Bokebackens
kultursida

Lästips

Einstein erkände sina misstag

Man kan läsa oändligt många böcker om Einsteins relativitetsteori, och ändå inte riktigt förstå vad det är frågan om. Så blev också fallet efter genomläsning av David Bodanis’ Einsteins största misstag, men författaren har gjort texten mera läsvärd genom att i stor utsträckning beskriva händelseloppet hur teorierna kom till samt alla de inre spänningarna som alltid råder mellan förgrundsgestalterna inom toppforskningen. Där ingår alltid en stor proportion avund mellan kontrahenterna samt en skoningslös konkurrens om ära och berömmelse.

Einsteins två stora trumfkort i denna vetenskapliga tävlan var å ena sidan den så kallade specifika relativitetsteorin, E = mc2 och å andra sidan den allmänna relativitetsteorin G = T det vill säga att rymdens geometri G är en funktion av massan eller tingen T i densamma (risk för missförstånd här). Einstein lyckades få stöd för sin specifika relativitetsteori i ett rätt tidigt skede men den vetenskapliga världen förhöll sig skeptisk till den allmänna relativitetsteorin. Den utbredda uppfattningen var att teorin inte kunde accepteras utan klara experimentella resultat som skulle stödja riktigheten av densamma.

Bevisen fick man sedan år 1919 genom Arthur Eddingtons berömda fotografier tagna av solen/månen under en total solförmörkelse som visade att ett kraftigt gravitationsfält innebär en krökning av rymden som gör att ljuset avlänkas i dess närhet. Einstein hade beräknat att man borde se en 1,7” avlänkning, Eddingtons fotografier visade en 1,6” förskjutning. Den allmänna relativitetsteorin var alltså riktig men tydligen fanns någon faktor som gjorde att mätresultaten avvek lite från de beräknade värdena. Det var här som Einstein gjorde sitt första stora misstag. Han införde in korrigerings konstant (?) i sin allmänna teori som nu uttrycktes som G – ? = T. En lång serie av separata upptäckter visade dock senare att korrigeringstermen inte behövde införas i ekvationen och att Einsteins beräkning byggde på den då gängse uppfattningen att världsalltet var statiskt och att det bestod av vår Vintergata. Så var dock inte fallet.

Först påvisade Henrietta Levitt 1906 existensen av pulserande stjärnor som alltid uppvisade samma storlek. Ljusstyrkan kunde användas för att mäta avståndet till dem. Därefter lyckades Edwin Hubble, med ett kraftigt teleskop visa att flera diffusa objekt i Vintergatan inte alls var interstellära gasmoln utan avlägset belägna hopar av stjärnor. Bland dessa lyckades han också finna pulserande stjärnor och med tillhjälp av Levitts metod fann han att avståndet till stjärnhoparna var mycket stort. Det var således frågan om andra galaxer.

Världsalltet var alltså mycket större och Vintergatan bara en av oräkneliga stjärnhopar. Genom rödförskjutningen av ljuset som kom från andra galaxer kunde han också säga att de fjärmade sig från vår Vintergata, det vill säga att världsalltet expanderade. Belgaren Georges Lemaître lyckades sedan genom sina beräkningar komma fram till att Einsteins korrigerings faktor ? inte behövdes om man tog expansionen i beaktande, och att Einsteins ursprungliga teori G = T var helt korrekt. Efter långa dispyter gick Einstein med på att erkänna sitt misstag och anamma sin ursprungliga ekvation som den korrekta.

Einstein andra misstag byggde på hans ovilja att inordna kvantmekaniken i sin allmänna världsbild och särskilt hans ovilja att acceptera osäkerhetsprincipen som infördes av Werner Heisenberg. Här råkade Einstein i dispyt inte bara med Heisenberg utan också med Max Born och Niels Bohr och senare med nästan hela forskarvärlden. Hur denna vetenskapliga strid utföll ska inte avslöjas här.

THOMAS GAROFF

14 oktober 2019

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.