Bokebackens
kultursida

Lästips

Utmärkt försvarsplan
som misslyckades

Martin Hårdstedt har på basis av sin doktorsavhandling sammanställt en översikt av 1808-1809 års krig mellan Sverige och Ryssland. Kriget, som kostade Sverige en tredjedel av landets areal och en fjärdedel av dess befolkning har tidigare i detalj analyserats i otaliga avhandlingar och beskrivits i ännu fler böcker. Avhandlingen speglar vilken roll underhållet spelade för utgången av krigshändelserna under dessa två dramatiska år då Sverige slutgiltigt förlorade sin stormaktsställning i Europa. Hårdstedts sammanställning är också en utmärkt repetition för en mindre insatt läsare om de viktigaste skedena under det så kallade Finska kriget.

Märklig försvarsplan

I början av 1800-talet utgick Sverige från att om ryssarna anfaller så sker det om vintern och att det då är omöjligt att försvara Finland då man inte kan använda sig av Sveriges sjöherravälde. Man räknade med att ryssarna skulle gå till angrepp med en numerärt överlägsen styrka som under vinterhalvåret inte skulle kunna pareras av ett motsvarande uppbåd i det glest befolkade Finland. I stället gick den svenska försvarsplanen ut på att man skulle rädda den svensk-finska hären genom att sammankalla den finska delen så fort som möjligt och låta den dra sig norrut och sätta sig i säkerhet för vinterkvarter antingen i Torneå eller någonstans mellan Torneå och Uleåborg. För denna reträtt hade stora livsmedelsförråd lagts upp längs kusten från Åbo via Vasa till Uleåborg där huvudförråden fanns.

Vid sidan av kustvägen från Åbo via Vasa till Uleåborg genomkorsades Finland av tre diagonala farbara huvudleder (se kartan) i sydostlig-nordvästlig riktning. Innerst var leden från Tammerfors via Alavo till Nykarleby, sedan kom leden från Jyväskylä via Karstula till Gamlakarleby och högst upp hade man leden från S:t Michel via Kuopio till Uleåborg. Huvuddelen av den svenska armén skulle dra sig tillbaka via kustleden längs pärlbandet av upplagda förråd samtidigt som en långsammare reträtt skulle ske längs de diagonala inlandslederna.

Man räknade med att ryssarna skulle försöka använda sig av just dessa leder för att skära av den svenska härens förflyttning mot norr. Vid behov skulle man ta till strid längs dessa flyktleder för att skydda reträttens huvuddel.

Man tänkte sig att just vinterunderhållet av armén skulle gynna det svenska försvaret. Ryssarna skulle vara tvungna att släpa med sig större delen av vad de behövde. Trots tvångsåtgärder skulle det glesbefolkade Finland inte kunna försörja en så stor fiendearmé.

Tvinga ryssarna till tvåfrontskrig

Den andra hörnpelaren i försvarsplanen utgjordes av en kombination av sjöherraväldet både till sjöss och i skärgården uppbackat av kustfortet Sveaborg med sina mindre sidofästningar i Hangö och Svartholm. Via dessa brohuvuden och med tillhjälp av skärgårdsflottan skulle man sedan göra omfattande landstigningar på Finlands sydkust och avskära alla leveranser till ryssarna samtidigt som huvudarmén i norr skulle vända söderut och tvinga ryssarna in i ett tvåfrontskrig som till slut skulle kväsa dem.

Skärgårdsflottan skulle ha stor betydelse för landstigningsoperationerna och tillförseln av nya trupper till Sveaborg. Man räknade vidare med att Finlands oländiga terräng skulle minska betydelsen av det överlägsna ryska kavalleriet, ett truppslag som nästan helt saknades på den svenska sidan. Bristen på foder var dessutom en starkt begränsande faktor för att använda sig av kavalleri i Finland.

Kungen, överbefälhavaren, trodde också att lokalbefolkningen spontant skulle sluta upp vid landstigningarna och understödja de svenska trupperna genom att på allt sätt störa och sabotera de ryska styrkorna. Han tänkte sig att den ryska livegenskapen skulle vara en så stark skräckbild för de finska bönderna att de på eget initiativ skulle på alla tänkbara sett antasta de ryska trupperna.

Stommen i Sveriges försvarsplan av den östra rikshalvan vid ett antaget ryskt anfall under vinterförhållanden.

Att allt inte gick som man hade tänkt sig vet vi ju, men Hårdstedt visar i sin bok i ett flertal fall hur avgörande underhållet av armén var för händelseförloppet och som i förlängningen ledde till att Sverige fullständigt förlorade kriget och därigenom sin östra rikshalva. För att få en mera balanserad bild av det Finska kriget och dess resultat utgör boken därför ett mycket positivt kontribut.

Kapitulationen av Sveaborgs fästning var en av milstolparna i händelseutvecklingen i 1808-1809 års krig i och med att den omintetgjorde Sveriges strategi att skapa ett starkt brohuvud för en landstigning i söder som i förlängningen kunde erbjuda en möjlighet att anfalla ryska armén i ryggen samr att också avskära alla försörjningslederna för fienden. Alla fortsatta landningsförsök försvårades också av att största delen av skärgårdsflottan föll i ryssarnas händer som nu kunde användas just mot svenska landstigningsförsök. Frimärke utgivet till minne av 200 års jubileet för byggandet av Sveaborgs fästning (familjearkiv, Garoff), foto: Antti Voipio/Bokebacken, 5.8.2019.

THOMAS GAROFF

12 augusti 2019

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.