Bokebackens
kultursida

Lästips

Gammal bok om Nordenskiöld står sig än

Henrik Ramsays bok om Adolf Erik Nordenskiöld, Nordenskiöld, Sjöfararen utkom redan 1950 och står sig väl fortfarande. Senare har vi berikats med en flora av praktfulla verk om Nordenskiölds våghalsiga sjöfärder. Vad som fortfarande gör Ramsays skildring av Nordenskiöld så intressant är hans breda perspektiv på temat. Ramsay lyfter fram de politiska förhållandena och den samhällsekonomiska bakgrunden som i mycket påverkade Nordenskiölds möjligheter och beslut.

Henrik Ramsay var väl skickad att skriva om Adolf Erik Nordenskiöld av flera orsaker. Båda var kemister viket gör att Ramsay har kunnat väl orientera sig i Nordenskiölds vetenskapliga litteratur som är mycket omfattande. I själva verket utgör nästan 90 procent av den akademiska avhandlingar. Det påstods att Nordenskiöld avskydde tanken på populärvetenskapliga framställningar av sin verksamhet. Ramsay hade vidare en stor fördel i att den Nordenskiöldska släkten var nära befryndad med den Ramsayska. Båda utgjorde solida delar i det adliga finlandssvenska nätverket där alla var släkt med alla.

Många av de anekdoter som förekommer i Ramsays bok har senare mekaniskt kopierats i praktutgåvor om Nordenskiölds polarexpeditioner. En annan sak som förenar Nordenskiöld och Ramsay var deras starka koppling till sjöfarten och framförallt vintersjöfarten. Detta på grund av att Ramsay tog aktiv del i att bygga upp den unga nationens utrikeshandel. Ramsay var med om att grunda Finska Ångfartygsaktiebolaget och dessutom Finlands första isbrytarflotta. Man kan fördjupa sig i ämnet i Ramsays bok I kamp med Östersjöns isar.

Vid sidan av skildringarna av polarfärderna så utgör de nationalekonomiska resonemangen bokens största förtjänst. I ett nötskal sammanfattar Ramsey situationen i Finland på följande sätt: Före 1809 hade vi i landet ett antal järnbruk som var en del av den för Sverige så livsviktiga järn- och stålproduktionen. Finland kunde erbjuda stora skogsområden vilka behövdes för träkolsframställningen. Därtill en del forsar som gav drivkraft för masugnarnas bälgar och smedjornas stånghammare.

Vad som inte fanns var högvärdig järnmalm. De finska fyndigheterna var små och utspridda och av låg kvalitet med låg järnhalt. Man var tvungen att till och med använda myrmalm som ihopsamlades på sjöbotten. Detta ledde till att man framförallt använde sig av malm från Modersverige, närmare bestämt av högvärdig malm som skeppades i pråmar från Utögruvan i Stockholms skärgård. Detta i sin tur ledde till att de finska järnbruken uppstod nära kusten dit det var möjligt att forsla den svenska järnmalmen.

Efter 1809 förändrades situationen radikalt i och med att Östra rikshalvan avskildes från Sverige och Ryssland började gradvis att strypa åt handeln mellan Sverige och storfurstendömet Finland. Det blev allt svårare att förse de finska järnbruken med malm vilket i sin tur tvingade Finland att leta fram egna malmfyndigheter. Till detta behövdes utbildade kemister som förstod sig på mineralogi. I praktiken ledde detta till att om man i Finland på 1800-talet hade utbildat sig till kemist så var man oftast knuten till mineralogi och letandet efter järnmalmsfyndigheter. Detta var lite av bakgrundsfaktorerna som ledde till att Nordenskiölds far länkades in på mineralogins område. Med tiden blev han Finlands största auktoritet på området och en av orsakerna till att också sonen valde kemistyrket.

Med facit i hand kan man konstatera att bristen på rika fyndigheter med tiden låg bakom att utvecklingen av järnbruken i Finland stagnerade under 1800-talet. En annan orsak var att de nya produktionsprocesserna som baserade sig på koks utklassade den gamla träkolsbaserade produktionsmetoden vilket ledde till att de flesta finska järnbruken gick över från järnproduktion till att bara exportera virke. Steg för steg uppstod en träförädlingsindustri i landet.

Henrik Ramsays bok Nordenskiöld, sjöfararen kan verka lite förlegad för en nutida läsekrets, men genom att författaren tar upp flera centrala problem under perioden 1850 – 1900 i både politiken och ekonomin är boken läsvärd ännu på 2000-talet.

THOMAS GAROFF

5 september 2017

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.