Bokebackens
kultursida

Välbehövlig introduktion
till Enckells konstnärsskap

”Motiv från Brunnsparken” från år 1919 (Bilden med tillstånd från Press.ateneum.fi)

Finlands nationalgalleri Ateneum hade planerat in en stort uppslagen minnesutställning om Magnus Enckells konstnärliga produktion. Utställningen var tänkt att visas 23 oktober 2020 till 14 februari 2021 men råkade olyckligtvis fullständigt i fötterna på Coronapandemin som omöjliggjorde alla större publikevenemang. Några korta besök beviljades dock och vad som räddade hela utställningen var en heltäckande, välredigerad utställningskatalog kombinerad med en utförlig historik om konstnären och hans produktion.

Magnus Enckell har råkat lite i bakgrunden jämfört med klassikerna så som Albert Edelfelt och Bernt Lindholm, eller nationalisterna så som Gallen-Kallela och Antti Favén, eller de konstnärliga så som Helene Schjerfbeck och Ellen Thesleff, eller de folkliga så som Tyko Sallinen och Jalmari Ruokokoski. Snarast kommer genomsnittsfinländaren att tänka på tavlan ”Uppvaknandet” (1884) som visar en tonårspojke som yrvaken och småsur i naket tillstånd tar sig ur sängen, eller ”Vilande gosse” (1892) som visar samma småsura gosse slappande på samma säng eller möjligen tavlan ”Konsert” (1898) som visar kollegan Väinö Blomstedt och kompositören Selim Palmgren samt psykologen A. Lilius i universitetets festsal avlyssnande en konsert. Dessa tre tavlor utgör så kallade konstikoner som dyker upp i alla skolböcker och böcker om Finlands historia eller om finländsk konst och som alla finländare känner till, många gånger utan att veta att det är Magnus Enckell som har målat dem. Utställningen ger därför en välbehövlig och täckande introduktion av hela Magnus Enckells konstproduktion.

Magnus Enckell (1870 - 1925) föddes i Fredrikshamn men flyttade redan i tidig ålder till Borgå för skolgången och därefter till Helsingfors för att inleda sina studier vid Finska Konstföreningens ritskola. Han avlade dock aldrig någon examen utan tog sig ut för att utveckla sitt konstnärskap enligt egna idéer På grund av sitt vinnande sätt och sina umgängestalanger etablerade han sig snart som en centralgestalt i den finska konstvärlden. Han fick starkt stöd i sin karriär av sin lärofader Albert Edelfelt samt av sin nära vän, kritikern Sigurd Frosterus. Flera stora beställningsverk till offentliga byggnader stöttade hans ekonomi och gjorde att han blev invald i många centrala organisationer samtidigt som han själv var med om att grunda en av sekelskiftets konstgrupper, den så kallade Septemgruppen.

Enckells produktion kan indelas i fyra eller fem faser; Det färgfattiga grubbleriet, bejakandet, beställningsverken samt den färgmättade harmonin. Möjligen kan man ännu anse Hoglandsbilderna som en egen grupp. Men ett stort antal verk går antingen inte att klassificera eller kommer in kronologiskt i fel grupp. Men låt oss göra ett försök.

Obehaglig koppling

I det färgfattiga grubbleriets period lämnar motiven ett fritt fält av tolkningsmöjligheter. Det kanske bästa exemplet på denna genre är tavlan ”Gosse med dödskalle” (1893), en kombinerad akvarell och kolteckning som visar en naken pojke som djupsinnigt begrundar en dödskalle. Tavlan är kort och gott ett mästerverk vad gäller komposition, balans och beskärning. Tavlans djup intensifieras ytterligare av att planet som gossen sitter på antingen lutar eller är betraktad ur en sned vinkel. Man kan också förnimma ett stilsläktskap till Hugo Simbergs morbida grafik. Till denna grupp av tavlor kan räknas ”Naken gosse” (1892) och ”Två gossar” (1892). En ännu mera Simbergaktig akvarell är ”Dödens vandring” (1896) där man ser liemannen vandra över ett öppet och vidsträckt snöfält. Den underligaste tavlan i denna grupp är ”Melankoli” (1895) där en naken yngling halvligger mot en äldre mörkklädd kvinnas (moders) famn i någon form av förtvivlan. Den ger en obehaglig koppling till temat i de talrika religiösa pietátavlorna. Man får en känsla av att konstnären i dessa tavlor inte bara grubblar över livets mening men kanske också hur han själv passar in i samhället vis-á-vis sin avvikande sexuella läggning.

”Gosse med dödskalle” (1893). (Bilden med tillstånd från Press.ateneum.fi)

Nakenstudier

I följande grupp av tavlor bejakar konstnären till synes sin avvikande läggning i ett stort antal manliga nakenstudier ofta förknippade med ett mytologiskt innehåll. Hit kan räknas tavlorna ”Narkissos” (1896/97), ”Faun” (1895), och två tavlor med samma namn, ”Fantasi” och innehåll (1895) samt den odaterade ”Pojkar i segelbåt”. En fortsättning på denna grupp utgör tavlorna ”Faun” (1914), ”Efter badet” (1917), ”Den döende Adonis” (1915) och ”Backanter” (1919) samt ”Backant” (1919), alla producerade under krigsåren. Hit kan man också räkna de skissartade odaterade ”Stående man, figurstudie”, ”Simmare, studie med sportmotiv”, ”Två män” och ”Stående man, figurstudie” samt ”Man som tvättar sig, figurstudie”. Av dessa skisser uppvisar ”Simmare, studie med sportmotiv” en rasande fin komposition där man kan se badande män i snett perspektiv uppifrån vid en bastubrygga. Man kan bara beklaga att denna komposition aldrig blivit fullbordad som färdigt konstverk. Vidare hör tavlorna ”Man med svan” (1918), ”Narkissos” (1915), ”Backant” (1897) och framför allt ”I tankar” (1922/23) och ”Vingarna” (1923) till denna grupp. Alla dessa tavlor torde i tiderna ha föranlett ett omfattande åsiktsutbyte inom konstvärlden och bland allmänheten.

Den tredje gruppen av tavlor representeras av de monumentala beställningsverken; lunettmålningen ”Guldåldern” (1904) som uppfördes i Nationalbiblioteket samt altarfresken ”Uppståndelsen” (1907) i Johanneskyrkan i Tammerfors. Dessa verk representerar en stil som är mitt emellan de två första grupperna, uppvisande en mager färgskala och med ett drömskt innehåll. ”Guldåldern” visar en naken man och dito kvinna som sitter eller ligger på en berghäll och fingrar på en gren av ”Kunskapens träd” medan ”Uppståndelsen” visar hur människosläktet stiger upp ur sina gravar på den yttersta dagen. Männen är nakna medan kvinnorna har olika typer av togor på sig. Som sekulariserad församlingsmedlem blir man här rätt skakad, är det faktiskt det här vi tror på? Altartavlan torde i tiderna ha förorsakat en omfattande diskussion i allmänhetens spalt, något som säkert gav konstnären en omfattande synlighet.

Vardaglig harmoni

Den fjärde gruppen av tavlor som alla karakteriseras av en vardaglig harmoni visar ofta prov på en ytterst välbalanserad komposition. Hela färgskalan används nu med full kraft. Många av tavlorna har blivit på skisstadiet. Hit hör interiörtavlorna från hemmet i Kilo samt många tavlor med motiv från sommarfirandet i den finländska skärgården. Ingen social eller moralisk spänning eller motsättning kan skönjas i dessa tavlor. Hit hör tavlan ”Folkskolan” (1899) som visar en lärarinna som handleder sina elever och ”Läsesalen” (1899) som visar läsande biblioteksbesökare. Tavlan beställdes till världsutställningen i Paris år 1900. Till samma grupp hör också ett antal mindre tavlor såsom ”Strömmingar” (1904) som visar en korg full med fiskar, återigen ett exempel på en mycket stark komposition kombinerat med en perfekt beskärning. Hit hör också den skissartade ”Flickor på stranden” (1910) och flera hamntavlor så som ”Brokistor, Skatudden” (1908) och ”Lastbåt vid Skatudden” (1909) samt interiörbilderna från Kilohemmet så som ”Läsande pojke” (1922), ”Ateljéinteriör i Kilo” (1920) och ”Ateljéfönstret i Kilo” (1923) och också tavlan av själva byggnaden ”Konstnärens villa i Kilo” (1921). Den sistnämnda oansenliga tavlan måste ses tillsammans med sin ram som är en del av detta konstverk, den ramlösa bilden i utställningskatalogen gör inte tavlan rättvisa. Ytterligare två skissartade tavlor båda från år 1921 bör nämnas här; ”Vid källan” och ”Metande pojke”. Den första tavlan visar en pojke som böjer sig ner för att dricka ur en källa, den andra tavlan motsvarar innehållet i namnet. Båda dessa tavlor visar återigen prov på en ytterst stark komposition där konstnären helt utnyttjat tavlornas yta så att alla delar av arean blir en del av tavlan. Alla dessa lite skissartade tavlor i huvudsak ur hans senare produktion kännetecknas av lysande färgglad palett.

”Vid källan” (1921). (Bilden med tillstånd från Press.ateneum.fi)

Intensiv ångest

Enckell målade också en liten grupp av tavlor relaterade till oroligheterna runt inbördeskriget/frihetskriget 1917 - 1918; ”Kaos” (1917 och 1918) samt ännu en tredje ”Kaos” från omkring 1917 samt ”Upprorsåret” (1918). Alla dessa tavlor går i en mörk nästan svart färgton och ger ett intryck av allmänt elände. Av någon anledning har redaktionen utelämnat den fjärde tavlan i denna grupp; ”Förtvivlan” som visar en mörk kvinnlig gestalt som kastat sig över en säng med armen över ansiktet. Denna tavla är ett mästerverk i människostudium. Tavlan andas en intensiv ångest hos en person som förlorat det sista hoppet. Återigen ett exempel på en tavla där konstnären skickligt får åskådaren att låta sin egen fantasi ge tavlan ett rikare innehåll. Det var synd att denna tavla inte togs med i utställningskatalogen.

Påvisade perspektivlagarna

Ännu lite socker på bottnen; Hogl-andsbilderna; ”Gossar på stranden” (1910), ”Båtar på Hogland” (1907) samt ”Strand på Hogland” (1904) alla i lysande klara färger men därutöver mästerverken ”Havsvy” (1907) och ”Havsmotiv från Hogland” (1906). Dessa två sistnämnda tavlor med samma motiv visar bara en kal blankslipad berghäll som vetter ut mot ett upprört hav. Tavlorna har nästan inga detaljer men konstnären lyckas här till fullo fånga både granitklippans svaga röda lyster som harmoniskt övergår i det gråa havets monotona yta. Bara om man själv har sett skärgårdens berghällar förstår man hur svårt det är att naturtroget återge detta motiv i en oljemålning.

Till sist ett erkännande åt konstnären; han har lyckats påvisa perspektivlagarna. I skolan lärde man ut att det var Leonardo da Vinci som upptäckte perspektivlagarna vid sekelskiftet år 1500. Läraren förklarade detta med att konstatera att man behöver parallella lodräta och vågräta linjer för att man skall kunna upptäcka perspektivlagarna, Tidigare gick inte detta eftersom man bara hade en myllrande natur runtomkring sig. Först när stadsbebyggelsen blev mera organiserad med raka gator som i Milano och Florens där Leonardo rörde sig blev det möjligt för honom att upptäcka perspektivlagarna. Magnus Enckell har dock visat med sin tavla: ”Motiv från Brunnsparken” från år 1919 att man visst kan upptäcka perspektivlagarna i en skog. Tavlan visar skogen i Brunnsparken tidigt på våren före lövsprickningen. Trädstammarna representerar lodräta parallella linjer. Konstnären har solen i ryggen vilket leder till att trädens skuggor åstadkommer parallella linjer längs marken, skuggorna följer då perspektivlagarna som framgår av Enckells målning. Se principskissen här nedan.

THOMAS GAROFF

3 februari 2021

Principskiss av Magnus Enckells målning: ”Motiv från Brunnsparken” från år 1919.

För katalogen svarar Anna-Maria von Bonsdorff, Riitta Ojanperä och Marja Sakari.

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.