Bokebackens
kultursida

Lästips

Gudabenådad berättarkonst
i Kihlmans överklasskildring

Christer Kihlmans Dyre prins är en en flytande berättelse på mycket hög nivå, smyckad med eleganta formuleringar. Den fordrar inte så lite allmänbildning inom musikens, filosofins och litteraturens områden och påminner därför om Thomas Manns Bergtagen.

I och med att Christer Kihlman (1930-2021) har gått bort har Svenskfinland mist en av sina färgstarkaste författare från de rabulistiska åren på 1960- och 1970-talen. Det var en tid då efterkrigsgenerationen gjorde uppror mot den etablerade och stagnerade kultureliten. Något som hänt otaliga gånger under olika tidsperioder i olika delar av världen mot borgerlig prydhet, hierarkier och låsta klassiska värderingar inom kulturens institutioner. I Finlands fall gällde upproret också den kyrkliga hegemonin som bland annat tog sig uttryck i att hädelse var straffbart i lag. Författaren Hannu Salama hade bland annat blivit dömd för hädelse efter att han låtit publicera sin roman ”Juhannustanssit”.

Christer Kihlman hörde tillsammans med Henrik Tikkanen och Jörn Donner till den första vågen av samhällskritiska författare som själva snuddat vid kriget, antingen som frivilliga eller som mera passiva åskådare. Efter dem kom ett mera komplicerat vänsterpolitiskt ungdomsuppror som sköljde över hela västvärlden men som i Finlands fall blev än mera svårtolkat på grund av Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten med Sovjetunionen som påtvingade landet en allmänpolitisk förljugenhet för att klara av den stormaktspolitiska balansgången.

Ingifta huller om buller

Christer Kihlman hör till den grupp av finlandssvenska familjer som är starkt representerade inom Finlands kulturliv. Hit hör Parland, Enckell, von Bonsdorff, Zilliacus, Runeberg, Donner, Meinander, Schauman, Schildt etc. Alla släktena ingifta i varandra huller om buller. Många av klanerna har efterlämnat hela stenhus efter sig i centrala Helsingfors som historiska minnesmärken. Kihlmanska gården på Högbergsgatan, mitt emot Johanneskyrkan är ett praktexempel på en sådan byggnad. Man får en känsla av att en stor del av bokens händelseförlopp utspelas just i denna byggnad.

Kihlmanska gården på Högbergsgatan i centrala Helsingfors mitt emot Johanneskyrkan. Foto: Staffan Garoff/Bokebacken.

Hösten 1966 hamnade vi själva i samband med modersmålsundervisningen i gymnasiet att skriva en recension av Christer Kihlmans nyutgivna roman Se upp salige. Jag jämförde då Kihlman med Leo Tolstoj. Nu, efter att ha läst hans andra roman som utkom tio år senare skulle jag hellre vilja jämföra honom med Thomas Mann emedan man kan spåra samma mönster som i Manns Bergtagen. Det är nämligen fråga om en flytande text på mycket hög nivå smyckad med eleganta formuleringar. Dyre prins är en levnadshistoria där vardagsfilosofiska betraktelser varvas med nya teman som gör verket spännande. Precis som i Thomas Manns texter fordrar Kihlmans en god portion allmänbildning inom musikens, filosofins och litteraturens värld, men allt underlättas av en gudabenådad berättarkonst hos dem båda.

Man får genast en känsla av Kihlman spårat ur mentalt, att han låtit sig påverkas av den allmänrådande politiska trenden inom de kretsar som utstakade den politiska debatten under 1970-talet. Debattklimatet krävde att man skulle vara hånfullt spydig mot alla borgerliga värderingar och traditioner samt förhålla sig avståndstagande till liberal marknadsekonomi. Han börjar med att måla upp porträttet av sin huvudperson Donald Blad, en hänsynslös affärsman som redan hunnit avverka fem hustrur. En Machiavellisk person som karakteriseras av en total själviskhet. Bilden är inte trovärdig trots en språklig briljans. Just den bristande trovärdigheten gör att denna bok inte kan mäta sig med Se upp salige som utkom tio år tidigare, och som ruskade om hela Svenskfinland.

Självrannsakan

Donald Blad, eller Blaadh som han vill skriver det för att smycka ut sitt efternamn, har fyllt 49 år, lämnat över sin VD-stol åt en yngre förmåga och sitter nu som styrelseordförande i sitt eget företag och har fått mera fritid. Han beslutar sig för att börja skriva sina memoarer. Det är nu han börjar se sig själv utifrån, och inte bara på sig själv utan på hela den hop av likasinnade som hittills har utgjort hans sociala omgivning. Det blir en självrannsakan. Så långt hunnen, tycker man sig skönja en schablonmässig uppställning av bokens innehåll; en framgångsrik affärsman som ångrar och öppnar sig då han granskar sitt förflutna och inser vilka orättvisor som kantat hans framgångssaga.

Men så börjar en rätt fängslande skildring av Donalds steg ut i livet. Han kommer hem från fronten 1944 med livet i behåll. Skolan har blivit på hälft på grund av kriget men han får, som så många andra, en avlagd studentexamen som ”frontmannaexamen”. Han har ingenting att återvända till och förirrar sig in en luddig kommunistisk gemenskap, den politiska grupperingen som efter krigsslutet åter blivit legal. Han har därmed förlorat sin politiska oskuld samtidigt som han kinesar hos sin armékompis för att få tak över huvudet, men det är en borgarklassmiljö där han inte hör hemma. Stundom går det mycket livat till.

Depressivt inslag

Donald driver in i en personlig klasstillhörighetskonfrontation då han (våld)gästar en konstnär von Bladh som inte vill vidkännas släktskapet. En tids hos en kvinna som sedan länge passerat zenit på äktenskapsmarknaden följer. Berättelsen belastas hela tiden av ett depressivt inslag av könsumgänge. Konstnären tar dock kontakt på nytt, och det visar sig att vår huvudperson faktiskt är släkt med den inflytelserika Bladska släkten genom ett snedsteg som går tillbaka till superkargören i Ostindiska kompaniet, Peter Johan Blad. Konstnären berättar i det oändliga om alla fina människor som finns i den Bladska släkten vilket får vår huvudperson att besluta sig för att en dag överträffa dem alla i berömmelse. I det följande handlar mycket av boken om tvisten om hans släktskap med den von Bladska klanen.

Donald Blad når toppen av samhället, han sitter till och med en kortare period i landets regering som försvarsminister. Han hör till gruppen allmänintelligenta, men på en mycket hög nivå. Han gör sig hastigt av med medlemskapet i det kommunistiska partiet men använder sig skrupelfritt av de fördelar han kan vaska fram ur alla sina politiska kontakter. Typiskt för en allmänintelligent streber är att han själv inte har någon ideologisk belastning, vare sig politisk, etisk, nationalistisk eller religiös. Men han kan samarbeta eller utnyttja vem eller vad som helst.

Medfödd klasstillhörighet

Acklimatiseringen i den borgerliga överklassen sker dock inte utan friktion. Framförallt Blads tredje fru lägger ned stor möda på att ”rentvå” honom kulturellt. I denna miljö måste avkomlingarna ha toppbetyg. Detta möjliggörs genom en trygg uppväxtmiljö som underlättar spontant inhämtande av kunskap. Helst skall barnen därtill vara isprinsessor, distriktsmästare i hinderritt, ha en EM-pokal i draken-segling, eller vara juniormästare i tennis varefter de börjar studera juridik, medicin, arkitektur eller vid Tekniska högskolan om de inte genast går in vid Handelshögskolan för att sedan slukas av pappas företag.

Donald Blad, som i praktiken vuxit upp på en kompost har svårigheter att tvätta av sig fermenteringsdoften. Den sitter djupt för den är medfödd i hans fall men han lyckas genom idogt arbete ta sig in i gruppen. Men situationen blir efter hand allt råddigare. Han har avlat sammanlagt sex barn i olika äktenskap som han aldrig tagit ansvar för och inte kan kontrollera. En av dem, Torbjörn, söker sig tillbaka till Blads hushåll som han belastar genom sin blotta närvaro. Luktar sprit, är allmänt osnygg, för ett oregelbundet liv men framförallt; hånar Donald Blad genom sin närvaro; ”hahaha, du kan inte göra dig av med mig”. Torbjörn utgör ett ”välfärdsproblem” men värre är det med den överintelligenta Miles, en son från ett tidigare äktenskap. Han är helt oberäknelig och trots en lysande karriär skapar han målmedvetet helt skeva situationer som inte hör hemma i denna värld.

THOMAS GAROFF

5 maj 2021

Lista över författare

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.