Lästips
Gör skönlitteratur av verkliga händelser
Vi skriver tidigt 1900-tal. Den unga sjömansdottern Ferdinanda lämnar sitt fattiga barndomshem på Öland för att söka sin framtid och lycka. Ångaren Svithiod tar henne till Stockholm där hon får arbete som städerska på Hotell Klaraberg. Där inleder hon ett strävsamt liv som pendlar mellan hotell och restauranger men framför allt som kocka på fraktbåtar i Östersjön och Nordsjön.
Hon blir snabbt omtyckt för sitt rättframma men vänliga sätt och inte minst för sin förmåga att trolla fram aptitliga måltider av de enklaste råvaror. Hon är en stark kvinna med en positiv livssyn i en utpräglat patriarkalisk värld. Ferdinandas byssa blir till en medel- och ljuspunkt för besättningarna i det ofta slitsamma arbetet till sjöss. Hon lär sig att tycka om hav och horisonter och i perioder på land längtar hon tillbaka till båtarna: Titania, SS/Lily, SS/Hermes, SS/Tuna, SS/Gun och allt vad de heter. Den långa raden är avhängig av dåtidens hårda villkor på arbetsmarknaden.
Någon anställningstrygghet att tala om existerar inte, på vintrarna när Östersjön fryser till måste Nanda hitta jobb i land, hon får själv pussla ihop sin vardag och sina förtjänstmöjligheter och hon gör det framgångsrikt men lever ändå nästan alltid på gränsen till fattigdom. Någon fackförening finns inte som kan ta tillvara sjöfolkets intressen. Men Nanda och hennes arbetskamrater och vänner hjälper varandra, det hårda trycket skapar sammanhållning och solidaritet. Detta är en viktig lärdom av berättelsen.
Särskilt utsatt blir Nanda som nybliven mor. Hon får tre barn som hon under stor vånda tvingas lämna till fosterhem. Fäderna försvinner av olika skäl ur bilden även om Nandas kärleksförhållanden varit fina. Någon av staten betald föräldraledighet existerar inte, det sociala skyddsnätet är nästintill obefintligt, var och en får klara sig själv. Detta är Sverige innan arbetarrörelsen samlat tillräcklig styrka för att skapa det goda hem som Per-Albin Hansson talade om.
Boken rymmer också extra spännande delar som en förlisning mitt under brinnande krig. Nanda och den övriga besättningen räddas och förs till Oostende i Belgien där de får bevittna grymma övergrepp mot oskyldiga civilpersoner, men också träffa människor som inte låtit sig deformeras själsligt utan uppträder mänskligt under dessa vidriga förhållanden.
Nandas barnbarn Leif Svensson, som här debuterar som författare, driver skickligt och stilistiskt säkert handlingen framåt. Researchen är gedigen med fina miljöskildringar och tydliga tidsmarkörer vilka inte tynger framställningen utan harmonierar med den utan att vara påträngande. Leif Svensson tar läsarna i handen och för oss varsamt till dessa 1900-talets första sjudande decennier, utsökt skildrat genom den karaktärsfasta Ferdinanda, hennes tankar och känslor.
Texten har en befriande enkelhet och med en inbyggd farthållare, man vill hela tiden vidare. Roande är språkliga nykonstruktioner, som exempelvis i samband med Ferdinandas graviditeter ord som droskfödsel och gråtmatning. Nanda är trots att den spelar på en helt annan planhalva än deckare och annat lättviktigt, en bladvändare. Leif Svensson klarar galant att göra skönlitteratur av verkliga händelser, annars en svår konst. Jag kan till och med tycka att han nosar arbetarförfattare som Vilhelm Moberg och Ivar Lo-Johansson i hälarna. Skada att han inte började skriva i yngre år.
Leif Svensson- sedan länge pensionär - har ägnat sitt yrkesliv åt sjukvården och den förståelse och empati som följer med ett sådant viktigt uppdrag i samhällets tjänst lyser igenom i framställningen som har en stark underström av medmänsklighet och värme.
Jag är övertygad om att Nanda kommer att hitta många läsare, trots att Leif Svensson tvingats ge ut den på egen bekostnad och med de svårigheter som detta innebär. Nanda är ett ovanligt tydligt exempel på hur den etablerade bokbranschen kört i diket. ”Håller inte för utgivning” påstod det enda av många tillfrågade förlag som bemödat sig om att motivera sitt avslag. Det är faktiskt skrattretande.
TORKEL IVARSSON
6 juni 2016