Bokebackens
kultursida

Lästips

Suggestiv svensk 1300-talspoesi

Kanske förvånas en och annan, men det finns onekligen fog för påståendet att den svenska lyrikens glansålder var 1300-talet. Då redigerades landslagen, de så kallade Eufemiavisorna (riddardiktning efter kontinentalt mönster) tillkom och den heliga Birgittas uppenbarelser sattes på pränt. Framförallt skrevs Erikskrönikan, i vilken slutrimmet befästes i vårt land – en versform som sedan länge förlorat sin fräschör, men då var en frapperande nyhet.

Erikskrönikan förtäljer om tronstriderna på 1300-talet. Den är rörig och knappast något man sträckläser men kanske har man stött på berättelsen i andra hand, till exempel hos Heidenstam (Bjälboarvet), Strindberg (Folkungasagan) eller varför inte Povel Ramel (Från asar till vasar). Det historiska värdet är inte entydigt eftersom krönikan är svåröverskådlig, följer sin egen motsägelsefulla kronologi - några årtal förekommer inte - och av allt att döma är en partsinlaga om fyra släktled av regenter, som börjar med Birger Jarl och slutar med Magnus Eriksson. Nyligen avlidne litteraturdocenten Sven-Bertil Jansson ansåg att krönikan är ett propagandaverk för den svenska riddarklassen, speciellt för att legitimera Magnus Erikssons maktutövning.

Vad vi tror oss veta om Stockholms grundläggning, ”Håtunaleken”, ”Nyköpings gästabud” och den blott treårige Magnus, som blir kung över både Sverige och Norge emanerar just från Erikskrönikan, vars författare länge gäckade historikerna. Professor Bengt R. Jonsson har i senare tid föreslagit Tyrgils Kristinesson, klerk och hertig Eriks sekreterare. Synd att vi inte vet med säkerhet för annars hade vi haft en litterär kändis av rang samtida med Dante och Boccacio att skryta med.

I sin bok Erikskrönikans författare (Norstedts, 1959) gör dåvarande ledamoten i Svenska akademin, historikern Ingvar Andersson, ett ambitiöst försök att ringa in denne anonyme krönikör som måste ha varit både hemmastadd i europeisk diktning och centralt placerad observatör av nordisk politik. Men även om Andersson trovärdigt lyckas knyta personen till kretsen av framstående adelssläkter vid Sörmlands strand vid Mälaren vill han inte gå längre. En hyllning till Mälaren dyker för övrigt upp i en av krönikans verser:

Then sio är god, jak siger for hvi,
nittan kirkiosocknar liggia ther i
ok umkring sion köpstäde;
ther är nu frögd ok mykin gläde

Håll med om att det är ett underbart vackert språk. Det är bara att instämma med Ingvar Andersson när han skriver att verserna är ytterst suggestiva när man väl kommit över initialsvårigheterna. Att överföra dem till modern svenska tror inte Andersson på. Möjligen kunde de återberättas på prosa. Som historiskt dokument har krönikan sitt givna värde och har som sådan varit föremål för många lärda analyser. Men i vilken avsikt skrevs den? Kanske var det mest för att förnöja en utvald elit:

”Hwo thet hawer ey förra hört sakt,
nu ma han thet höra, hawer han tess akt,
fore lust at höra fagher ordh
ok skämptan oss, til wi gaa til bordh.

Vilket i översättning blir:

Den som det ej förrän (tidigare) har hört berättats (sagts),
nu må han det höra, om han har det i hågen (om han vill),
för lust att höra fagra ord
och det som bereder nöje för oss, när (till) vi går till bords.

Som litterärt verk upptäcktes Erikskrönikan av Daniel Amadeus Atterbom. Denne romantiker var särskilt förtjust i skildringarna av den praktfulla festen vid konung Birgers bröllop. Många andra författare har därefter inspirerats av krönikan – Selma Lagerlöf, Erik Axel Karlfeldt, Sigfrid Siwertz.

Tyrgils lyckas anpassa den rimmade versen som nått Sverige från riddardikternas och den provençalska kärlekspsykologins värdland Frankrike via Tyskland till sitt kargare modersmål. ”Han är också man att böja det styva svenska språket i nya former […] att teckna bilder och ge liv åt repliker […] berätta med fart och foga in dramatiska scener i det episka flödet. Alltså en poet. En diktare mer än historiker”, skriver Andersson och fortsätter: ”Kombinationen av innehåll och form krävde avsevärda intellektuella och konstnärliga krafter”. Resultatet blev också ypperligt, den motspänstiga fornsvenskan kunde tyglas till stram elegans. Visst håller följande rader rentav Shakespearesk klass! Versen handlar om ingen mindre än den heliga Birgittas morbror, Knut Jonasson, som vägrar att ge assistans åt kung Birger i anslaget mot sina bröder på Nyköpings slott.

”Herra, I skulin ey wardha vredh.
Ganger ider siälffwom nakot upa,
thet wil jak werya ä mädhan iak ma.
Thetta malit er mik nyt,
jak weyt ey huro I hawin thet byt.
Jak hörde här aldreg förra aff!
Hwo ider thetta radith gaff,
han hawer ider radith mykla uro.
Hwat wilin i swika idra bröder i tro?
The era hiit kompne a ider ordh!
I maghin a them beganga eet mord.
Haffwer diäfflen ider swa wilt?
Jak tror thet warder ider siälffwom ilt.
Ther warde om vreder hwo som wil,
aldregh hielper iak ther til!
Um tu atte aldreg skiilt wid them
ok waro the kompne til thin hem,
thu skulle ey haffwa swa fula akt.”

Gör tu thet, thet er min waan,
Thin heder warder minne hädhan fran!”
Ok här med gik han bort fra them.
”Fore mik skulo the wara med nadhom.”

Herre, ni skall ej vara vred.
Kommer ni själv i fara (råkar ni själv på någon),
det vill jag värja emedan jag förmår.
Detta ärende (spörsmål, sak) är nytt för mig,
jag vet ej hur ni har det kommit på.
Jag har aldrig hört härav tidigare!
Den som eder detta rådet gav,
han har eder rådit mycket oro (ofred).
Varför vill ni svika edra bröder i tro?
De är hitkomna på edert ord!
Ni skulle mot dem begå ett mord!
Har djävulen eder så förvillat?
Jag tror det varde (blir) illa för er själv.
Därom varde den vred som vill,
aldrig hjälper jag därtill.
Även om du ej vore besläktad med dem
och de voro komna till ditt hem,
du skola ej ha så skändligt uppsåt.

”Dig blir till heder vad du förmår (förtjänar/har rätt till)
ingen kan du härav få!
Gör du det, det är min tro,
då blir din heder mindre hädanefter!”,
och härmed gick han bort från dem.
”För mig skola de vara förskonade ”

ULF IVARSSON

17 februari 2016

Översättningarna är hämtade ur Andreas Ståhlberg: Frälsesamhället. En studie av 1300-talsfrälsets ideologi såsom framställd i Erikskrönikan. D-uppsats. Karlstads universitet. Vt 2012
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:583432/FULLTEXT01.pdf

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.