Flummare planerar Sveriges elförsörjning
Vi har i många år, alltsedan oljekrisen på 1970-talet, haft ett av världens mest robusta och miljöanpassade energisystem, speciellt om vi ser till försörjningen med elektrisk ström. Med vattenkraft, kärnkraft, fjärrvärme, biomassa och kraftvärmeverk som viktigaste energikällor. Idag har våra ansvariga politiker, myndigheter och tekniker skapat kaos och mängder av problem. Ett elsystem är en grundläggande förutsättning för ett land att fungera på ett bra sätt. Vi har inte längre ett fungerande elsystem som är i balans. De avgörande händelserna för att vi hamnat här är för det första att politikerna avvecklat 6 av 12 väl fungerande kärnkraftsreaktorer som på rekordtid byggdes upp under 1970-80-talen, för att göra oss oberoende av olja efter oljekrisen 1974. De har dessvärre inte blivit ersatta av andra regler- och planerbara produktionsanläggningar. (Jag har alltid varit negativ till kärnkraft främst på grund av avfallsproblemen och radioaktiva utsläpp men när vi behöver mer el är det klokt att fortsätta använda den, till dess att alternativ har skapats.) Den andra stora händelsen är att våra politiker träffade en energiöverenskommelse 2016 med målet att uppnå 100 procent förnybar elproduktion år 2040. Som i praktiken innebar en jättesatsning på vindkraft utan några konsekvensanalyser, som nu efter några år i princip förstört hela elsystemet. Men vad är förnybart? En relevant fråga är hur mycket ”icke-förnybara resurser” man får använda för att el ska kallas förnybar?
Planerbar el försvann
Jag ska försöka förklara en del av problematiken så enkelt som möjligt. Så här: Genom den senaste nedläggningen av kärnkraftsreaktorer, Ringhals 1 och 2 har nästan all planerbar elproduktion försvunnit i södra Sverige. Problemet är att man MÅSTE ha en viss del el som kan produceras oavsett väder, vind och sol. Den kallas planerbar. Den kan ändras, regleras alltefter det elbehov som finns i varje stund. Är det viktigt? Ja, produktion och konsumtion av el måste hela tiden vara i jämvikt, annars blir det allvarliga problem med frekvensen, som hela tiden måste ligga på 50 Herz +/- 0,1 procent. Det betyder att om man bygger ut en viss elproduktion med vindkraft, så måste en ganska stor planerbar elproduktion byggas ut samtidigt som uppbackning. Vilket våra myndigheter och politiker totalt har struntat i. Vad jag inte förstår är varför inte industrin, företagen och Svenskt Näringsliv protesterat högljutt.
Det enda som finns tillgängligt som planerbar elproduktion som kan regleras och komplettera vind och sol när vädret är ogynnsamt är vattenkraft, kärnkraft, gas-, olja- eller kolkraft. Vattenkraften som i huvudsak finns i uppe norra Sverige är redan så ansträngd att den ej längre kan nyttjas som reserv. Av övriga alternativ är det i praktiken endast kärnkraft som är aktuell. Kanske gaskraft om vi kan få gasen från Norge.
Tryck i ledningarna behövs
Ytterligare ett problem som jag lärt mig är att kraftledningarna får sänkt överföringsförmåga om man plockar bort planerbar elproduktion, vilket ju skett i och med nedläggningen av 6 kärnkraftsreaktorer. Det betyder att det är i stort sett meningslöst eller ytterst dyrt att bygga nya överföringsledningar om man enbart har byggt ut vindkraften. Om vi inte har någon planerbar stadig tillförsel av el i ledningarna så får vi ingen bra överföringskapacitet. Det måste skapas ett ”tryck” i ledningarna. Man pratar om reaktiv effekt.
Det är också viktigt att ha planerbar elproduktion geografiskt fördelad över ett land så mycket som möjligt, så att man slipper hålla på med den rätt dyrbara och komplicerade överföringen av el.
Som läget är idag har ju regeringen ”plockat bort” största delen av den planerbara elproduktionen (läs Ringhals 1 och 2) i södra Sverige – elområde 4 av 4 stycken, där område 1 omfattar Övre Norrland, område 2 Nedre Norrland och område 3 Mellansverige.
Varför vi har dessa olika el-områden sedan 2011 är en historia för sig, det kräver en egen krönika. Kort kan man säga att de hänger ihop med avvecklingen av kärnkraft - det började med Barsebäck - och den effektbrist som då uppstod. Mycket elproduktion och litet behov i norr, stort behov och liten produktion i söder. EU är självklart med och bestämmer, det nämns om risker för fällande dom från EU med mera, om vi inte gör som de säger. När jag googlar är det mycket svårt att få någon klar och enkel förklaring.
Ojämnt fördelad produktion
Helvetet för Svenska Kraftnät – som ansvariga för överföringsfrågorna och kraftsystemet i Sverige – är att elproduktionen geografiskt är ojämnt fördelad och måste hålla på att överföras hit och dit. Där ledningar och utrustning kostar enorma summor. Det handlar om 670 miljarder kronor fram till 2045 enligt teknikkonsulten Sweco. Samtidigt som politiken hela tiden förändrar förutsättningarna. Skulle inte vilja vara GD för Svenska Kraftnät.
Speciellt är det ett problem att elbehovet är störst i södra och mellersta Sverige medan en stor del av produktionen finns i Norrland där behovet är rätt begränsat just nu. Dock blir det ett jättebehov när fossilfritt stål och järn ska börja produceras, om det överhuvudtaget genomförs – se nedan. Och då behövs ju all el däruppe. Och då är ju ledningarna till södra Sverige som byggts för 100-tals miljarder helt överflödiga? Eller har jag missuppfattat något?
Som framgår är elsystem är en ytterst komplicerad fråga, som är svår att verkligen förstå utan utbildning och erfarenhet. Detta framgick tydligt vid en debatt nyligen mellan Miljöpartiets energipolitiske talesperson Lorenz Towatt och Elsa Widding, som i år invaldes i riksdagen för SD. Towatt har naturligtvis ingen större kunskap om alla dessa tekniska data och förutsättningar. Han är alltså ett före detta butiksbiträde – inget ont om dom – med endast vanligt gymnasium som utbildning, som försöker tillrättavisa ett proffs inom energi-området.
Ytterligare ett faktum som våra ansvariga politiker garanterat är helt okunniga om: för att hålla den rätta frekvensen 50 Herz ut till konsumenterna så måste det finnas tillräckligt med stora tunga turbiner/generatorer som har en tillräckligt stor så kallad svängmassa. Sådana generatorer finns inte i vindkraftverk, utan endast i stora planerbara produktionsanläggningar, som de jag räknade upp
Balansen måste upprätthållas
Det jag skriver här är alltså en av förklaringarna till att man måste starta Karlshamnsverket, som förbränner cirka 140 000 liter olja varje timma i maxläge, för att förse södra Sverige med nödvändig energi/effekt när vindkraften inte kan leverera. Den stora ”svängmassan” från de gigantiska generatorerna stabiliserar dessutom elnätet/ledningarna och möjliggör att få in mer el-leveranser i nätet.
Man MÅSTE alltså producera tillräckligt med el med rätt frekvens och mängd när det blåser lite eller inget alls, för att tillmötesgå aktuellt behov.
Ett scenario jag inte hört någon beskriva är om vi har jättestor batteri-kapacitet, där du lagrar all energi från sol och vind. Siemens, Hitachi och andra stora energiföretag har givetvis tekniska lösningar på just detta med att lagra energi i batterier och på andra sätt. Dock har jag inte sett någon förklaring på hur man ska kunna överföra denna lagrade energi via kraftnätet på ett effektivt sätt eftersom ”svängmassa” saknas.
Återigen: samma mängd el som produceras måste i varje ögonblick konsumeras, en balans måste upprätthållas hela tiden. Tillräckliga mängder el från Tyskland, Danmark, Polen eller andra länder kan i varje givet ögonblick inte importeras, på grund av begränsningar i ledningar och produktion. Alltså måste vi själva producera mer. En nödåtgärd som troligen kommer att behövas under kommande vinter är att ha roterande avstängningar av elen i olika områden, som man varit tvungen att göra i till exempel Kalifornien.
Har även hört att man kanske måste starta upp det oljeeldade Stenungsundskraftverket som nu legat i malpåse i många år. Det är insprängt i berget mittemot den petrokemiska industrin i Stenungsund. Jag var inne i det berget en gång då jag hade hand om miljötillsynen för Stenungsunds industrier och oljekraftverket. På den tiden släppte verket ut ca 20 000 ton svaveldioxid per år, mer än hela Sveriges utsläpp idag.
Fossilfritt stål orealistiskt
Vad jag lärt mig mer är att de omtalade planerna på fossilfritt stål och järn uppe i Norrland är orealistiska. Det visar sig att det inte finns några egentliga färdiga planer på hur tillräckliga mängder el ska kunna produceras. Det tillkommande elbehov som nämnts för norra Sverige ligger runt 150 TWh per år. Det är alltså en ökning som är lika stor som Sveriges nuvarande behov.
Man talar då om att alltihop ska vara förnybar el, det vill säga vindkraft. För att gardera sig har man börjat prata om att producera vätgas från vindkraften som ska lagras, vilket inom parentes innebär en energiförlust på 2/3 av det man producerar från själva vindkraftverket. Några kostnadsberäkningar finns inte enligt vad jag erfarit. Inte heller har någon lagringsteknik eller översiktlig plan för den riskfyllda lagringen av vätgas presenterats för den aktuella Norrlands-satsningen.
Det är för mig obegripligt att ingen inom näringslivet, där det finns massor av ingenjörer, konsulter och kunskaper, slår larm,
Man talar om nya överföringsledningar från Norrlands vindkraftsparker, eller från nya havsbaserade vindkraftsparker i Östersjön som ska förse södra och mellersta Sverige med el. Men elen behövs ju i Norrland om de storartade planerna med fossilfri järn- och stålindustri ska genomföras. Dessutom är det orealistiskt med tanke på att det behövs mycket stora mängder tung planerbar svängmasseproducerad el in i ledningarna om det ska vara möjligt.
Nej, jag blir trött när jag tänker på hur flummiga politiker och miljöaktivister tagit över planeringen av elförsörjning.
Jag säger som Elsa Widding: dags för ingenjörer att sätta politiker på plats i energifrågan!
GÖRAN VÄRMBY
Civilingenjör, f d styrelseledamot Greenpeace och miljöchef Göteborgs Stad
20 september 2022
Tips på litteratur: Allt du behöver veta om Sveriges elförsörjning, Jan Blomgren Klimatkarusellen, Elsa Widding Sunt förnuft i klimatfrågan, Elsa Widding Energy and politics in the wake of the climate debate. Per Fahlén, 2021. EN-R2021:01, 2021-03, (Entro Nova.) Resele, Sweden.