Bokebackens
kultursida

Kulturoasen

Krigshistorisk resa i Värmland

Utsikten mot kyrkan i Gräsmark är sig lik. Men på stranden hålls inte längre korum för hemvärnspojkar.
Foto: Sune Ullestad

Värmland var under andra världskriget ett viktigt mobiliseringsområde för den svenska krigsmakten. Här måste en tysk framryckning stoppas på de smala öst-västliga grusvägarna över gränsen så att Hitlers armé inte kunde nå djupare in i Sverige. Våra fäder var inkallade där men berättade inte mycket. Nu tänkte vi leta efter spåren av denna mångåriga beredskap och hamnade i Röjdåfors. Enligt en karta vi fått från Värmlands hembygdsförbund skulle vid en vägkorsning ligga en omfattande, delvis underjordisk, försvarsanläggning- skans 172. Kök och sjukhus nedsprängda i berget! Efter idog spaning och diskussion om var befästningen rent taktiskt borde ligga hittade vi en enda liten rest, en observationspunkt täckt av en rostig stålkupol med tittgluggar. Resten har naturen tagit tillbaka.

Lika svårupptäckta är flera andra befästningar, men nordost om Charlottenberg har man rensat upp en skans, 153 Hultet, så att man kan studera den i detalj. Här låg ett förstärkt kompani, alltså ett par hundra man, beväpnade med kulsprutegevär och Boforskanoner - dygnet om beredda på strid. Det är inte precis Maginotlinjen vi talar om, men pjäserna stod i särskilda garage och rullades ut vid larm. Soldaterna kunde krypa ner i betongskydd när det började bli hett om öronen. Runtom i skogen rörde sig ständigt patruller för att försvara skansen – utan dem fanns risk att fienden tog sig igenom.

Skansbesättningens uppdrag var ”Avvärj”, vilket på vanlig svenska betyder ”slåss till sista man”. Vi blundar och försöker föreställa oss det blodiga infernot när tyska stridsvagnar skjuter spränggranater mot de svenska ställningarna. Först efter flera år tillfördes effektiva pansarbrytande vapen.

För att få ihop tillräckligt med soldater dammsögs Sverige på värnpliktiga. Till och med 47-åriga familjeförsörjare fick dra på sig uniformen, även om de kanske slapp tjänstgöra i främsta linjen.

1940-talets militarisering av Värmland märks inte så mycket idag. Vi övernattar i Gräsmarkslägret, vilket sedan länge är i privat ägo. Nu är det företagsamma holländare som tagit över och lägrets historia är okänd för dem. I ett hörn hänger dock svartvita bilder från en generalsinspektion på 1950-talet. Landshövdingen, biskopen och lottachefen åtföljer med högtidliga miner de galonerade herrarna från försvarsstaben. Där generationer av hemvärnspojkar och FBU:are inpräglade de militära konsterna parkerar nu semesterfirare från kontinenten, lyckliga att få uppleva vildmarken och den vackra vyn över sjön.

En nostalgikick av rang får man i museet ”Beredskapsåra” (beredskapsåren) som är en del av hembygdsgården i Järnskog, söder om Koppom. Det är som alla liknande som drivs av ideella krafter, lite rörigt och fullpackat med prylar. Men det lönar sig att vandra runt, man får en stark känsla av hur bygden drogs in i världskriget. Enskilda personers öden och hur vardagslivet påverkades – ransoneringar, mörkläggningsgardiner, flyktinghjälp - står i centrum. Sitt ner vid landsfiskalens skrivbord och läs hans tryggt kanslisvenska skrivelse om ett misstänkt fall av spionage. Folket höll samman mot de yttre hoten.

Vill man veta mer om det kalla krigets försvar är det relativt nya ”Brigadmuseum” i Karlstad den perfekta kunskapskällan. Ledningen ser till att utställningen håller högsta klass. Informationen är saklig, dessutom välgjord, levande och presenterad på ett modernt vis. Roligast är nog att man kan brassa på av hjärtans lust på en filmskjutbana. Med sorg och ilska konstaterar vi att arméns spjutspets, den oerhört eldkraftiga infanteribrigad 77 nu blott är ett museiföremål. Skulle Sverige angripas är vi lika illa ute som 1940.

ULF IVARSSON
Bilder: SUNE ULLESTAD

28 juli 2014

En radiopersonterrängbil,
”Sugga”, drar blickarna till museet
”Beredskapsåra” i Järnskog.

Vi får aldrig veta om skansarna
längs norska gränsen hade stått
emot tyska pansarkolonner.

I hembygdsgården Karmenkynna i
Lekvattnet trakteras vi med motti
(nävgröt) med stekt fläsk, flott och
lingon. Sen behöver man inte äta
mer den dagen.

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.