Bokebackens
kultursida

Vem var Kerstin Hed?

Av Karl-Fredrik Björn*

Kerstin Hed blev 71 år gammal. När hon avled 15 augusti 1961 var hon sedan decennier så identifierad med sin pseudonym att även de som stod henne mycket nära talade om och till henne som Kerstin Hed och inte Hilda Olsson, vilket var hennes borgerliga namn. Hon debuterade som skald 23-årig 1913 och gifte sig tre år senare med småbrukaren Kers Anders Olsson, och jämsides med sitt författarskap, som vid hennes död omfattade sexton diktsamlingar och två prosaböcker, hade hon ända in på sista tiden varit aktiv lanthusmor – i Matsbo, Hedemora – med allt vad det innebar av arbete på åker och i lagård.

Kerstin Hed blev en utomordentligt folkkär skald, beroende på hennes sångbara vers, särskilt i de tidigare samlingarna, och väl även på hennes motivkrets av närliggande ting. Hon uppfattades gärna som de anonymas röst: de tåliga tysta bondkvinnorna, deras som strävade i studiecirklarna och med nariga händer och otränade hjärnor försökte tillägna sig böckernas skatter och deras som sägner och traditioner berättar om. Den formella lättheten i hennes tidigare vers undanskymde kanske att hennes livssyn långt ifrån var en gottköpsoptimism utan var salt och vaksam, att hennes hembygdskänsla var fäst vid ting och människor, inte vid romantiska föreställningar om vad Dalarna är och borde vara, som vägledde t ex Gustaf Ankarcrona i hans allmogesvärmeri i seklets början.

Kriget syntes ha verkat som en vattendelare i hennes produktion. Det retoriska drag, som onekligen finns i hennes tidigare dikter, ser man inte mycket av i samlingen Över sjunkna land (1945), hon har fördjupat sina välkända motiv, finner enklare och substantiellare symboler. Och allteftersom åren går och trötthet och sjukdom gör att hon måste reducera sina ungdomsdrömmar, djupnar och mognar också hennes vers. Lika osökt som ordet pastoral inställer sig vid läsningen av hennes 30-talslyrik, kommer ord som hymn och koral för en vid läsningen av huvuddelen i hennes sista samling, och titeln på samlingen, Tre orgelpipor (1960), visar hennes medvetna strävan mot högtidligare ämnen; mycket handlar om slocknade stämmor, och hon begränsar sitt register till orgelpipor hon avdelade samlingen med: rörflöjt, krumhorn, gedackt.

Kerstin Hed var en stark, rikt begåvad, genomhederlig personlighet, så ödmjuk i sina förbindelser med medmänniskor att hon ibland på ortens och sin ungdoms sätt neg även för vissa yngre personer, men hon var stolt och sårigt medveten om sin ovanliga poetiska begåvning.

*Texten trycktes som minnesord i Svenska Dagbladet vid Kerstin Heds bortgång

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.