Bokebackens
kultursida

Kary H. Lasch

Svensk fotograf som
upptäckte Brigitte Bardot

Kary H. Lasch. Foto: Roger Tillberg

Rökfri, spritfri och vegetarian.

Född i Prag 1914. Död i Stockholm 1993.

Fadern fabrikör och jurist, modern hemmafru.

Bodde i hus i centrala Prag och stort gods på landet med park och musikpaviljong.

Låste in klassen och läraren första dagen i småskolan och gick hem.

Internatskola i Schweiz. Sparkas ut efter fyra år, för att ha spelat Mozart för högt på rummet och hjälpt en kamrat att rymma.

Gick sedan i lära till silversmed.

Blev chefssekreterare på en kemikaliefabrik.

Ville bli musiker. Slog sönder fiolen när läraren visade sig vara oduglig och tog aldrig mer i ett instrument. Hade alla klassiska verk i huvudet.

For till Sverige på semester 1938. När han fick se löpsedlarna om tyskarnas invasion av hemlandet bestämde han sig för att stanna i Sverige.

Statslös, utan arbetstillstånd, blev snuvad på all förtjänst från försäljning av schweiziska varor av den som fungerat som alibi och adress i Sverige.

Möter proffsfotografen Gus Gerring i Hasselblads fotobutik på Hamngatan i Stockholm. Gerring frågar Kary vad han tycker om hans bilder. Kary svarar: "Skit!"

Gerring räcker över sin Rolleiflexkamera och uppmanar Kary att göra något bättre. Kary får hjälp av en expedit att ladda kameran med film, ger sig ut på sta'n och övertalar en förbipasserande flicka att ställa upp som fotomodell.

En av bilderna publiceras på omslaget till Vårt Hem. Detta var år 1945.

Kary fortsätter att fotografera flickor.

Vinner tidningen Foto:s mästartävlan tre år i rad.

Kary blir frilansfotograf på heltid. Säljer bilder till Se, Veckojournalen och franska, italienska och engelska tidningar. Ständig gäst på filmfestivalen i Cannes och får en bild publicerad på omslaget till världens då största fototidning, Popular Photography. Upptäcker Brigitte Bardot. Fotograferar Gina Lollobrigida som målarinna i Rom.

Fotograferade mimkonstnären Marcel Marceau på Operan i Stockholm och blir ombedd att lämna lokalen. Vägrade. Besökte Marceau påföljande dag och överlämnade några bilder. Marceau blev så förtjust att han beställde 20 kopior av vardera och gav sedan Kary uppdraget att ta samtliga bilder för Marceaus Jorden runt-turné.

Gick på tjurfäktning med Pablo Picasso, besökte Salvador Dali i dennes hem, åt lunch med Grace Kelly… Kary blev god vän med alla de stora stjärnorna.

Flickfotografin dominerade, och tidningarna stod i kö för att köpa Kary:s bilder. När flickfotografin började bli mer gynekologisk än konstnärlig följde Kary inte med i den utvecklingen. Naturligtvis stod flickorna i kö för att bli fotograferade av denne demonfotograf. Kary sa att han inte behövde vara gift, han hade kvinnor nog ändå. Han var gift en gång, men äktenskapet sprack (naturligtvis).

Kary hade en ovanligt väl utvecklad övertalningsförmåga och få ifrågasatte vad han sysslade med. Stoppade trafiken på Kungsgatan och Norrbro i Stockholm och på Broadway i New York för att ta sina bilder. Reste jorden runt med ett visitkort från Lufthansas chef, där denne tillfogat: "Hjälp Kary H Lasch med allt han behöver hjälp med". Kary hade flera omgångar visitkort, men det jag ansåg vara bäst hade enbart texten:

"My card".

Naturligtvis blev Kary betraktad som smått galen, vilket han tog som en komplimang, i detta hårt Jantelagstyrda, vattenkammade Sverige.

Jag såg honom i verkligheten bara en gång, trots att vi båda då bodde på Gärdet i Stockholm. Jag steg på bussen mot city, där satt Kary i sin legendariska hatt och med kameraväskan i knät. Ovetande om varandra hade vi samma stuk på våra hattar. Han höll låda och underhöll hela den del av bussen där han kunde höras. Alla passagerare, utan undantag, skrattade högt eller log. Så otroligt osvenskt! När jag decennier efteråt berättade om detta för Kary kom repliken: "Men varför kom du inte fram och tog kontakt?"

Han präntade in i mig att man måste kunna vara fräck för att nå sina mål. Jag håller med, i teorin, men som hårduppfostrad djupfryst svensk är det inte så lätt. Ett klassiskt exempel på Karys födgeni och övertalningsförmåga var när Sophia Loren med make Carlo Ponti skulle besöka Stockholm. Ett uppbåd av ackrediterade pressfotografer och journalister skulle möta upp på Stockholms central. Kary kom utpromenerandes, passerandes sina presskollegor och visade upp några filmkassetter och vinkade glatt till sina vänner. Som, på fullt allvar, trodde att Kary gått fel och skulle missa hela mottagningsceremonin.

Kary hade sina (mycket bra) bilder på tryckeriet innan kollegorna ens hunnit från Centralen. Senare frågade de honom hur han burit sig åt.

"Jag steg på tåget i Köpenhamn"…

Väl ombord där hade han mutat konduktören för att få reda på numret till Sophia Lorens sovkupé. Han var sedan tidigare bekant med både Sophia Loren och Carlo Ponti och inte minst deras sekreterare. Kary knackade på och väckte stjärnan, före fem på morgonen. Hon gick med på att bli fotograferad i bara negligén. Dialogen fördes på italienska.

På 60-talet hade Kary fått uppdraget att "hänga" de andra utländska fotografernas alster på jätteutställningen "Photokina" i Köln. Han gjorde ett så bra jobb att utställningsledningen tilldelade honom ett diplom. Kary mottog diplomet och tackade med orden:

"Den bästa hängningen hittills är dock den i Nürnberg".

Kary råkade slå sönder en vas under en fotografering. Han frågar vad den kostat. Ägaren begär 80 kronor. Kary betalar, fotograferar den trasiga vasen och säljer bilden för 500 kronor.

Ett av hans råd till unga fotografer var att aldrig fotografera en person i en förnedrande situation. Kary vann Pablo Picassos intresse och vänskap när denne fick se kopiorna av bildsviten. "Jag ser inte så liten ut på dina bilder". De gick på tjurfäktning och Kary tog en serie bilder i färg, där han utnyttjade rörelseoskärpan till fulländning. "En konstnär, en mästare" blev Picassos betyg.

Mest känd blev Kary för sin tjejfotografi. En del bilder kan tyckas banala och kanske vulgära, men detta berodde nog på motiven själva. Kary:s bilder lät betraktaren ana det som inte syntes. När de s.k. herrtidningarna beställde bilder med tonvikt åt pornografi ställde Kary aldrig upp. Som porträttfotograf är Kary H. Lasch fortfarande svårslagen. Hans bilder av Pablo Picasso, Douglas Håge, Sixten Ehrling, Salvador Dali, Bror Hjorth, Max von Sydow, Per Oscarsson m.fl. är exempel på utmärkta porträtt av män. Även svårfångade motiv som barn och hundar hamnade framför hans kameralins.

Som yrkesfotograf hade Kary säkert provat och använt flera kameramodeller och -fabrikat. Den kamera jag förknippar honom med var mätsökarkameran Leica M2. Det var före den digitala fotografins intåg.

"Estetiskt sinne, god smak och en smula fräckhet är allt som behövs. Det rent tekniska kan vem som helst lära sig".

Han bad aldrig någon säga "omelett". Minspelet blir bättre när de säger "skit", berättade Kary. Ett knep han lärde mig var att fästa en liten, knallröd självhäftande rund dekal intill objektivet. På så sätt får man lättare motiven att titta in i kameran.

Kary H Lasch var mycket vänfast. När han tillbringade sina sista veckor hemma i bostaden, medan metastaserna från prostatacancern spred sig i kroppen såg hans vänner, de flesta gamla kollegor, till honom varje dag, handlade hem vad han behövde och såg till att han fick något till livs. I televisionsprogrammet försommaren 1993 berättade han med sådan värme och kärlek om sina verkliga vänner att jag inte kunde låta bli att ta kontakt med honom.

Vi hade många och långa telefonsamtal därefter. Vi skulle träffas ett par månader senare. Därav blev intet. Vännen Kary var då borta. När han ringde upp och jag svarade sa han alltid: ”Hej min vän!” Våra samtal handlade inte om fototeknik, trots att intresset i grunden förenade oss. Vi dryftade livet, människor och vänskap som mest. Men han skulle minsann ge mig en lektion i konsten att få betalt för mina bilder. Att låta andra åka snålskjuts blir man inte rik av.

Kary H. Lasch ansågs vara en galenpanna. Men i detta av avundsjuka och Jantelag svårt infekterade land, kan man berättigat fråga sig: behövs här inte andra människor än de vattenkammade och slätstrukna?

PER SJÖSWÄRD

10 mars 2021

Kary H. Lasch älskade upptåg av olika slag. Här i sin fotostudio med extra stor tandborste. Fotografen okänd.

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.