Lassilas konst i gråzonmellan gestalt och yta
Antti Lassila, ”Akropolis”, 28.3.1997, tuschteckning, Foto: Tatu Miettinen. Med tillstånd av konstnären och fotografen.
Antti Lassila har verkat inom finska utrikesministeriet under hela sitt yrkesverksamma liv ända från år 1961. Mellan åren 1988 – 1991 verkade han som Finlands ambassadör i Tripoli, mellan åren 1991 – 1995 som ambassadör i Riga genast efter att Lettland återfått sin självständighet och slutligen tjänstgjorde han som ambassadör i Aten mellan åren 1995 – 1997. Han har också varit med om att grunda flera centrala politiska och geografiska organisationer så som Paasikivisamfundet, Utrikespolitiska institutet och ”Suomen Arktinen Seura” (Finlands Arktiska Sällskap).
Tecknade landskap
Vad som är mindre känt är att Antti Lassila under hela sin långa diplomatiska karriär har kontinuerligt varit aktiv konstnär, ett konstnärskap som började redan under studietiden då han vid sidan av studierna i statskunskap deltog i universitetets ritundervisning. Under sina vistelser utomlands har han fortsatt att teckna landskapen där han stationerats. Senare har han förtydligat dessa teckningar genom att rita på med tusch samt färglägga teckningarna med akvarellfärger.
Lassila har också producerat en helt annan kategori av konstverk, nämligen kollage med kraftfulla starka färger som närmast ser ut som pappersklipp. I dessa tavlor förekommer ingen färgharmoniering utan han har låtit kompositionen byggas upp av klara färgytor, lite som i ett trafikmärke. Färgkollagen samt de ovan nämnda tuschteckningarna har han nu ställt ut i ett galleri. Eeva Pinomaa har stått för de praktiska arrangemangen.
Fina exempel
Två tavlor i utställningen förtjänar att lyftas fram, faktiskt i vilken konststudiecirkel som helst, då de utgör fina exempel på konst i gränszonen mellan identifikation genom gestaltning och identifikation genom färg. Den första tavlan ”Akropolis” som föreställer templet i Aten är från konstnärens tid som ambassadör där. Det är en typisk tuschteckning där identifikationen är helt baserad på gestaltning. Betraktaren får så att så att säga själv fylla ut bilden med ytor mellan strecken. Lassila följer här Henrik Tikkanens tekningstradition så nära att om man inte visste vem konstnären är skulle man lätt kunna tro att det är ett av hans verk. Signifikant för denna typ av konstverk är att bilden inte behöver fylla ut ytan på tavlan, utan det räcker med att teckningen täcker 40-50 procent.
Mästerligt
Den andra tavlan, ”Korint” föreställer ett typiskt grekiskt landskap i trakterna av Korint med böljande kullar, blånande berg och små krokiga vägar. Även här utgörs tavlans stomme av en tuschteckning som mästerligt förmedlar intrycket av en hellensk trakt. Utöver det är konstverket färglagt, men inte så att färgytorna slaviskt följer teckningens linjer utan mera som ett färgkollage, påminnande om hans tavlor av pappersklipp. Men till skillnad från dem är färgerna (akvarell) i denna tavla oerhört väl samstämmiga och tonade till varandra.
Det är närmast tre färgytor av gulbrunt, stålgrått och ljusgrönt som träffsäkert återskapar en bild av ett grekiskt landskap. Färgfälten verkar mera slumpvis utkastade på bilden så att markens nyanser återfinns till och med i bakgrundshimlen. Färgkollaget beskriver landskapet lika målande som tuschteckningen.
Antti Lassila, ”Akropolis”, 28.3.1997, tuschteckning, Foto: Tatu Miettinen. Med tillstånd av konstnären och fotografen.
Antti Lassila, ”Korint”, 2021, tuschteckning och lavering, Foto: Tatu Miettinen. Med tillstånd av konstnären och fotografen.
THOMAS GAROFF
20 oktober 2022