Bokebackens
kultursida

Lästips

Krigen tvingade fram ny
organisering av Finland

Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet utgjorde de finska områdena fullständiga utmarker i det framväxande svenska väldet. Krigen avlöste varandra. Tjugofemårskriget (1570-1595) där man kämpade om herraväldet i Estland och Ingermanland ledde till en aldrig sinande ström av militära truppförflyttningar genom södra Finland. Dessa var starkt betungande för de lokala bönderna som tvingades till färdtjänst och inkvartering av de passerande soldaterna som allt som oftast å det kraftigaste missbrukade lokalbefolkningens ”gästfrihet”.

Situationen blev etter värre i och med att ”Klubbekriget” bröt ut som en fortsättning på Estlandskriget, där Clas Flemings trupper förhärjade stora delar av landet, åren 1596-1597. Hertig Karl, som inte litade på den finska adelns trohetsförsäkran, lät genom förläningar införa ett stort antal balttyska adelssläkter i södra Finland, som sedan tillämpade sina feodala traditioner när de väl etablerat sig. Alltsammans upprepades än en gång under Ingermanlandskriget (1611-1617). Den östra rikshalvan var helt enkelt nere för räkning. En förändring inträdde med Gustav II Adolfs kröning och i och med att krigsskådeplatsen flyttades allt mera söderut.

Mirkka Lappalainen har med sin bok: ”Det nordiska lejonet, Gustav II Adolf och Finland 1611-1532” givit en fängslande beskrivning av hur krigsskådeplatsens förflyttning mot Centraleuropa indirekt kom att innebära ett organisatoriskt uppsving för de finländska områdena. Finland förvandlades nu från en nedtrampad avkrok till en organiserad avkrok vars uppgift blev att generera soldater och hästar samt allehanda förnödenheter som en fältarmé behövde samt givetvis skatter i form av reda pengar. Författaren visar här hur Finland indirekt kom att dra nytta av tvånget att delta i försörjningen av kriget. Landsdelen måste nämligen i grunden omorganiseras för att det skulle bli möjligt att indriva skatter och genomföra soldatutskrivningar.

Lappalainen lyfter fram två huvudkomponenter i sin kartläggning av hur detta gigantiska projekt genomfördes: Gustav II Adolfs förmåga att skickligt delegera uppgifter samt kanslern, Axel Oxenstiernas organisationsförmåga. På det lokala planet lyfter hon ännu fram Jacob De la Gardie och generalguvernören Johan Skytte som hade ett friktionslöst samarbete med Åbobiskopen Isak Rothovius. Hela landsdelen ruskades om i grundvalarna. Fogdar, lagläsare och kyrkoherdar pressades in under ett centraliserat, men lokalt baserat förvaltningssystem underställt en landshövding.

En av de absolut viktigaste förbättringarna var enligt författaren att rättskipningen blev pålitlig när Åbo hovrätt instiftades. Tidigare hade allmogen utsatts för den lokala adelns godtycke som allt som oftast vann över tingens och rådstugornas beslut. Enda möjligheten att överklaga var att vädja till konungen som vanligen ingenting kunde göra åt saken då han inte kände till de lokala förhållandena. Genom Åbo hovrätt kunde rättstvister avgöras genom att båda parterna i tvisten kunde höras. Nu kunde en samhällsstruktur som baserade sig på rättsstatsprincipen byggas upp.

Lappalainen definierar denna epok som begynnelsen på den ”merkantilistiska” perioden i Finlands historia, där grundprincipen var en total centralisering av samhället. Fullständig likriktning skulle råda. Grundandet av Bottniska vikens kuststäder som var underkastade stapeltvång är ett exempel på arrangemang i detta merkantilistiska system. Man föreställde sig att man också skulle uppnå en fullständig harmoni i samhället där alla hade sin givna plats. Tankemönstret bestod ända till mitten av 1700-talet och upplöstes slutgiltigt först i mitten av 1800-talet då skråväsendet upphävdes.

Det som gör Lappalaines bok särskilt intressant är alltså hennes analys av förhållandena i Finland under tiden för Trettioåriga kriget där hon påvisar att det organisatoriska arbete som måste genomföras för att försörja krigsoperationerna i Tyskland, och som säkert var mycket betungande för landsdelen så länge kriget varade, senare kom att innebära en välsignelse då den införda nyorganisationen blev bestående och kunde tillämpas för utvecklingen av det civila samhället.

Stort tack till Camilla Frostell för en superb översättning av Mirkka Lappalainens bok till svenska.

THOMAS GAROFF

30 januari 2021

Lista över författare

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.