Bokebackens
kultursida

Lästips

Det luktar brand om Dagermans reportage

Under andra världskriget framträder några unga svenska poeter och författare som är influerade av den amerikanska, hårdkokta novellstilen med portalfigurer som Hemingway och Steinbeck. Illusionslöst och ideologikritiskt betraktar ”40-talisterna” sin samtid. Prosan blir mörk och realistisk. Den tidigt bortgångne (31 år, självmord) Stig Dagerman driver denna litterära form till sin fulländning. Allt han skrev gavs genast ut och han hade stora framgångar som dramatiker, novellist, romanförfattare och politisk reporter. Det är i den senare egenskapen han hösten 1946 reser runt i det krigshärjade Tyskland. Resultatet blev Tysk höst, som kom 1947.

Landet existerar knappt som ett organiserat samhälle. I de sönderbombade städerna bor familjer i iskalla, fuktiga källare. Människorna kämpar för sina liv och då blir en säck potatis viktigare än hur ett nytt Tyskland ska organiseras eller att straffa dem som bar skulden för katastrofen. ”Hunger”, skriver Dagerman, ”är ju en form av otillräknelighet” och detta ”ger ytterst liten plats åt de långa tankarna”.

Nej, tyskarna intresserar sig knappast för krigets juridiska efterspel, de vänder bokstavligen ryggen åt Nürnbergrättegångarna och Dagerman förstår dem. Processerna i så kallade Spruchkammersitzung, avnazifieringsdomstolar, urartar till rena parodin. Ett vittnesmål om att man uppträtt vänligt mot judar kunde köpas för ett par hundra mark.

Politisk är allt lika kaotiskt. Chansen till enhet på antinazistisk grundval fanns men sumpades bort. Man vågar inte rösta på kommunisterna av rädsla för ryssarna. Det liberala partiet är för litet för att spela någon roll. CDU är uteslutet för att man inte är religiös. Socialdemokratin flirtar med de tysknationella: Ostpreussen och Schlesien tillbaka! Konflikten mellan generationerna anser Dagerman vara väl så allvarlig som den mellan klasser, ideologier och landsdelar i det splittrade Tyskland. De är bara ”gubbar med förgrämda drag och frusna leenden” som kommer på valmötena. Man måste se verkligheten i ögonen och erkänna att ungdomarna har sina egna organisationer: rånarligorna och svarta börscentralerna, konstaterar Dagerman torrt. Han kunde ju inte veta att demokratin trots allt skulle återfödas.

I sitt reportage anstränger sig Dagerman att försöka förstå det som ändå inte kan förstås av en tillfällig observatör med tillgång till hotellmatsal och rinnande kallt och varmt vatten, en ofattbar lyx för flertalet tyskar vid denna tid. Han gör en tågresa som från bekvämlighetssynpunkt lika gärna kunde ha varit en transport till ett koncentrationsläger. Han besöker en by där barnen ligger så länge som möjligt i sängen på morgnarna ”för att lura magen att sova över en måltid den ändå inte kan få.” Han träffar övertygade antifascister som inte vill samarbeta med ockupationsmakterna vars eftergivenhet gentemot de forna nazisterna de iakttar med bestörtning. ”Dessa människor är Tysklands vackraste ruiner”, skriver Dagerman med en ojämförlig formulering, ”lika obeboeliga som de sammanstörtande husmassorna som luktar fränt och bittert av slocknande bränder i den våta höstskymningen”.

ULF IVARSSON

2 december 2013

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.