Bokebackens
kultursida

Lästips

Greider fyller luckor om Joe Hill

Vi som var med i de politiskt sjudande 1960-och 1970-talen minns Joe Hills kampsånger och Joan Baez som med sin härligt mörka och vibrerande röst drömde att hon mött honom och fått beskedet att han ännu levde. Så är det ju; människor som skapar kultur överlever sin fysiska förintelse, ja i ärlighetens namn kanske inte alla men Joe Hill tillhör dessa. Vår kunskap om denne betydande agitator var dock begränsad; vi visste att han var född och uppväxt i Gävle under de omtumlande år när arbetarrörelsen fick fäste i Sverige och att han emigrerade till USA och där inledde sin politiska karriär, blev oerhört känd och uppskattad av den socialistiska rörelsen och följaktligen hatad av etablissemanget, slutligen anklagad för mord och arkebuserad.

Det finns rätt mycket skrivet om Joe Hill trots att tillgången på basfakta är begränsad och härrör från några få källor. Det är därför något av en pionjärgärning som författaren, journalisten och den flitige samhällsdebattören Göran Greider ger sig i kast med när han tecknar den svensk-amerikanske agitatorns historia i Städerna som minns Joe Hill. Greider reser i Hills fotspår i sin vanliga resonerande och flanerande stil och fyller elegant upp luckorna med egna iakttagelser, miljöskildringar, intervjuer och analyser, allt med en grundmurad kunskap om arbetarrörelsens historia.

Joel Hägglund, som var hans dopnamn, tillhörde de hundratusentals svenskar som lämnade Fattigsverige med förhoppningen om ett bättre liv i USA. Liksom så många andra immigranter drog han sig fram på tillfälliga jobb, och den hårda miljön ledde snart in honom på politiskt/fackliga banor som medlem i Industrial Workers of the World, IWW. Hill blev en ”wobblie”. Han slog snabbt igenom som organisationens ledande författare av kampsånger, demoniserad av motståndarna, helgonförklarad av anhängarna.

I sin spaning besöker Greider först Chicago där Joe Hill ligger begravd. Det är osäkert om denne någonsin besökte staden under sin korta levnad men utgångspunkten är väl vald. Chicago var under denna tid ett kapitalistiskt helvete där de arbetande människorna, ofta immigranter, dukade under på grund av omänskliga levnadsförhållanden och en exempellös utsugning på arbetsplatserna. Greider refererar bland annat till Upton Sinclairs berömda skildring The Jungle som utspelas i denna stad och ju slutar med en flammande politisk appell för ett värdigt liv i gemenskap. Greiders jämförelser med dagens situation är intressant - som exempel måste fler än hälften av alla chicagobor som arbetar i snabbmatsindustrin ha socialtjänstens hjälp för att överleva, så usla är villkoren.

I likhet med andra ”Hobos”, som till exempel familjerna i Steinbecks Vredens druvor, drog Joe Hill från stad till stad och Greider följer honom: San Fransisco, San Pedro, Portland, Spokane. Hill ser sig inte som arbetare. Han spelar på sin fiol, skriver kampsånger, gör satirteckningar. Han vill vara en konstnär. Han inser sångens betydelse i agitationen. I ett brev från fängelset till en av rörelsens redaktörer skriver han senare: ”En aldrig så god pamflett blir aldrig läst mer än en gång, men en sång lär man sig utantill och sjunger om och om igen. Jag vidhåller att om någon kan få med några kalla fakta och sunt förnuft i en sång och drapera den i en humoristisk dräkt för att befria den från torrhet, kommer han att lyckas nå ett stort antal arbetare, som är för oupplysta eller likgiltiga för att läsa en pamflett eller en ledare om nationalekonomiska ting”.

Förhållandet var likartat i den svenska arbetarrörelsens gryning; strejkande, demonstrerande arbetare sjöng Marseljäsen, Arbetets söner, Internationalen och andra sånger med ett kampinriktat budskap. Unga socialister diktade om att ta sin rätt med nävar och gevär, men det skulle nog inte tas så bokstavligt utan hade mera känslomässig betydelse.

Hills mest kända sång är The preacher and the slave, den som innehåller den kända raden: you get pie in the skye when you die. Den bygger på en känd väckelsesång och bär på en närbesläktad längtan men här efter det jordiska paradiset - den socialistiska utopin.

Joe Hill levde tillsammans med frigjorda människor med beröring till de homosexuella subkulturer som fanns i Kalifornien redan under hans tid. I den miljön finns kanske svaret på gåtan hur denne kämpe för rättvisa och frihet kunde åtalas och dömas för rånmord. Greider samlar fakta, vrider och vänder och de indicier han lägger fram pekar i en helt annan riktning; Joe Hill var oskyldig, offer för ett justitiemord. En rad omständigheter som hade med hans egen sexualitet att göra, medförde att misstankarna riktades åt fel håll. Han valde tystnad för att skydda bilden av sig själv. Den var viktigare än livet.

TORKEL IVARSSON

9 juni 2016

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.