskutera med honom sin upptäckt av grundämnet syre som utgjorde en av de centrala elementen i den då pågående debatten om flogistonteorins vara eller icke vara. Lavoisier lät bli att besvara Scheeles brev och publicerade samma veva sina egna resultat och fick därigenom äran för upptäckten av grundämnet syre.

Liebig blev rasande

Berzelius, igen brevväxlade med de kända tyska kemisterna Robert Wilhelm Bunsen, Friedrich Wöhler och Justus von Liebig. Liebig, som vi alla känner från skolundervisningen visade att växtnäringen utgörs av enkla oorganiska vattenlösliga mineraler såsom K+, NH4NO3, -PO43-, en upptäckt som haft enorm betydelse för världens jordbruk. Liebig hade dock en fallenhet för att skena iväg med sina nya teorier som han publicerade utan att vara experimentiellt verifierade. Berzelius påtalade detta i sin årsberättelse vilket gjorde von Liebig rasande och ledde till att han gjorde våldsamma utfall mot Berzelius i sina kommande artiklar där han gick åt Berzelius person. Bunsen och Wöhler försökte tala von Liebig till rätta men ingenting hjälpte. Till all olycka fortsatte von Liebig att ösa ur sig än mera osakligheter mot Berzelius vilket ledde till att von Liebig petade ut sig själv från den vetenskapliga världen. Denna tragiska sorti för von Liebig var något som tidigare inte var känt (för mig) utan framgick genom författarens genomgång av Berzelius enorma bevarade korrespondens.

Fällningsanalyser och periodiska systemet

En sektion av Trofasts bok beskriver hur analyserna gjordes, samt hur de räknade ut de nya grundämnenas relativa atomvikter genom att fälla ut en känd mängd ny substans med ett känt reagens och sedan noggrant avskilja fällningen, rena och torka den omsorgsfullt samt beräkna den relativa atomvikten i förhållande till det kända reagenset. Ofta måste de relativa atomvikterna beräknas via olika vägar då man inte visste om det nya ämnet uppträdde som envärt eller som flervärt (oxidationstalet 1, 2, 3, etc.).

Detta arbete motsvarar i mångt och mycket vad alla kemistuderande hamnar att gå igenom i form av fällningsanalyser i början av sina studier. Vad som borde ha framhållits i boken var att detta enorma pussel av nya grundämnen och deras relativa massa som Berzelius och hans kollegor satte ihop under första hälften av 1800-talet sakta men säkert byggde upp ordningsföljden mellan elementen. Detta möjliggjorde i sin tur för den ryska kemisten Dimitrij Ivanovitj Mendelejev att 1871 upptäcka periodiciteten i egenskaperna bland grundämnena, alltså basen för den moderna kemin och kopplingen till kvantmekaniken.

Medan Ivarssons bok om Scheele är lättläst och underhållande i ett behändigt format är Trofasts bok mera ett dokument och en hyllningsskrift över Berzelius insats i svensk kemihistoria. Trofast utnyttjar ofta brev och artiklar med tidsenliga satskonstruktioner och gammalsvensk stavning. Ett utdrag ur en svarsinlaga av Berzelius om det lämpliga i att inrätta ett apotek i på en ort utan läkare där en enda sats upptar en hel sida sätter läsaren uthållighet på prov.

THOMAS GAROFF

5 januari 2024

Jan Trofast, ”Jacob Berzelius, Vänskap och Vetenskap”, Berzelius-Sällskapet, Lund, 2023

Lista över författare

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.