Bokebackens
kultursida

Lästips

Gäddtarmens ristningar
berättar om stormaktstiden

De märkliga inristningarna på klipporna runt Gäddtarmen, en gammal skyddshamn nära Hangö udd får numera inte röras. Här lät 600 adelsmän hugga in sina vapensköldar medan de väntade på förlig vind. Tack vare lektorn Birger Boström finns dokumentation i en bok från 1968, då bilderna ännu var fullt synliga. På lokalt initiativ förbereds nu insatser för att lyfta fram denna vittnesbörd om platsens betydelse för handel och sjöfart.

Knut Knutsson Lilja av Ökna. Inskription på Gäddtarmen 1557. Foto: Gunilla Garoff, 1980-talet.

Hangö udd utgör den sydligaste spetsen av det finska fastlandet. Genast utanför udden befinner sig en grupp av låga skär som genomskärs av ett trångt sund, ”Gäddtarmen”. Dessa ödsliga och karga skär utgjorde under hela svenska tiden men särskilt under 1500- och 1600-talet den absoluta knutpunkten för all sjöfart både västerut, söderut och österut. I Gäddtarmens välskyddade naturhamn blev man liggande i väntan på förliga vindar som kunde ta en vidare. Särskilt under stormaktstiden anlitades skyddshamnen för trafiken över till Hapsalu, Reval och Pernu på den estniska sidan och därifrån vidare till de baltiska provinserna. För att fördriva tiden lät resenärerna ofta hugga in sitt adelsvapen i de släta berghällarna tillsammans med årtalet då besöket skedde. Med tiden ledde detta till en enorm ”gästbok” med över 600 inristade adelsvapen som ofta går att knyta till olika skeden i Sverige – Finlands historia. Man kan verkligen här tala om ”Spåren av kungens män”.

Klipporna putsades

Genom sjöfartens tekniska utveckling förlorade skyddshamnen i betydelse och hällristningarna föll i glömska. De blev snart övervuxna av lavar och mossor så att just inga hällristningar var mera synliga i början på 1960-talet. Men 1965 tog lokalhistorikern, rektorn Birger Boström tag i saken och organiserade ett stort projekt för att blottlägga och kartlägga alla hällristningarna runt Gäddtarmen. Arbetet gjordes enligt arkeologiska kommissionens anvisningar men utfördes med tillhjälp av frivilliga krafter. Stor hjälp hade han av sina gymnasieelever så att under somrarna 1965, 1966 och 1967 frilades och putsades största delen av klipporna och ristningarna förtydligades genom färgsättning, allt enligt givna direktiv.

Blev turistattraktion

Det visade sig under arbetets gång att det bästa sättet att få fram vaga, delvis utplånade ristningar var att efter mörkrets inbrott belysa dem med en liten ficklampa från sidan och med tillhjälp av skuggorna avslöja det ursprungliga detaljerna i ristningarna. Dokumentationen blev tyvärr bristfällig och inte helt systematisk mest på grund av att projektet hade en nollbudget. Resultatet fotograferades till en del med entusiasternas egen utrustning och allmänheten fick en chans att se ristningarna. För en tid framåt blev holmarna en turistattraktion och området var på förslag till Unescos världsarvslista men nya direktiv förbjöd all vidare blottläggning av området.

Biger Boström använde sig dock av det insamlade materialet i en utförlig rapport som Hangö stad gav ut 1968 i bokform; ”Hangöudd forntida hamnar och hällristningar” som närmast kan förliknas med en doktorsavhandling på högsta nivå.

I boken ger han först en utförlig historisk bakgrundsbeskrivning varför hamnen började anlitas, vilka trupptransporter som kan ha skett över Hangö udd och hur färdleder utmärktes för dessa transporter samt hur lotsväsendet uppstår och organiseras. Efter att ha beskrivit Hangö udds roll i stormaktstidens strategiska tänkande ger han sig i kast med att analysera de enskilda inristningarna. På basis av initialer, årtal och typ av adelsvapen samt dess prydnader lyckas han identifiera den som låtit göra inristningen samtidigt som han ger en kort förklaring till varför personen ifråga befunnit sig vid Gäddtarmen vid denna tidpunkt.

Kryddad med historik

Urgamla svenska adelssläkter så som Oxenstierna, Bielke, Gera, Färlas, Bååt, Bonde, Grip, Posse, Soop, Stake, Ribbing, Sparre, Banér, Uggla med flera defilerar förbi i en lång rad. Också representanter för typiska finländska adelssläkter som Horn, Flemming, Creutz, Teit, Stålarm, Ille, Lund, Gyllenlod, Slang, Ållongren, Spåra, Ruuth, Tott, Hara, Lax, Lindtman, Wideman, Stubbe beskrivs i samband med sina adelsvapen. Presentationerna av alla dessa resenärer är ofta kryddade med en kort historik av deras tidigare och senare öden, något som gör boken både informativ, lättläst och underhållande.

Inga spår av kungar

Också den baltiska adeln finns representerad bland Gäddtarmens inristningar, släkter som allt som oftast hade sitt ursprung i den tyska svärdsriddarorden, såsom släkterna Richter, Ditmar, Wilcken, Kestler. Inte bara de som bevisligen lämnat efter sig inskriptioner presenteras, också sådana som borde ha passerat udden lyfts fram. Författaren konstaterar till exempel att inga svenska kungar har lämnat några spår efter sig bland Gäddtarmsristningarna trots att Magnus Eriksson, Gustav Vasa, Johan III, Karl IX och Gustaf III med all sannolikhet torde ha passerat udden. Som läsare kan man bara förundra sig över hur Boström kunnat skapa en så fullständig bild av gäddtarmsbesökarna. I slutet av boken redogör författaren ännu för vilka så kallade borgarvapen som uppdagats på klipporna samt presenterar en utförlig tabell över alla bomärken som kunnat identifieras.

Får ej rengöras

Birger Boströms bok är i praktiken nu den enda källan där man kan bekanta sig med inristningarna vid Gäddtarmen då nya gällande regler inte tillåter att man rengör ristningarna, då såväl kemisk som mekanisk bearbetning befaras skada dem. Förbudet har lett till att mossor och lavor på nytt täckt in inskriptionerna så att idag nästan ingenting mera är synligt.

Hangö museums vänner önskar nu i samarbete med Forststyrelsen och museimyndigheterna kartlägga och understöda Gäddtarmens användning för forsknings- och turistmål. Man kommer att inleda verksamheten med ett stort kartläggande seminarium där man lyfter fram berättelser om den svenska stormaktstidens och den östra rikshalvans öden, om vilka Gäddtarmens gästbok för sin del berättar varefter man fortsätter med ett planeringsmöte där man dryftar mera ingående fornminnets skötsel och förutsättningarna att utveckla det som besöksmål. Bland idéerna finns till och med en plan att ställa upp ett virtuellt besökscentrum på fastlandet där besökarna kunde gå omkring och beundra de konstnärligt utformade vapensköldarna samt få bakgrundsinformation om vilken person och vilken resa inskriptionen gäller.

THOMAS GAROFF

21 oktober 2021

Gäddtarmens hällristningsområde utanför Hangö udd i början på 1980-talet då vapensköldarna ännu kunde beundras. Foto: Gunilla Garoff.

Lista över författare

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.