Bokebackens
kultursida

Lästips

Dramatisk och trovärdig science fiction

Bra science fiction ska balansera mellan verklighet och skröna för att bli trovärdig. Det lyckas också Artur C. Clarke med i ”År 2001. En rymdodyssé” som är byggd på manuskriptet till Stanley Kubricks film från 1968. Författaren var nämligen naturvetare och kompetent att skildra tekniken för rymdfärder och vad som väntade jordiska resenärer. Handlingen utspelar sig dels för tre miljoner år sen, dels i nutid när vi tar de första stegen ut i rymden. Den gemensamma nämnaren är en avlägsen teknisk civilisation som i mänsklighetens gryning bestämmer sig för att inplantera intelligens på lämpliga planeter. De första nio kapitlen tecknar en spännande bild av hur det kan ha gått till när våra primitiva förfäder lärde sig använda enkla verktyg samt tala - och samspelet mellan dessa avgörande faktorer. De sista tio kapitlen är en gastkramande spekulation kring tid och rum och universums hemligheter. Boken slutar med en hisnande fantasi – jag ska inte avslöja mer.

Clarke har en märklig förmåga att skapa en känsla av att man kryper in i den slumrande hjärnan på apmänniskan Månskådare, en varelse som är så intellektuellt outvecklad att han inte ens vet att den gamla stammedlem som nyss dött var hans far. Månskådare och hans flock rör sig mycket lite utanför sin grotta. De kan inte fånga byten eller försvara sig mot ”de andra”. I bästa fall kan de stilla hungern med en bikoloni och ”mer kunde ingen apmänniska någonsin hoppas på”. En dag förändras allt. Impulsen från rymden visar sig i form av en monolit, en jättelik kristall, och ljusfenomen på himlen. Nu tänds det abstrakta tänkandet, tillvaron förändras av redskap och jakt, men vägen till den moderna människan gick över fyra istider med 200.000 års mellanrum.

För att det ska bli science fiction måste Clarke införa en deus ex machina, ett gudomligt ingripande, annars kunde upptakten lika gärna var en populärvetenskaplig framställning av hur vi utvecklades från enkla primater till Homo sapiens. Boken skrevs i mitten av 1960-talet och redan då förmådde Clarke med förvånansvärd precision förutsäga metoden för utforskandet av solsystemet. Beskrivningen av hur rymdskeppet Discovery närmar sig Jupiter och Saturnus och hur dess sonder sänds ut för att studera planeterna är som klippta ur NASA:s nyhetssidor. Målet för resan är Saturnus måne Japetus och där upptäcker besättningen något högst oväntat, en stjärnport, genom vilken man faller fortare än ljuset till ett annat universum. Kvar av besättningen är då endast huvudpersonen David Bowman. De andra har fallit offer för en dator som löpt amok, HAL. Skeppet driver alltså utan kontroll, vilket inte tycks bekymra Bowman nämnvärt. Han tröstar sig med att som enda människa få bevittna de fascinerande okända världarna. Idén kan Clarke eventuellt fått från Harry Martinssons Aniara, som skrevs ett tiotal år tidigare. Avslutningen lutar åt det rent bisarra och filmens slutscener är något svårtolkade. Med boken i färskt minne borde Kubricks rymdäventyr kunna bli en ännu större upplevelse.

ULF IVARSSON

28 november 2013

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.