Bokebackens
kultursida

Lästips

Ögonblicksbilden av Sverige överlevde

Till tiotalisterna räknas den ytterligt polemiske och mystiske, outtröttlige berättaren Ludvig Nordström. Hans tidiga romaner saknar dock ”novellistens pregnans” (enligt Erik Hjalmar Linder) och han lyckas sällan med att i skönlitterär form överföra sin märkliga, religiöst färgade sociala idé om ”totalismen”. Denna är en modernistisk vision om en urban, global och fredligt framåtskridande värld på industrialismens grund. Jordbruket och livet på landet är föråldrat stadium. Den centrala frågan är hur det ska gå med nationerna, individuella och estetiska problem intresserar inte Nordström.

Han hyllar borgaren – alla ska bli borgare, även arbetarna – men moderna sådana utan överklasslater. I en intervju i Bonniers litterära magasin 1932 säger han att han vill ha moralisk fason på borgarna. Därför är han tacksam mot bolsjevismen. ”Det där kan ni skriva utan vidare förklaringar”, säger han till en sannolikt förvånad redaktör och intervjuare, Georg Svensson: ”En intervju ska väl ändå ge något att grubbla på” fortsätter Nordström som kallar sig ”borgare durch und durch”, alltså helt och fullt.

Idag är väl totalismen blott en litteraturvetenskaplig parentes. Medan tiotalister som Hjalmar Söderberg, Hjalmar Bergman och Bo Bergman ständigt upptäcks av nya generationer lever Nordström knappast vidare som mer än upphovsman till det på sin tid mycket uppmärksammade verket Lort-Sverige. Det är en reportagebok i tidens anda (1938). Författare som Ivar Lo-Johansson har börjat bana väg för en kritik av de usla förhållandena som jordbruksproletariatet levde i. Nu reser Nordström och en ljudtekniker land och rike runt med en inspelningsbil för att kartlägga de bostadssociala problemen. Av intervjuerna ska det bli flera radioprogram och med tanke på att radion var relativt ny, med bara en enda kanal är det lätt att förstå vilken sensation som väcktes av inslagen.

Teamet behöver inte leta länge. Nöden, smutsen, armodet och apatin är påtaglig överallt, från norr till söder – även om vissa geografiska särdrag noteras. Värst är det i Skåne och något hoppfullare i de nordligare delarna av landet.

Metoden att sänka sig ner i folkdjupet för att samla sitt material är effektiv men ofta tålamodsprövande. Missionen från Sveriges radio för honom till de fattigaste avkrokarna och eländigaste kyffena men också till mer rationell bebyggelse där egnahemslån skapat en avsevärd bekvämlighet och förebådar Nordströms ideal, villasamhället. Han hänförs av människor som förstår att utnyttja folkhemspolitikens möjligheter med egna initiativ.

Till hjälp tar han diverse myndighetspersoner, framförallt provinsialläkare, de känner sin bygd väl och fungerar som ciceroner. Nordström tvekar inte att beteckna dem som hjältar. De fullgör inte bara sitt medicinska uppdrag utan tar av pur medkänsla ett mer övergripande socialt och administrativt ansvar. ”Där bodde provinsialläkaren. Så äro de spridda över hela Sverige, långt in i skogarna, långt ut i bygderna. De lysa över landet som brandskåpens röda vakande lampor i städernas natt.”

Hälsovårdsnämnderna är istället en bromskloss för bättre hygien och sanitära förhållanden. Där bestämmer dels prästerna, som anser att fattigdomen bör fördras och att det är Guds ordning, dels godsägarna, vilka inte vill öka kostnaderna.

På utsidan kunde de små stugorna se nog så idylliska ut, men inuti var de trånga, mörka och ohälsosamma med trasiga golv, fukt och mögel, till och med råttor. I det rika Östergötland bodde till exempel 40 procent av barnen i ett rum och kök och delade lägenheten med i medeltal 5,7 personer. Vatten och avlopp saknades. Den doktor som samlat in den förfärliga statistiken såg ingen annan utväg än att det måste skapas en ny kår av speciellt utbildade socialläkare. Den åsikten delade han med sina kollegor vart än teamet från Sveriges radio kom.

Ett par pensionärer i Skåne levde i rena misären. Nordström närmar sig deras hem, en blandning av grotta och jordkula. Redan på långt håll känner han en stank av gödsel, uringenompyrd jord, människoutdunstning. En kompakt och genomträngande lukt, på en gång söt, fet, sur och kväljande. Inne i bostaden får Nordström en chock. Han beskriver den dammiga interiören, den ingrodda smutsen, lumpen som ligger strödd överallt och de gamlas tillstånd med skarp realism: ” … en utmagrad gubbe med skinnet, rödflammigt och i kaviteterna grönt, smetat till kraniet, munnen ett svart hål, det glesa, grå håret i testar smetat till en feberhet hudsvål och ögonen glasartade och vidöppna som på en död ...” Äcklad rusar Nordström ut.

Bostäder för lantarbetare i Skåne hade uppförts för att rymma så många som möjligt på minsta möjliga utrymme samt att hålla nere utgifterna för uppvärmning. Tjugo procent hade jordgolv. Följden blev tuberkulos, reumatism och njursjukdomar. Kvinnorna förvärvsarbetade lika mycket som männen med den skillnaden att de också måste sköta hushåll och barn när de kom hem medan mannen vilade sig eller rökte en pipa. ”Rena oförfalskade slaveriet. Och man förstår, hur hemmen under dylika förhållanden måste bli.”

Skillnaden mellan stad och land var himmelsvid och Nordström undrar varför stadsbor och industriarbetare ska få leva som prinsar, medan landsbygdens folk får leva som djur. I räjongen kring Stockholm träffar han distriktsläkare som inte skräder orden. Ivar Lo-Johanssons statarskildringar är ett mästerverk av sanning, hävdar en av dem. ”Han är dessa människors Zola, och varje människa med minsta ansvarskänsla i kroppen borde läsa dessa skildringar för att komma underfund med, vilket obeskrivligt elände, som existerar i omedelbar närhet av Stockholms lyx- och njutningsliv.”

När Nordström söker förklaringar till de sociala missförhållandena lämnar han sin position som objektiv iakttagare och ger sig in på ett motbjudande resonemang om en allmän avtrubbning hos människorna som skulle uttryckas i en understödstagarmentalitet. Flera läkare han träffat menade att det fanns en risk för att det demokratiska samhällsskicket lett till en degeneration, ”ett dåligt folkmateriel”. De vände sig emot att man sysslar mer med de livsodugliga än med de kraftiga. De svaga får fortplanta sig. Nordström tycks inte ha några invändningar. En samhällsanda rådde, som gjorde att detta inskränkta synsätt förmodligen passerade obemärkt när programmen sändes och Lort-Sverige gavs ut. Det är min enda invändning mot boken, som borde vara obligatorisk läsning på programmen för journalistik, media och kommunikation.

ULF IVARSSON

8 mars 2016

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.