Bokebackens
kultursida

Nordenfelts ubåt
såldes till Turkiet

Thorsten Nordenfelt var son till ingenjörofficeren och regementschefen Enar Wilhelm Nordenfelt. Foto: C M Bell/Thorsten Nordenfelts arkiv, Tekniska museet

Den förste mars 1842 föddes i Mark på Örby Bosgården en pojke som skulle bli Sveriges mest kände vapenkonstruktör. Hans namn är i dag nog okänt för de flesta, men under den senare delen av 1800-talet blev han internationellt uppmärksammad för sina undervattensbåtar, kanoner och kulsprutor. Men Thorsten Nordenfelt var mångsidig och sysslade även med civila områden som järnvägar och fiskeindustri.

Hans far Enar Wilhelm Nordenfelt var officer och flyttade med sin familj till Örby och den anrika Bosgården 1838, närmast kom de från Sätila. Wilhelm Nordenfelt, ursprungligen från Björneborg i Värmland, kom att göra en lysande karriär. År 1848 förde han befälet över den del av Älvsborgs regemente som tjänstgjorde som svensk observationskår på Fyn. Året därpå utnämndes han till överste och chef för Jönköpings regemente och flyttade med familjen, hustrun Elisabeth Waern och tio barn, till Bankeryd. Han avslutade sin karriär som landshövding i Blekinge.

Fadern var i grunden ingenjörofficer och det var säkert avgörande för sonen Thorstens yrkesval. 1800-talet var ju dessutom ett teknikfrälst århundrade och lite varstans gjordes uppfinningar, inte minst ångmaskinen satte fart på fantasin och den industriella utvecklingen.

Gossen Nordenfelt tillbringade alltså sina åtta första levnadsår i Bosgården som ligger ett stenkast från kyrkan i Örby. Gårdens anor kan spåras ända tillbaka till senare delen av 1300-talet då den ingick i Bo Jonsson Grips enorma egendomar, berättar gårdens nuvarande ägare Anders Paulson. Under medeltiden tillhörde den Gudhems kloster och i ägarlängderna finns både civila och militära titlar, visar författaren Britt Hagman i sin bok ”Örby by och rote”.

Snabbskjutande artilleri

Thorsten Nordenfelt blev civilingenjör vid Tekniska högskolan i Stockholm, eller som det då hette, Teknologiska institutet, och arbetade först vid Statens järnvägar under ett par år i början av 1860-talet. Sex år senare hittar vi honom som grosshandlare i svenskt järn i London, och han drev flera parallella projekt, bland annat medverkade han vid anläggandet av pappersmassefabriker i Sverige och han intresserade sig för fiske i industriell skala.

Men det var alltså som vapenkonstruktör Nordenfelt blev mest känd. Hans firma Nordenfelt Gun and Ammunition Company Ltd var delägare i Stockholms Vapenfabrik på Kungsholmen. Han samarbetade med en annan svensk uppfinnare, Helge Palmcrantz i tillverkning och försäljning av kulsprutor, senare med amerikanen Maxim, och han konstruerade snabbskjutande artilleripjäser för användning både till sjöss och till lands.

Drevs av ångmaskin

Ubåtar på experimentstadiet fanns i andra länder men Nordenfelts blev den första svenskkonstruerade som verkligen fungerade . Kanske kan man till och med räkna den som dåtidens mest avancerade. Han inledde ett samarbete med den engelske ingenjören och före detta prästen George Garret och den första av deras ubåtar byggdes vid Bolinders verkstad i Stockholm och färdigställdes vid Karlsviks vapenfabrik i Marieberg. Den var av stålplåt, 20 meter lång och hade ett deplacement på 60 ton. Ubåten drevs av en ångmaskin på 100 hästkrafter. Överhettad ånga lagrades i två ackumulatorer som möjliggjorde drift under vattnet. Nordenfelt hade på idéstadiet slopat tanken på en bensinmotor för ytdrift och eldrift i undervattensläge.

En ballasttank och två vertikalt arbetande propellrar såg till att ubåten kunde röra sig i djupled. Fartygschefen hade från en liten glaskupol fri sikt över vattenytan och högsta dykdjup var beräknat till 15 meter.

Visades upp

Sommaren 1883 provades ubåten vid Karlsvik. Via Göta kanal togs ubåten, kallad ”N:o 1” sedan till Göteborg och Lindholmens verkstad för viss ombyggnad.

Under hösten 1885 var allt klart och ”N:o 1” då mera sjöduglig, beredd att visas upp inför en stor och förnäm publik i vattnet mellan Landskrona och Ven. Nio utländska mariner hade sänt representanter, mest långväga från Brasilien och Japan. Kung Oscar fanns bland åskådarna liksom prinsen och prinsessan av Wales, kejsarinnan Feodorovna av Ryssland och den danska kungafamiljen. Proven inleddes den 21 september men fick upprepas några dagar senare på grund av en roderskada.

En besättning på tre man skötte maskineri och navigering. Chef ombord var Garret.

Den svenska marinens representant kapten D. Barclay var inte särskilt imponerad. Ubåten färdades visserligen 18 sjömil med en fart av nära sju knop och den gick en sträcka av två sjömil under vattnet, men först efter tolv timmars eldning för ångtrycket. Den var inte försedd med någon torped eller mina.

”Dock anser jag mig, på grund av vad som vid de där gjorda försöken framgått, kunna såsom min åsikt uttala, att båten kräver betydliga förbättringar, innan den kan intaga plats såsom ett praktiskt dugligt krigsredskap”, skrev Barclay i sin rapport.

Medförde konserver

Den grekiska regeringen var mer intresserad. Nordenfelts ”N:o 1” fördes till Grekland, försågs med torpedtub och togs i tjänst av den grekiska flottan. Även den turkiska flottan blev intresserad och beställde två undervattensbåtar av Nordenfelts konstruktion. Dessa, som var större, byggdes i England. En fjärde ubåt skulle 1887 levereras till den ryska marinen men gick på grund på den Jylländska västkusten och blev kvar i dansk ägo efter en tvist om kostnaden för bärgningen.

Denna undervattensbåt med ett deplacement på 250 ton, hade en besättning på åtta man. De sov i hängkojer och hade med sig konserver för matlagningen. Båten var försedd med en ångmaskin på 500 hästkrafter och nådde som mest 28 knop i ytläge, men bara sex knop under vattnet, beroende på bristfällig styrning.

Vapentekniskt var den mer avancerad än sina föregångare med inbyggd torpedtub som kunde laddas inifrån ubåten. Men liksom de övriga i serien fanns ingen möjlighet att tillföra eller rena luften i undervattensläge, vilket begränsade aktionsradien.

Thorsten Nordenfelt, hedrad med titeln kammarherre, gjorde en avsevärd förlust på den ryska affären och överlät sina patent på det engelska varv som tillverkat hans undervattensbåtar. I fortsättningen ägnade han sina krafter åt kulsprutor och artilleripjäser men hans tidigare starka ekonomiska ställning gröptes efterhand ur. Han tillbringade sina sista år i skånska Arild och dog 1920.

Först 1905 antog den svenska marinen sin första undervattensbåt som fick namnet ”Hajen”.

TORKEL IVARSSON

23 januari 2021

Källor: Thorsten Nordenfelt (brorsbarnbarn). 1992. Nordenfelts ubåtar – en svensk pionjärinsats. Arte et Marte.
Thorsten Althin. 1924. Om Thorsten Nordenfelts undervattensbåtar. Marinmuseum.
Jan-Erik Thoft. Svenska ubåtar från 1880 till 1998.
Svenskt biografiskt handlexikon.
Nordisk familjebok.

På Örby Bosgården med anor från 1300-talet föddes Thorsten Nordenfelt år 1842. Han kom att bli Sveriges internationellt mest kände vapenkonstruktör. Foto: Lena Andersson- Palmqvist/Vänersborgs museum

Ubåt N:o 1. För senare versioner tog man bort livbåten. N:o 1 försågs med torped och tjänstgjorde i grekiska flottan. Foto: Tekniska museet.

Två av Nordenfelts undervattensbåtar köptes av den turkiska marinen. Här är en av dem- Abdülhamid. Fotot taget 1886. Fotograf okänd/Wikimedia Commons

En 57 mm Nordenfeltkanon på fästningen Sveaborg. Foto: Ove Enqvist

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.