Bokebackens
kultursida

Rättsskandal i Borås:


Det var vittnet
som tände på

Vittnet ljög om vems bil som stod parkerad vid mordbranden. Teckning: Anders Kämpe

Det har gått mer än 30 år men fallet med den för mordbrand dömde invandraren Eleftherios Thamkarelos fortsätter att gnaga i mig. Jag hade en naiv föreställning att jag kunde bevisa hans oskuld och få ut honom ur fängelset, men rättssystemet självt blev min värsta motståndare. En usel polisutredning och halvsovande domstolar fällde honom, när jag lade fram ny bevisning var ingen längre intresserad. Prestigen gick före rättssäkerheten.

Jag kom att engagera mig mycket i denna rättsprocess också på ett personligt plan. Jag lärde känna Eleftherios och vi gjorde en resa tillsammans till hans hemby Artesiano i Tessalia i centrala Grekland när allt var över. Det var en fin upplevelse för mig och viktig för Eleftherios, han besökte släktingar och vänner tillsammans med en journalist som kunde bevisa hans oskuld.

Historien börjar en söndagseftermiddag på tidningen. Redaktionschefen la ett dokument på mitt skrivbord och bad mig sammanfatta det i några rader. Dokumentet visade sig vara författat av en rättstolk, Gunnar Andreasson, vilken deltagit i hovrättsförhandlingarna i Göteborg. Han ansåg att rättegången borde göras om eftersom den hade störts av oroliga släktingar och trafikbrus från öppna fönster vilket starkt försvårat dialogen och översättningen. Jag tänkte att den där greken var väl skyldig men ringde Andreasson som uttalade skepsis överhuvudtaget, hade Eleftherios verkligen fått en rättvis behandling? Fanns i själva verket en annan historia bakom mordbranden den där kvällen i slutet av maj 1989?

Ja det gjorde det. Men låt oss först granska polisen och åklagarens version:

Svartsjuka motivet?

En affärsfastighet i Borås brinner. Dagen efter ringer en anonym tipsare och berättar att han på hemväg från sin flickvän, som bodde ett stenkast från den eldhärjade affärsfastigheten, sett en bil nära denna och vid den aktuella tidpunkten. Han tyckte att bilen stod konstigt parkerad så han antecknade bilnumret. Han uppger också att han såg en man på väg till bilen. Utredaren gör en snabb slagning i bilregistret. Bilen tillhörde Eleftherios. Samma dag uppger ett butiksbiträde som hade ett förhållande med honom att han uppträtt svartsjukt. Kunde det vara ett motiv för honom att bränna ner hennes arbetsplats? Ja det tror polis och åklagare. Utredningen tog ett språng framåt, Eleftherios grips och häktas. Men åklagaren behöver mer för att kunna väcka åtal. Av en ren slump träffar en jouråklagare som besöker platsen den anonyme tipsaren som sitter och solar sig i trädgården utanför flickvännens hus. Han uppger nu sin identitet, pekar sedan ut Eleftherios vid en konfrontation i polishuset och upprepar sitt vittnesmål i tings- och hovrätt. Eleftherios döms mot sitt nekande till tre års fängelse för mordbrand. En snabb men rättssäker utredning? ”Det var ju så klart redan från början”, sa utredaren en kriminalkommissarie till mig.

Min version: Det var vittnet, som var gärningsmannen. Han hade tänt på fastigheten på uppdrag av ägaren, en affärsman i textilbranschen, vilken var på fallrepet och försökte rädda sig med ett försäkringsbedrägeri. Polisen upptäckte att branden varit anlagd och därför var de båda kumpanerna för att rädda sitt skinn tvungna att peka ut någon annan. Valet föll på Eleftherios Thamkarelos som båda kände till genom hans bekantskap med butiksbiträdet. Min egen utredning visar på avgörande svagheter i polisutredningen och jag får fram nya ledtrådar. I korthet: Om man lusläser polisutredningen och lyssnar på bandet från tingsrätten framgår att vittnet lämnat olika versioner om bilens placering. Att han ändrar sig beror på att han tillsammans med jouråklagaren besöker den aktuella platsen och att man då upptäcker bilspår i gräset. De visar onekligen att det stått en bil där, vilket tycks stärka hans uppgift, men också att den stått parkerad i 90 graders vinkel gentemot hans första vittnesmål. Han vidhåller den nya versionen i rätten. Han har tur för ingen lägger märke till att han ljuger. Eleftherios bil fanns inte där på brandkvällen, så småningom blir det uppenbart för mig att det är vittnet/gärningsmannens egen bil det handlar om.

Alibit håller

Min fortsatta utredning bygger på nya vittnesuppgifter till exempel att köpmannen flyttade sina bilar från fastigheten den aktuella kvällen, de stod annars alltid parkerade vid väggen. Med hjälp av brandexpertis gör jag en tidslinje som visar att Eleftherios inte hade kunnat hinna hem på den tid som polisen slog fast, hans alibi håller. Fast alibit var hans hustru och henne är det ingen som tar någon större notis om. Jag gör bedömningen att Eleftherios inte kunde tagit sig in genom det fönster där gärningsmannen gjorde entré. Ett läkarintyg visar att han inte orkade lyfta armarna i axelhöjd så som hade krävts (Eleftherios hade slitit ut sig i textilindustrin). Jag intervjuar chefen för polisens tekniska rotel som säger sig vara förvånad över att man inte hittade några spår efter dådet i Eleftherios bil eller på kläderna, ingen brand- eller bensinlukt. Jag undersöker affärsmannens ekonomi, vilket polisen medvetet struntade i, och fann den körd i botten. Två domstolar lät detta passera, inte ens Eleftherios dyrt inhyrda advokat besvärade affärsmannen med frågor kring hans misslyckade affärer. Advokatens insats syftade främst till att kvittera ut ett rundligt arvode. Ytterligare indicier kan läggas till.

Mönsterfånge

Jag presenterade mina slutsatser för polis och åklagare, Gunnar Andreasson och jag överklagade till Högsta domstolen. Svaren iskalla. Jag gick till kommissionen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. De hänvisade till Eleftherios nöjdförklaring, han satt i häktet med restriktioner hela sommaren, fick inte ens träffa sin fru, och orkade inte lägre. Nöjdförklaringen ledde honom till fängelset med lite bättre villkor. Han var naturligtvis en mönsterfånge och släpptes ut efter halva strafftiden. Vi for till Grekland tillsammans, vi anlände sent en kväll i november med buss från Aten till hans hemby Artesiano. Eleftherios och hans far kramade om varandra i mörkret. Det var rörande. Sedan hade vi ett par fina veckor tillsammans med Eleftherios föräldrar, syskon och vänner.

En kväll sitter vi med fem andra män runt ett bord i ett litet rum med vita väggar. Huset är gammalt och inredningen enkel. En yngre kvinna passar upp. Hon ställer fram några fat med nötter, tomater och ost. Jag bjuds på snaps. Alla stirrar i spänd förväntan på den svenska gästen. Jag dricker och den råa spriten bränner hela vägen ner till magsäcken. Jag gör en grimas och tecknar med handen över strupen. Alla skrattar. En av männen säger något till mig, Eleftherios översätter: ”Om någon vill köpa din tystnad, vad skulle den då kosta?” Det står klart för mig att jag representerar det enda hoppet i det förfärliga som hänt deras vän Eleftherios. Jag förklarar naturligtvis att ingen kan köpa mig. Kretsen runt bordet består nu alla av edsvurna män. I mitt inre känner jag en stor sorg över mitt misslyckande och en stark vrede över den okänslighet jag mött inom rättssystemet.

TORKEL IVARSSON

13 december 2020

Den fullständiga historien om detta rättsfall finns i reportaget Föranleder ingen åtgärd, till försäljning här på Bokebacken.

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.