Bokebackens
kultursida

Lästips

Ultranationalister ville
skapa ett Storfinland

Olof Enckell hörde i början av det finska fortsättningskriget till arméns informationskompani (IK) vars uppgift var att göra reportage från krigsskådeplatserna för publicering i landets tidningar. 1942 sammanställde Enckell sina intryck från frontkommenderingarna i boken Rapport från ödemarken.

Finland hade sommaren 1941 dragits in i världskriget en andra gång i och med det tyska anfallet på Sovjetunionen som delvis skedde utifrån finskt område. Utgångsläget för Finlands del var nu helt annorlunda jämfört med under vinterkriget. Nu hade man tyska armén vid sin sida och förde ett anfallskrig. Olof Enckell hade själv ingen militär utbildning men han var känd för att vara väl förtrogen med de karelska ödemarkerna, varför han fick ansluta sig till olika arméenheter vid fronten. De flesta anfallsuppdrag, som Enckell upplevde riktade sig till området mellan Tolvajärvi och Repola. Först deltog han när den finska armén avancerade fram till den gamla gränsen för att sedan följa med trupperna in på ryskt område. Nu var man inne i det kommande ”Storfinland”.

Ultranationalister

Begreppet ”Storfinland” är något som Enckell diskuterar mera i detalj, en analys som ger en god bild av den föreställningsvärld som rådde i rätt vida kretsar i Finland under 1920- och 1930-talet. Författaren lyfter fram hela frågeställningen genom att återge en diskussion som han gled in i. Han råkade nämligen dela tält med två unga reservlöjtnanter som tillika representerade den ultranationalistiska organisationen ”Akateeminen Karjala Seura”, AKS. Denna rörelse, som bestod av akademiskt utbildade utgjorde den ideologiska kärnan i det starkt högernationalistiska fältet som var politiskt dominerande under denna period. Trots att AKS var häftig motståndare till användningen av svenska språket i Finland hade de två löjtnanterna inget emot att föra en städad diskussion med Enckell.

Fördubbla Finlands yta

De unga löjtnanterna gav en klar beskrivning av AKS-organisationens ideologiska budskap. Finlands roll var nu att ta sin plats som jämlik och suverän (stor)makt bland de europeiska länderna. Och detta skulle man nu lyckas med, med Tysklands benägna bistånd. Det finska området skulle utvidgas österut så att gränsen följer Syväri-floden från Ladoga till Äänisjärvi och därifrån längs Viku-älven till Vita havet (se kartskissen nedan). Detta skulle närapå fördubbla Finlands yta och ersätta en 1600 kilometer lång gräns mot Ryssland med en lättförsvarad 500 kilometers. Hela Kolahavön skulle därmed tillfalla Finland inklusive en lång kust mot Barents hav. Genom detta landförvärv skulle Finland kunna kontrollera hela den ryska Ishavshandeln.

I befrielsens tecken

Legitimiteten för detta landförvärv fick man genom att det gick i befrielsens tecken. Det gällde att befria de finska folkstammarna som bebodde dessa trakter och nu led under det ryska oket. Första gången som man försökt genomföra detta var genast efter ”Frihetskriget” 1918 då man efter de vitas sägner fortsatte av bara farten över på den ryska sidan. Denna ”Aunus”- expedition rann dock ut i sanden emedan man inte lyckades erhålla uppbackning från den dåvarande finska regeringen. Nu, däremot hade man statsmaktens fulla stöd för detta projekt.

I det följande återger författaren sedan en lång rad av mer eller mindre trovärdiga ”bevis” och ”motiveringar” till varför Finlands roll var att befria dessa områden. Det som däremot gör boken läsvärd att den återger en allmän politisk uppfattning som var rådande sommaren 1941 då de flesta i Finland ännu utgick från att Tyskland kommer att besegra Sovjetunionen. Bara ett år senare var bilden redan en helt annan.

Kartskiss som visar hur hur de två AKS-officerarna uppfattade ”Storfinlands” kommande gränser mor Ryssland sommaren 1941.

THOMAS GAROFF

18 mars 2021

Sjöekipaget på Skatudden i Helsingfors där matroserna gjorde uppror i juni 1906. Foto: Gunilla Garoff/Bokebacken

Norra kajen i Kronohagen i Helsingfors varifrån Sjöekipaget blev beskjutet av ryska örlogsmän. Foto: Gunilla Garoff/Bokebacken

Porten till Sjöekipaget på Skatudden där matroserna upptäckte Jalander och upptog förföljelsen. Foto: Gunilla Garoff/Bokebacken

Backen upp mot Uspenski katedralen på Skatudden i Helsingfors. Uppe på backen hade de reguljära trupperna bildat en tät skyttelinje.

Lista över författare

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.