Bokebackens
kultursida

Kulturoasen

Mästerverk från bortglömd konstnärskoloni

Didrichsens konstmuseum har gjort en beaktansvärd insats genom att i sin utställning föra fram verksamheten i den mindre kända konstnärskolonin i Önninge by på Åland. Kolonin är samtida med konstnärskollektivet vid Tusby träsk som ju haft en central plats i finskt kulturliv under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, perioden som brukar definieras som guldåldern inom den finländska konsten. Önningebykolonin grundades av Viktor Westerholm som lockade med sig sin elev Elin Danielson och hennes kollega Dora Wahlroos som i sin tur genom sin bekantskap med Skagenkolonin i Danmark fick med sig Edvard Westman, Hanna Rönnberg och dansken Christian Krogh. Elin Alfhild Nordlund, Anna Wengberg och vidare konstnärsparen Fredrik Ahlstedt och Nina Signell. Eva Topelius (Zacharias Topelius dotter) och J.A.G. Acke sökte sig också till kolonin.

Fritt kontnärsförbund

Acke hörde till gruppen av konstnärer som öppet brutit med den svenska konstakademin och varit med om att grunda ett eget ”fritt” konstnärsförbund. Samma kulturrevolution skedde i många andra europeiska länder under slutet av 1800-talet och fenomenet med konstnärskolonier var en del av denna utveckling. Idén var att konstnärer, genom att leva nära varandra skulle kontinuerligt lära ut sina tekniska kunskaper och berika varandras konstnärskap genom att med alltmera fulländade verk inspirera kolonin att prestera allt bättre resultat. Av de ovan uppräknade konstnärerna är endast Viktor Westerholm och Elin Danielson kända för en större allmänhet.

Som väntat har utställarna lyft fram grundaren av kolonin på en framträdande plats då man ställt ut hans storslagna skärgårdsvy på paradplats i museets ”vardagsrum”: Oktoberkväll på Åland (1889). Tavlan visar utsikten från en bergig skogbeströdd höjd över ett närapå öppet hav som inramas av två längre bort belägna holmar varemellan, nätt och jämnt över havshorisonten en fullmåne lyser. Sluttningen har en lätt röd lyster av höstens färger samt av solens sista strålar. Havet ligger i stiltje vilket ger hela tavlan en känsla av frid.

På utställningen finns en mindre, nästan identisk tavla Knutsbodabergen (1909) där konstnären bytt ut månen mot solglitter mellan holmarna, själva solen är dold bakom lågt liggande molnbankar. Man får intrycket att tavlan skulle vara en skiss till Oktoberkväll men tydligen har Westerholm använt sig av sin tidigare stora målning som motiv för en ny mindre tavla. De facto står den mindre skisstavlan på en högre konstnärlig nivå och kan väl betraktas som ett av konstnärens mästerverk.

En känsla av hav i stiltje

På utställningen finns ytterligare ett mindre verk av Westerhom: Signilskär (1891) som visar ett liknande solglitter med en dold sol bakom molnbankar och i förgrunden en öde strand med några fiskeskjul. Också denna motljustavla fyller måttet för ett mästerverk då konstnären totalt lyckats harmoniera färgskalan för att ge en känsla av ett hav i stiltje och en naken stenig strand. På utställningen finns ytterligare två mindre betydande verk av samma konstnär.

En mera okänd konstnär som utställarna har velat föra fram är Hanna Rönnberg som är representerad med hela fem verk varav Utsikt mot havet (1924) följer traditionen från Westerholms motsvarande verk. Tavlorna Backsluttning (1889) och Åland (1900) föreställer mera klassiska idylliska naturvyer.

Den senare tavlan är en fin kombination av ymnig grönska som ligger lite i skuggan och skog på motsatta sidan av ett sund som nästan glöder av aftonsolens sista strålar. Tavlan håller en mycket hög standard om ock inte i klass med Westerholms fullträffar ovan. Rönnbergs Vid fönstret (1888) och Blomstermarknad i Paris (1889) är något klichéaktiga medan Fredrik Ahlstedts porträtt av Hanna Rönnberg från år 1879 närmast för tankarna till ett medeltida helgon, sådana som Kuutti Lavonen i våra dagar avbildar i sina kyrkomålningar.

Elin Danielson (från år 1898 Danielson-Gambogi) är den andra kända konstnären från Önningeby-kolonin som utställarna förtjänstfullt lyfter fram med hela sex målningar. Hon är känd som den stora klassiska motljusmålaren, något som starkt kommer fram i hennes mästerliga porträtt av Hilma Westerholm (1888). Man ser här en ung käck kvinna sittande i en fåtölj som leende ser rakt på en med ansiktet täckt av en svag beskuggning. Ljuset kommer in i rummet från ett fönster bakom henne. Hennes uppenbarelse är så förtjusande att åskådaren blir helt trollbunden.

Danielsons övriga tavlor och hennes skärm med skärgårdsmotiv såsom Strandlandskap med kvarnar (1892), Önningeby (1892) och Vårhage (1890) följer mera Önningebykolonins allmänna linje med stillsamma strand- och ängslandskap. En lite irriterande detalj är konstnärernas ovana att smycka ut sina strand- och havsmotiv med båtar som de ej riktigt klarar av att naturtroget avbilda så som i Danielsons Aftonsol från 1880-talet och Dora Wahlroos Åland från år 1922. Och handen på hjärtat, vem i all världen skulle lämna en förtöjd segelbåt vid bryggan med upphissade segel? så som i Danielssons Skärgårdslandskap ((ca. 1890) och i Westerholms Från Eckerö postbrygga (1884).

Rytmisk penselföring

Edvard Westman är för de flesta en okänd konstnär som glimtar fram i utställningen. Hans Kvällsstämning (1890) med en klichéaktig månskära samt hans Önningeby (1890) faller helt inom ramen för kolonins standardrepertoar medan Rågskörd i Önningeby avviker. Den visar en gulfärgad åker, fylld med gula höstackar med kvarnar i fonden. Den ganska grova penselföringen ger en extra touche i den rytmiska känslan i motivet. Annars dröjer sig kolonin kvar i 1800-talets princip att avtryck från penselföringen inte får synas. Denna skördetavla för tankarna till Santeri Salokivis landsbygdstavlor som kommer en generation senare.

Den intressantaste av Edvard Westmans bidrag i denna utställning är hans Zarewna (1894). Det är den enda som så att säga ”tittar ut” från konstnärskolonin. Denna historiskt värdefulla tavla visar kejsar Alexander III och kejsarinnan Maria Fjodorovnas (Dagmar) lustjakt med vilken de flitigt om somrarna besökte talrika platser längs Storfurstendömets kustområden. Tavlan återger deras besök vid Bomarsunds fästningsruiner 1894, den ryska fästningen som började uppföras 1832 och som blev intagen och förstörd av engelsmännen och fransmännen i samband med Krimkriget 1854.

Elin Alfhild Nordlunds arbeten lämnar en ganska oberörd vilket också gäller J.A.G. Ackes porträtt av Elin Danielson samt också Dora Wahlroos självporträtt, medan Christian Kroghs porträtt av Edvard Westman visserligen ger en levande och karaktersfull bild av konstnären men tyvärr är olyckligt beskuren. Eva Topelius Ackes stilleben som föreställer dahlior i en kruka (1897) kan dock nämnas.

Mästerligt fångad morgon

Utställningens absoluta fullträff var dock en tavla som i sig inte hade något med utställningen att göra, nämligen Raffaello Gambogis Fartyg i Livornos hamn (1894). Gambogi, som gifte sig med Elin Danielson 1898, målade denna fantastiska impression som ett skissutkast för en detalj till en större tavla som skulle skildra emigrationen från Italien till USA. I tavlan kan man urskilja två ångbåtar i ett tidigt morgondis omsvepta av rök från skorstenarna. Alltsammans avspeglar sig vagt i en vattenyta som upptar närapå två tredjedelar av tavlan. Stämningen är mästerligt fångad i den stilla morgonstunden, kort och gott en underbar tavla.

Didrichsens konstmuseum har med Önningeby konstkoloni- utställningen lyckats fånga in en intressant tidstypiskt trend från slutet av 1800-talet, nämligen grupper av konstnärer som ville frigöra sig från det klassiska måleriet och följa upp de starka nya strömningarna som svämmade in från Centraleuropa, och göra detta i små grupper av likasinnade. Vad beträffa Önningebys radikalitet måste man nog konstatera att gruppen hade nog ”frigjort” sig bara till hälften, så pass nära ett klassiskt och romantiskt landskapsmåleri som deras tavlor ändå är.

THOMAS GAROFF

1 oktober 2019

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.