Bokebackens
kultursida

Lästips

”Lösningen för Indien är snabb förruttnelse”

Indiens första sond till Mars kretsar nu kring den röda planeten. Det är en lågbudgetversion. Premiärminister Narendra Modi har sagt att Indien flyger ut i rymden för samma belopp som Hollywood filmar ett påhittat rymdäventyr. Men denna ”Mars Orbiter Mission”, MOM, handlar inte om vetenskap. Det är ett nationellt prestigeprojekt. MOM kommer aldrig att tillföra mänskligheten någon kunskap som inte de amerikanska Marslandarna redan gjort. Den indiska närvaron i rymden är istället en uppvisning utan värde för de många miljonerna fattiga, halvsvältande och underprivilegierade. Mer än 25 procent av befolkningen är inte ens läskunniga och vet förmodligen föga om detta ”teknologiska språng”. MOM är alltså en leksak för eliten och totalt meningslös - till och med i jämförelse med Gandhis spinnrockar, som trots sin skrattretande ålderdomliga prägel faktiskt fick viss politisk och ekonomisk betydelse i lokalsamhället.

Marsäventyret hör till en indisk tradition av politiska symbolhandlingar. Landet har en närmast nedärvd oförmåga att tillämpa västerländska idéer och metoder som skulle kunna bidra till att befria massorna från hårt kroppsarbete och lyfta dem ur fattigdom. En intressant diskussion av detta problem för V. S. Naipaul i sin bok Indien – en sårad civilisation, som gavs ut på svenska 1978.

Författaren som är västindier med rötter i Indien skrev boken efter en rundresa där han intervjuade författare, dramatiker och journalister och besökte avlägsna byar, helgedomar och storstädernas slum i syfte att skapa sig en bild av situationen efter självständigheten 1947, Gandhis död, Indiens delning, undantagstillstånden på 1960- och 1970-talen, och naxalitrörelsens (ett kommunistiskt inspirerat bondeuppror) borttynande.

Naipauls idé är att försöka på djupet blottlägga hur Indiens religiösa och traditionella förflutna påverkar nutiden. Indisk konst, arkitektur, musik, dans och film – kort sagt det kulturella kitt som håller ihop en nation – bröt samman under den brittiska tiden. Den skapande förmågan dog och allt – även den historiska forskningen – är importerad från omvärlden. Kvar blev förvirring och besvärjelser kring en försvunnen identitet. Indien imiterar och saknar självförtroende, skriver Naipaul.

Den indiska välfärdspolitikens dilemma är att den inte når ut i byarna därför att där inte finns någon demokratisk struktur för att ta hand om reformerna. Regeringen ägnar sig åt önsketänkande, ute på den indiska landsbygden råder ett feodalt mönster som bromsar all förändring. En ”patel”, en godsägare med stor lokal makt kan med lätthet omintetgöra allt prat från New Delhi om minimilöner, upphävande av oberörbarheten och avskaffande av befolkningens skuldsättning, skriver Naipaul. Hinduismens stora problem, sammanfattar han, är bristen på ett samhälleligt kontrakt. Självständigheten skapade ett moraliskt kaos, motiven för handling är borta.

Även annars originella och djärva indiska akademiker försjunker i en märklig letargi när de återvänt till hemlandet. Vid ett statligt institut försökte man effektivisera oxkärrorna, inte med motorer utan genom att komma på ett sätt att sela på djuret så att oket inte ger sår och skador på nacken. En av institutets stora stjärnor var vid Naipauls besök upptagen med en idiotisk uppfinning, en”skördemaskin”, ett saxliknande verktyg som bonden skulle ha fastsurrad på foten. Sudhir Kakar, psykoteurapeut vid Jawaharlal Nehru-universitetet i New Delhi förklarade för Naipaul att indierna har ett relativt otydligt grepp om verkligheten. Landet är beroende av andra kulturer som de inte förstår. Själva har de inte mycket att bidra med förutom de heliga männens ständigt upprepade skojarkomedier.

Ett hårt omdöme, som knappast mildras i den 170 sidor långa pamfletten, vilken avslutas med de ödesdigra orden: ”Indiens kris är inte politisk […] Diktatur eller militärstyre kommer inte att ändra på någonting. Inte heller handlar det om en rent ekonomisk kris”, skriver Naipaul och fortsätter: ”Allt detta är bara uttryck för den verkliga krisen, som är den en förruttnande civilisation genomgår, med hopp endast i en ytterligare snabb förruttnelse.”

Någon politisk kraft som skulle kunna få Indien att byta kurs kan inte Naipaul upptäcka. Det hinduiska systemet räcker inte till. De revolutionära bönderna i Naxalitrörelsen tog till våld för att fördela jord till fattiga, men slogs ned och de var inte mer representativa för befolkningen än vår egen studentvänster. Medelklassen opponerar sig i vanlig ordning mot bostäder för de hemlösa som hamnar för nära deras egna trygga kvarter. Hur mycket det än talas om avlägsnandet av fattigdom och införandet av rättvisa förblir de tomma begrepp, anmärker Naipaul. Istället för mänskliga rättigheter åberopade en politiker som Indira Gandhi ”dharma”. Med dharma menas tro, fromhet och allt som är religiöst godkänt – till och med slavarbete och änkebränningar.

Mahatma Gandhi imponerar inte på Naipaul. Denne, med Churchills ord ”halvnakne fakir av välkänd österländsk typ” reducerades av sin helgonstatus till religiöst självpråleri och och jonglerande utan att ha något i händerna. ”I det självständiga Indien är gandhikulten likt en stilla tröst åt ett besegrat folk för vilket staten alltid varit något främmande som andra haft kontrollen över.” Gandhis inre röst utfärdade godtyckliga befallningar och han förmådde inte tygla de krafter han lösgjorde. Kampen för oberoendet förlängdes i onödan.

Det är en kontroversiell ståndpunkt för många som anser att Gandhi som politisk tänkare har universella dimensioner och att han bör tackas för att Indien fick demokrati, inte diktatur, efter separationen från imperiet.

Den utveckling som Indien genomgått på senare år är typisk för vår tid: en satsning på en livsstil och en liberalisering som ökat klyftorna i samhället. Utländskt kapital har fått fritt spelrum och tillväxten beror främst på privat konsumtion av bostäder och bilar. De fattiga blir allt fattigare medan de rika slösar pengar på att föräta sig och sedan gå på fettsugning, skriver Zac O'Yeah i Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner. I skenet av detta är det kanske lättare att förstå att Gandhi var tveksam till en industrialisering av västerländskt snitt. Han har anklagats för att ha haft en romantisk föreställning om livet i byarna. Men hans hus av lera och bambu ter sig nog allt mer relevant för dem som inser hur ömtålig planeten är.

ULF IVARSSON

6 oktober 2014

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.