Det svarta hålet i mossen
För några år sedan fick Claes-Göran Ekhall ett tips om ett radioprogram, som sänts 2013, om en mystisk flygkrasch, som ägt rum utanför Malmbäck på 1970-talet. Vraket av planet, en J35 Draken, ligger fortfarande djupt ner i en mosse och är inte bärgat. Piloten överlevde inte, och även han följde med ner i mossen. Det här ville Claes-Göran borra i lite mer.
Jag sökte på Google och hittade några artiklar inklusive foton, och fick klart för mig, att ett stort svart hål fortfarande finns kvar ute på denna mosse. Nu gällde det att hitta platsen. Jag kollade på flygfoton (Eniro) och satellitbilder (Hitta.se) på tänkbara mossar runt Malmbäck, som är en liten ort i Nässjö kommun på sydsvenska höglandet. Rätt snart så upptäckte jag en cirkulär svart prick på en mosse söder om Malmbäck. Det gick att zooma ganska mycket på satellitbilden, och jag jämförde med fotona från de olika reportagen. Platsen för flygkraschen var lokaliserad!
Det är på torsdagen den 30 november 1972, som denna tragiska händelse äger rum. Fyra jaktplan av typen Draken J 35 F från flygflottiljen F 3 vid Malmslätt utanför Linköping skall öva luftstrid över sydsvenska höglandet. I ett av planen sitter piloten löjtnant Karl Peter Norström, 27 år. Plötsligt försvinner hans plan från radarn, och kontakten bryts. Ingen vet vad som hänt. De tre återstående planen kallas tillbaka till hemmabasen. Ett intensivt sökpådrag sätts igång av polisen och de militära förbanden i Jönköpings län. Bland annat medverkade beredskapsstyrkan vid A 6. Man får vissa tips från ortsbefolkningen och koncentrerar letandet till området söder Malmbäck. Någon har hört en dov knall i detta område.
Borrade sig ner
Ett kompani från I 12 i Eksjö beordras till området och börjar finkamma terrängen, som mest består av blöta mossmarker. Man vadar upp till knäna i vattnet. Plötsligt hittar en värnpliktig en metallbit ute på mossen. Några minuter senare hittar man fler metalldelar och ett fragment av en högerhand, löjtnant Norströms! Cirka ett hundra meter ut i mossen finns bara ett smalt vattenfyllt dike, som vittnar om att Drakenplanet likt ett spjut borrat sig ner i den vattensjuka mossen.
Man har konstaterat att planet med en hastighet av 1096 km/tim plus minus 30 km/tim störtat i stort sett lodrätt ner i mossen. Det cirka 15 meter långa planet har fortsatt 5-10 meter ner i mossen. Cirka 10 procent av planet kan bärgas, men löjtnant Norström kan inte hittas. Han hoppade inte utan följde med ner. Och där är han fortfarande kvar.
J35 Draken var i aktiv tjänst i svenska flygvapnet 1960-1999. J 35 var kärnan i luftförsvaret med uppgift att bekämpa sovjetiska kärnvapenbärande bombplan på hög höjd. Planet kunde flyga i dubbla ljudhastigheten. Det var 10 meter brett och 15 meter långt. Totalt tillverkades 644 styck. 119 Drakenplan totalhavererade. Två provflygplan Saab 35 Draken flyger i roteformation. Foto: Wikimedia commons/Flygvapenmuseet
Nu till min egen expedition. I olika tidningsartiklar varnas man för att ge sig ut på mossen på grund av gungflyn och mycket vatten. Jag nämner detta för min son Carl-Johan, med flickvän, som är hemma hos oss på semester i Jönköping. ”Vi åker dit” tycker han. Även min fru Rigmor godkänner projektet, och hon vill följa med fast hon inte vill ut på några farliga mossar.
Navigerar på småvägar
Det blir cirka en timmes bilresa till den lilla orten Malmbäck, därefter navigerar Carl-Johan, med hjälp av en fältkarta i skala 1:50 000 på några småvägar till en lämplig parkeringsplats. Skogen står tät, och vi ska vandra rakt genom den till mossen och ut på den, totalt cirka 750 meter.
Det duggregnar, men det är ändå ganska torrt på marken, på grund av mycket lite nederbörd under hela våren. Det blir en ganska krokig förflyttning genom en snårig terräng, men tack vare satellitkartan och GPS på min Iphone närmar vi oss målet, och snart är vi framme vid mosskanten. Där är det ganska blött men inte svårt att ta sig över till själva mossen. Nu stannar Rigmor och hunden Penny, medan vi övriga tre går vidare. Nu ska det bara vara 150 meter kvar, och pulsen stiger något. Det börjar bli lite UFO-stämning tycker Carl-Johan. Jag tar täten och kan skymta det svarta hålet. Vi är framme!
Författaren vid nedslagsplatsen 2017. Foto C-G Ekhall
Nedslagsplatsen är numera ett cirkulärt hål med cirka 20 meters diameter. Hålet är fyllt av svart dy utan någon växtlighet. Det sägs att det är flygbränslet som gör att hålet blir större för varje år och att inget växer. På kanterna runt dyhålet ligger det massor med små metallbitar och kablage från J 35-an. Det ligger också en mängd frigolitbitar och träskivor, som vittnar om att man försökt bygga någon sorts brygga för att kunna fiska upp vrakdelar. Någon har också lyckts placera ett träkors en bit ut i det svarta dyhålet. Vi står ju faktiskt vid löjtnants Norströms grav. Ruggigt, men ändå lite högtidligt tycker vi.
Vrakdelar från Drakenplanet 2017. Foto: C-G Ekhall
Många frågor dyker upp. Vad hände egentligen den där höstdagen 1972? Flera teorier har antytts. Vestibulära villor? (=man vet inte vad som är upp eller ned). Tekniskt fel? Eller att löjtnant Norström vaccinerades tre timmar före olyckan mot svinkoppor och paratyfus. Kan han ha blivit hastigt sjuk av det?
En annan fråga är, varför inte vraket och kvarlevorna av löjtnant Norström bärgades? Det blev för dyrt, ansåg man på den tiden.
Efter en stunds funderande vid det ”svarta hålet” återvänder vi tysta genom snårskogen till bilen.
CLAES-GÖRAN EKHALL
23 april 2023