Bokebackens
kultursida

Klassiska miljöproblem finns kvar
överblick och redovisningar saknas

Vi ska inte sluta att utnyttja naturen. Men det måste ske med hänsyn till det fina samspel mellan växter, djur och deras omgivning som växt fram under årmiljonerna. Foto: Nils-Åke Siversson (Ur Miljötidningen 8/78)

I januari 2018 fick jag en förfrågan från miljöforskaren Lars Lundgren om jag ville bli intervjuad i samband med en bok som han håller på att skriva om Naturvårdsverkets första generaldirektör Valfrid Paulsson. Varför Lars kontaktade mig beror på att ett kapitel i boken handlar om den mycket kritiska utvärdering av svensk miljövård som Ulf Karlström (då på länsstyrelsen i Gävleborgs län) och jag (länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län) gjorde 1980. Framförallt handlar kapitlet om hur Valfrid reagerade och påverkades. Lars ville komplettera kapitlet genom att intervjua mig och lägga in de relevanta kommentarer jag kunde tänkas ha. Visst, självklart ställer jag upp svarade jag. Efteråt fick jag kontrolläsa kapitlet och jag kan lova att det kommer att bli värt en egen krönika, bara Lars får boken klar någon gång. Det framgår att vår utvärdering påverkade miljöarbetet i Sverige. Till det bidrog lustigt nog inte minst denna hemsidas redaktör Ulf Ivarsson, som då arbetade på Miljötidningen som redaktionssekreterare. Han gjorde med största sannolikhet ett av de mest kritiska reportage om svensk miljövård som någonsin skådats, med hjälp av en intervju med Ulf Karlström och mig. Länsstyrelser, Naturvårdsverket, myndigheter, höga chefer, kontrollprogram, forskning och inte minst gjorda prioriteringar sågades ”jäms med fotknölarna” i den stort uppslagna artikeln. Intervjun publicerades - mot vår vilja - innan rapporten och utvärderingen var klar och godkänd och kom som en chock för hela Miljö-Sverige. Och då inte minst för generaldirektören och chefen för Naturvårdsverket, Valfrid Paulsson. Dagen efter publiceringen av artikeln ringde Valfrid till min högste chef på den tiden, landshövdingen i Göteborgs och Bohus län och f d rikspolischefen Carl Persson och undrade ”vem i helvete denne Värmby är?” Som sagt, kommande krönika om denna beramade rapport, där alltså även Ulf Ivarsson har en viktig roll, kan bli en riktig kioskvältare.

Det finns dessutom tyvärr alldeles för lite dokumentation om miljövårdens historia. Lars är en av få forskare som skrivit om vad som hänt inom miljövårdsarbetet under årens lopp. Han hade en unik position och möjlighet i egenskap av fristående forskare på Naturvårdsverket, med just uppdraget att analysera vad som hände på den tiden. Jag jobbade nära Lars i Naturvårdsverkets stab under några månader under 1985. Alla insatser för att berätta om vad som hänt inom miljöskyddsarbetet under årens lopp är välkomna och viktiga.

Jag hoppas att boken som Lars skriver som handlar om i första hand Valfrid Paulssons liv och insatser, snart kommer att publiceras. Den kan bli mycket intressant. Valfrid Paulsson var en av Olof Palmes närmaste vänner och förtrogna inom socialdemokratin.

Helt olika problem

Efter att Lars intervjuat mig på Cafe Vetekatten Kungsgatan 55 i Stockholm ville han även ha en kort sammanfattning om hur jag ser på miljösituationen idag jämfört med 1980. Och det är denna sammanfattning som jag här gärna vill redovisa. När jag läser igenom den är det egentligen inget speciellt som jag vill ändra, har endast gjort några mindre förtydliganden. Dock skulle jag idag varit betydligt tydligare och mer kritisk i vissa frågor, till exempel hur myndigheterna i princip döljer kunskap genom att undvika lättbegripliga faktasammanställningar samtidigt som man dränker politiker, beslutsfattare och allmänhet i berg av siffror. Ytterligare en viktig faktor jag skulle tagit med idag är att experter inom både offentlig, privat och ideell sektor nästan enbart fokuserar och lägger tid, kraft, resurser, anställningar och pengar på klimatfrågan, vilket medför en allvarlig nedprioritering av traditionella miljöskyddsproblem. Ett glasklart bevis är att 15 av Sveriges 16 miljömål inte uppfylls och i samtliga fall ligger man långt ifrån att uppnå målen. Det enda mål som uppfylls är ”skyddande ozonskikt”, som ju är ett globalt mål. Det andra globala målet: ”begränsad klimatpåverkan”, som innebär att vi ska ha nollutsläpp av växthusgaser år 2045, uppfylls inte när det gäller ”etappmål”. Det målet är dessutom helt orealistiskt, vilket sällan eller aldrig debatteras. Läs nedanstående länk från Svenska Dagbladets ledarsida 26 mars 2021 där Peter Wennblad bland annat skriver: ”För att nå klimatmålen måste utsläppen minska 6–10 procent varje år fram till 2045. Hittills har de sjunkit runt en (1) procent per år. Under pandemiåret 2020, när ekonomin tvärbromsade och Sveriges hela flygflotta stod på backen, var utsläppsminskningen något större – men tillfällig.”

https://www.svd.se/hur-lange-ska-vi-latsas-att-vi-klarar-klimatmalen

Intressant är att jag redan under denna kontakt med Lars Lundgren höll isär miljövård/miljöskydd från klimatfrågan. Som jag sagt i flera sammanhang anser jag det vara fråga om två helt olika problem. Det vill säga: här kommenterar jag enbart miljöskyddsfrågorna. Min inställning i klimatfrågan framgår av en tidigare krönika i Bokebacken: http://www.bokebackenskultursida.se/klimatlarmen.html

Här är alltså mitt svar till författaren och forskaren på Naturvårdsverket Lars Lundgren i februari 2018, på frågan ”Är miljötillståndet bättre eller sämre nu än 1980?” Mitt spontana svar blir att inom vissa områden har miljösituationen blivit bättre - inom andra sämre. Men det är väldigt svårt att ge ett kort omdöme. Ska vi prata om Sverige, Europa eller globala miljön? Låt oss börja med Sverige.

Sämre för hälsan

Min känsla är att tillståndet är sämre när det gäller påverkan på människan; vår hälsa och biologiska funktion. På grund av att vi utsätts för en alltmer eller minst lika komplex blandning av dels helt konstgjorda syntetiska kemiska ämnen och deras nedbrytningsprodukter – via omgivande material, olika konsumentprodukter, livsmedel och mediciner/läkemedel.

Samtidigt tillkommer en rad faktorer som jag inte kan överblicka. Ökad stress, strålning av olika slag från en mängd olika produkter med mera.

När det gäller naturen är det svårt att uttala sig generellt. Visst har många utsläpp minskat som till exempel svaveldioxid och kväveoxider. I övrigt har jag svårt att säga något då det sällan visas några översikter av utsläpp och kontamineringsstatus.

En iakttagelse jag gjort är att det är mycket svårt att få fram siffror och rena fakta. Speciellt när det gäller utsläpp från olika källor i detalj, överblickar och trender. Däremot vimlar det av så kallade mojjar – alltså glada figurer och liknande om man till exempel närmar sig ett miljömål.

I Göteborg t ex har Miljöförvaltningen slutat att i detalj redovisa utsläpp, överblickar, och trender sin årsrapport. Jag hittar i alla fall inget nu längre. Inte heller på länsstyrelsens hemsida kunde jag hitta något om utsläppssammanställningar från olika föroreningskällor. Jag tror att man gärna undviker att redovisa fakta på ett lättillgängligt sätt som kan bli besvärande och orsaka kritik mot myndigheten.

Får en känsla av att alltfler arter av växter och djur minskar, i Sverige men framförallt i andra alltmer exploaterade länder såväl inom Europa som i andra världsdelar.

Ser vi till havsmiljön i stort saknar jag även där översikter, trender – framför allt beträffande miljögifter men även för olika djur- och växtarter.

Mikropartiklar från bildäck

Nya problem har även dykt upp sedan 1980-talet. Det kanske mest omtalade är mikro-partiklar av plast. Där ingen ansvarig vad jag sett som gått ut och rättat till missförståndet att boven i dramat är diverse plastprodukter, inte minst plastpåsar. Enligt kunniga personer från kemiindustrin jag känner är det istället fordonsdäck som är huvudkällan till den omfattande partikelföroreningen i haven.

När det gäller miljögifter ser man sällan några redovisningar och översikter hur läget är, vare sig i mark, vatten, luft eller natur. Men om man letar hittar man nog en del. Jag kollade snabbt på Naturvårdsverkets hemsida och fann bland annat:

”Sedan dess (70- och 80-talen) har den minskande trenden avstannat och halterna (dioxiner) i både sillgrissla och fisk är fortfarande relativt höga. Dessa resultat kommer från det nationella övervakningsprogrammet för kust och hav.”

En mycket oroande iakttagelse jag gjorde nyligen är att EU fastslagit gränsvärden för flera olika persistenta miljögifter i havsvatten och sötvatten.

Det handlar om koncentrationer i ug-nivå. Minns diskussioner på 70- och 80-talen – grundade på olika vetenskapliga rapporter - om att det inte fanns någon gräns-nivå under vilken inga genotoxiska effekter kunde uppstå. Det var endast fråga om sannolikhet. Undrar hur den diskussionen förs idag?

Läget sämre för miljögifter

Jag är ej insatt i senare års regler om gränsvärden men minns att Analytisk Kemi på Chalmers mätte upp halter av trikloretylen med flera klorerade kolväten i just ug-nivå i havet utanför Västkusten, vilket oroade många av oss som då arbetade med kemi-industrins utsläpp. Skulle vara oerhört intressant att få fram dagens halter av dessa och andra miljögifter. Kanske de finns i det nationella övervakningsprogrammet. Men vilka beslutsfattare och politiker får reda på sådana fakta?

Min bedömning är att läget är sämre när det gäller miljögifter – i alla naturliga media: mark, vatten, luft och flora/fauna. Flera ämnen har kanske minskat i halter men hela tiden fylls det på med nya ämnen typ glyfosat, andra nya pesticider/baktericider och andra nya ämnen som upptäcks successivt.

På tal om nya problem så såg jag i Västnytt (14 februari 2018) ett inslag om upptäckt av ett tidigare okänt utsläpp från petrokemi-industrin i Stenungsund. Lustigt nog var det just Analytisk Kemi på Chalmers som gjort upptäckten. Det handlar om utsläpp av miljontals små plastartiklar, förmodligen via dagvattnet som ju normalt inte renas.

Jag är mest orolig för organiska naturfrämmande ämnen men vi har också hela tiden påfyllning i små mängder av giftiga ej nedbrytbara tungmetaller som kadmium, kvicksilver, krom, bly med mera.

Som en av våra kollegor på Naturvårdsverket Björn Wallgren en gång skrev på 1970-talet eller i början av 1980-talet: Idag är det ännu mer tungmetaller i naturen än igår – eftersom de aldrig bryts ner och det släpps ut ytterligare vissa mängder varje dag.

Minimala miljökrav

En reflexion är att väldigt många utsläpp har flyttat till låglöneländer och andra världsdelar. Ser vi till alla de miljöfarliga verksamheter som räknades upp i den gamla miljöskyddslagen kan man undra hur många som finns kvar i Sverige? Ta bara ytbehandlling, textilindustri, flera verksamheter inom verkstadsindustrin såsom lackering, vissa delar inom gruv-, järn- och stålindustrin. Nästan alla dessa verksamheter har flyttat till låglöneländer med minimala miljökrav.

Samtidigt vet vi att konsumtionen hela tiden sedan 80-talet har ökat. Vilket innebär att de globala utsläppen har ökat i stort sett i samma takt.

Jag hade uppdrag för SIDA i Sydafrika i början av 2000-talet. Besökte bland annat en textilindustri som ägdes och drevs av kineser och som tillverkade och färgade jeans. Rening av processavloppet saknades helt. Föroreningarna släpptes ut i en flod som i stor utsträckning förde dessa vidare ut i havet.

Har många gånger tänkt på havet utanför Shanghai där jag varit flera gånger. Där måste vara mycket förorenat med tanke på de gigantiska utsläpp från raffinaderier, petrokemisk och annan industri samt fartyg som man enkelt kan föreställa sig, eftersom rening saknats i många år. Här måste finnas höga halter av olika miljögifter i djur och växter i havet. Har aldrig någonsin sett några analyser härifrån. Påpekade detta för en gammal kollega som sitter med i Greenpeace nordiska styrelse. Att han borde ta upp detta i Greenpeace internationella styrelse.

Jag skulle ge mycket för att få se uppmätta halter av olika persistenta ämnen i dessa havsområden i såväl sediment, vattenfas, fisk, och musslor.

Ytterligare en fundering är om ”Dieselgate”. Hur ser trenden ut – i Sverige, Europa, globalt - under årens lopp om vi räknar om alla utsläppssiffror enligt de nya avslöjade emissionsvärdena? Finns det fler liknande redovisningar som kan vara fel?

Många verksamheter och produkter blir kanske renare men samtidigt ökar ju hela tiden konsumtion och användning. Det ser alltså inte så ljust ut.

GÖRAN VÄRMBY

27 maj 2021

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.