Bokebackens
kultursida

Lästips

Pennan har fallit ur hans skälvande hand

Många litterära verk tar år att skriva men det är också så att en del författare skriver lika bra, kanske till och med bättre under press. Ett känt exempel är Honore de Balzac, som tvingades arbeta nätterna igenom för att blidka sina fordringsägare och hålla löften till utgivarna. Några av hans romaner räknas till de förnämsta bland klassikerna.

När man känner att tiden håller på att rinna ut måste man koncentrera sig på att förmedla de väsentliga ideerna istället för att lägga energi på att finslipa stilen, något som är tydligt i fallet med Nikos Kazantsakis självbiografi Rapport till Greco. Som läsare bryr man sig inte om det utan tvärtom är de existentiella frågorna så intensivt belysta att man gärna överser med eventuella formella brister.

Hur en sjuk och deprimerad Hjalmar Bergman orkade fullborda sitt litterära testamente och konstverk av högsta klass Clownen Jac bara något år innan han dog av tabletter och alkohol på ett hotellrum i Berlin är något av en gåta för eftervärlden.

Jac Trabac, eller Sverigefödda Jonathan Borck, som befinner sig i det amerikanska nöjeslivets häxkittel har tjänat massor med pengar på sin säregna humor - som formas kring ångest och skräck. Jac föraktar sin publik vilken skrattar åt lättköpta snaskigheter och han ser med avsky på sig själv för detta. ”Nog tar publiken tåligt emot förfalskad känsla … men konstnären dör av kosten”. Nu orkar han inte fortsätta i samma stil stil utan överraskar med en föreställning som öser nakna sanningar över publiken. Denna beter sig som upphetsade hundar och reagerar med otäckt hat när den inte gillar Jacs utslungade sentenser i vad han ordagrant kallar ”En clowns katkes”. Denna katekes, får man anta, är också Hjalmars Bergmans mäktiga avsked till sin publik: Vad är clowneriets mål och mening, frågar sig Jac och svarar; Sidan är blank sånär som på en stor plump. Katkesförfattaren har kommit av sig, pennan har fallit ur hans skälvande hand.

Jac mår inte alls bra och diagnosen måste nog bli manodepressiv. I den förfalskade reklamen (vilken reklam är inte det?) framställs han däremot som en excentrisk miljonär. Hans bungalow fylls med värdefulla tavlor, marmorstatyer en konstgjord fors, fågelburar, apor och ankor. Men Jac är olycklig, kan inte kontrollera sina känslor och är ömsom föraktfull, ömsom empatisk och förlåtande mot den servila och lismande uppvaktningen. Hovet utgörs av före detta fruar, sekreterare, tjänstefolk och berättaren själv, den unge släktingen Benjamin Borck. Denne har rest över till USA för att lära känna sin fars berömde kusin i hopp om att åtnjuta en smula av rikedomen.

Intäkterna från Jacs clowneri kontrolleras av syndikatet, en samling bisarra figurer och girigbukar. Advokater, läkare och journalister skildras som särskilt falska. De försöker få in clownen på en klinik när han krånglar om nästa turné.

I den högst artificiella värld Jac lever i försöker han hitta ett fotfäste, någon sunt och äkta i form av en tidigare okänd dotter. Hon övertalas att resa över till USA, men mötet blir en besvikelse. ”Sanna-Sanna” har inte det själsliga djup som kan förlösa Jac och göra honom till hel människa.

Clownen Jac är rik på litterära och kulturella blinkningar. En labyrint i trädgården påminner om Alice i underlandet, en moralpredikan från ”negertjänaren Longfellow” om en tavla av Breugel.

Stilistiskt är boken modernistisk och nyskapande. Plötsligt kan Bergman använda sig av dialektala uttryck som ”tocket”, ”trirolig”, ”rogdocka”, ”målro”, ”tjohittlahaartist”.

Sista kapitlet bryter mot den tidigare omsorgsfullt utmejslade stilen. Det är inte alls dåligt men skrivet som en ganska saklig och berättartekniskt mindre dramatisk resumé av vad som hände med personerna i handlingen. Senare tids forskning har visat att hustrun Stina spelade en icke obetydlig roll för Bergmans författarskap. Det var helt enkelt hon som lärde honom att skriva och kan det möjligen vara så att även Clownen Jac på något sätt var deras gemensamma verk?

Hjalmar Bergman fick idén till boken under en vistelse i Hollywood dit han rest för att skriva filmmanus och han vämjdes av uppståndelsen kring stjärnorna. Hans uppgörelse med drömfabriken är fylld av ironi och svart humor. Den läkare som sköter Jac ”liknar med sitt småvågiga, rödgula hår och sina muskulösa armar mer en gotisk krigare än en docent i neuropatologi”. Syndikatet tältar (!) och sitter på djurhudar i entrén medan de väntar på Jac. De beter sig helt enkelt fjolligt och saknar värdighet.

I sin Bergslagsmiljö rör sig Bergman tryggare, vilket genast märks i stilen som nu inte är lika späckad med surrealistiska infall och djupa resonemang om människans natur. Här råder en enkel livssyn, sunt förnuft och jordnära erfarenheter.

Clownen Jac är alltså en tidlös studie som ger ett tungt vägande svar på den eviga frågan: vad är en människa?

En handling av betydelse dör aldrig, den följer oss livet igenom och den överlever oss, heter det. Ska du utföra en dålig handling måste du använda en dålig människa. Den fege är alltid ett begärligt byte för den som vill slå ihjäl eller pina. Vilddjuret i människan har ingen större fröjd än att se en varelse skälva av ångest.

Det är fruktansvärda sanningar som Bergman överlämnar till sin läsekrets.

ULF IVARSSON

23 juli 2016

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.