Bokebackens
kultursida

”Vill irritera alla kränkta
kärringar som aldrig vart unga”

Boende i centrala Mora vittnar om sömnlösa nätter där bilarna kan spela hela natten fram till åtta på morgonen. Teckning: Anders Kämpe

Ett ständigt återkommande svar i enkäter som rör trivseln i boendet är att grannen spelar för hög musik. De juridiska möjligheterna att stoppa störningarna är små. Ett liknande beteende i trafiken som blivit allt värre de senaste åren är extremt höga volymer från bilar med specialbyggda ljudanläggningar. På många håll har detta problem för länge sedan passerat alla acceptabla gränser.

En kväll i somras befann jag mig tillsammans med ett par vänner i centrala Årjäng. Vi sitter på en uteservering vid huvudgatan. I krypfart passerar en karavan av bilar med dånande musikanläggningar. De kör fram och tillbaka och ljudet är så nära smärtgränsen att man måste hålla för öronen. Jag ägnar de stackare som bor längs gatan en medlidsam tanke och undrar i mitt stilla sinne hur i all världen Årjängs kommun kan tillåta detta övergrepp på sina invånare och för den delen också turister. Vi bestämde oss för att aldrig återvända till Årjäng.

Det visar sig att detta kriminella ofog pågått i åratal och tycks emanera från ett 30-tal orter i Värmland och Dalarna och nu spritt sig till alla landsdelar. Polisen kan inget göra eftersom de inte har något glasklart lagrum att agera från. En avgrund av rättslöshet för drabbade människor blottläggs när man börjar titta närmare på saken.

Efter många års störningar blev situationen i Karlstad akut sommaren 2018. Bostadsrättsföreningar och hotellbranschen vände sig gemensamt till kommunen med krav på åtgärder. Sömnen för boende och gäster omöjliggjordes ju. Men aktionen har ännu inte lett till någonting. Kommunstyrelsens ordförande Per-Samuel Nisser (moderaterna) vill ”försöka hitta en balans”. Ungdomarna måste ju få åka bil, heter det. Det mjuka tonläget är förklarligt. Det är nog tyvärr omöjligt att få bukt med problemet enbart med repressiva åtgärder. Kriminologen Lina Wilund, som studerat förhållandena i Mora tror att den här kulturen inte går att utplåna utan måste få fungera i samhället. På ett seminarium i Falun i höstas föreslog hon en slags schemaläggning. ”Det största problemet är att människor inte vet om de får sova om nätterna. Men om jag vet att vecka tre, då får de här vara i Rättvik, då vet jag att det kommer att låta lite, men det gör inget för nästa helg är de i Leksand och så vidare.” (Dagens Samhälle 1 oktober 2020)

Ofredande

Hårt drabbade Arvika och Torsby ansökte om att få ändra i den lokala ordningsstadgan för att polisen ska ha kunna ingripa, men länsstyrelsen i Värmland avslog i båda fallen. Kommunerna överklagade till förvaltningsrätten utan framgång. Andra lagrum som borde kunna användas är brottsbalkens paragrafer om förargelseväckande beteende och ofredande. I det första fallet stupar det på att det inte räcker med att en enskild person anmäler utan många måste påtala störningarna, vilket kan vara nog så svårt i ett litet samhälle där alla känner alla. I det andra fallet måste det bevisas att den höga musiken är ägnad att kränka anmälaren personligen. Naturligtvis något som utövarna förnekar och alltså i praktiken ingen enkel utväg.

Kils kommun införde 2013 förbud att köra på Storgatan efter klockan tio på kvällen. En 22-årig man gjorde det ändå. Kringboende tröttnade och ringde polisen. Vid fyratiden på morgonen stoppades bilen av en patrull som beslagtog stereon. Fallet gick till tingsrätten, men åtalet för ofredande ogillades då det inte kunde styrkas att det var just 22-åringen som stått för oväsendet. Det måste finnas en målsägande som kan peka ut vilken bil det gäller. Sen måste man veta vem i bilen som ansvarar för ljudet. ”Kan du inte förstå att dom som bor där störs”, undrade en kvällstidning. ”Det borde dom tänka på innan de flyttar dit”, ansåg 22-åringen.

Säljer till underpris

Ett annat fall gick hösten 2020 till tingsrätten i Säffle. En 20-årig man från Arvika stämdes för ofredande. Rätten friade med motiveringen att målsäganden ”rimligen borde tåla hög musik under en mycket begränsad tid vid klockan halv två en lördagsnatt.” Man får anta att rättens ledamöter inte själva tillbringar sommarnätterna i centrala Arvika. Det har till och med hänt att plågade invånare tvingats sälja sina hus till underpris för att de inte orkar längre. Någon begränsad tid är det inte frågan om utan trafiken pågår flera timmar och volymerna uppgår enligt utövarna själva till över 145 decibel. Det kan jämföras med ett startande jetflygplan och ligger väl över smärtgränsen.

Ett polisbefäl i Dalarna berättar att han en gång sett hur baslådornas tryck släckte cigaretten för personen som satt i baksätet. De unga männen (och en och annan kvinna) tävlar i höga volymer och bär inte sällan hörselskydd när de cirkulerar i stadskärnorna. ”Ha ett så pass groft ljud att polarna tappar hakan”, skrev en 18-årig man från Mora på en fråga om syftet med musiken. En annan höjer volymen ”när en brud med chysta kurvor kollar åt mitt håll”. Han bryr sig inte om att han stör utan ”vill irritera alla kränkta kärringar som aldrig vart unga”.

”Det har gått så långt att jag inte klarar att gå till jobbet alla dagar. Jag är helt slut, eftersom min sömnrytm är förstörd. Det är ohållbart att ha det så här. Jag trivs i Sunne och vill inte tvingas flytta härifrån”, klagar en Sunnebo.

En kvinna i Arvika vittnade 2014 om att hon trots nedsatt hörsel ändå måste ta sömntabletter och i ett brev till kommunen skriver hyresgästföreningen att vissa av deras medlemmar fått tillbringa nätterna i badrum och garderober för att slippa ifrån oljuden.

Den misstänkte i Arvika-målet skyllde på att han inte visste vem i bilen som spelade musiken. Jonas Wendel som är chef för lokalpolisen i Arvika sa i en kommentar att han vill ha ett föraransvar så att polisen ska kunna utfärda böter direkt.

Dåvarande kommunalrådet Claes Pettersson (socialdemokraterna) ville ha bort bullret helt och önskade sig en lagändring som gör det möjligt för polisen att beslagta ljudanläggningarna.

Styrs på avstånd

I Dalarna har problemet eskalerat till den grad att ett ansvarigt polisbefäl inte tvekar att kalla det ett folkhälsoproblem. Där gick länsstyrelsen faktiskt på kommunernas förslag att ändra i ordningsstadgan, men man glömde bort att ange att föraren har ansvaret för ljudvolymerna och då finns ingen att bötfälla. Bevisläget blir inte lättare av att musikanläggningen kan styras på avstånd med en mobiltelefon.

Kriminologen Lina Wilund från Högskolan i Gävle gjorde 2019 en kartläggning av hög och störande musik från fordon i Mora. Under en tvåårsperiod hade då polisen fått 748 samtal från plågade kommuninvånare. Hon citerar internationell forskning som säger att dylika anmälningar bara motsvarar tio procent av gruppen som faktiskt lider av oväsendet. Polisen uppmanar folk att ringa, men den som hamnar i en två timmar lång telefonkö lägger på. Utan reella möjligheter att ingripa börjar polisen i Mora resignera och lägger anmälningarna åt sidan.

Förövarna är unga män i åldrarna 20-30 år med alkohol- och auktoritetsproblem, svarar en polisman i Wilunds enkät. De visar uppenbar likgiltighet inför trafikförordningen. Alltså den som alla körskoleelever måste lära sig och som säger att en trafikant ska visa hänsyn mot dem som bor eller uppehåller sig vid vägen. När polisen kommer drar de ner ljudet och när polisen åkt drar de upp igen. Från polisiärt håll har också påpekats att den höga volymen kan vara en säkerhetsrisk i trafiken genom att föraren distraheras. Detta skulle kunna vara ett skäl att ingripa.

”Jag har hållit på med det här i åtta år och det har aldrig varit så illa som nu”, säger kommunstyrelsens förste vice ordförande i Rättvik, Fredrik Ollén (moderat) till tidningen Dagens Samhälle. Det går inte att lösa på annat sätt än genom en lagändring, anser han.

Helvetesmaskiner

Det märkliga är att det finns regler i miljöbalken som säger att högtalare på allmänna platser aldrig får ge mer än 100 decibel. I anslutning till bostäder gäller nattetid maximalt 40 decibel. Inomhus får nivån inte vara högre än 25 decibel. Ett vanligt samtal alstrar som jämförelse 60 decibel. Om det finns bostäder i närheten bör högtalarna riktas bort från dessa. Men reglerna gäller bara buller från fastigheter. Dit räknas ljud från till exempel scener, discon, gym och uteserveringar, däremot inte bilar. Lagstiftaren kunde väl helt enkelt inte föreställa sig de helvetesmaskiner som nu monteras in i gamla Volvobilar (Volvo 740 är populär då den rymmer extra stora högtalare) och orsakar tordönslika dunkanden.

Så vad kan göras? Frågan har väckts om och om igen i riksdagen med konkreta förslag på vassare regler i ordningslagen och trafikförordningen men hittills utan resultat. Även om trafikförordningen skrevs om så att hög musik från bilar förbjöds finns inte tillräckligt med poliser i glesbygden för att se till att bestämmelsen efterlevs.

Lars Mejern Larsson (socialdemokraterna, Karlstad) ställde 2016 en fråga i riksdagen till dåvarande justitieministern Anders Ygeman. ”Vad avser statsrådet att göra för att det ska bli möjligt för polisen att utfärda ordningsbot och kommunerna ges rätten att genom lokala ordningsföreskrifter eller trafikförordningen förhindra fordonstrafik med hög musik i bostadsområden?”

Hänvisar till utredning

Ygeman svarade på klassiskt ministervis med att hänvisa till en utredning (SOU 2016:7). Den hade för övrigt ett mycket omfattande uppdrag och ofredandebestämmelsen i brottsbalken var bara en en liten detalj. ”För närvarande vidtas inga ytterligare åtgärder men jag följer frågan”, påstod han.

Utredningen kom fram till att straffansvaret ska omfatta den som agerar hänsynslöst mot någon annan, på ett sätt som är ägnat att kränka den andres frid på ett kännbart sätt. Man kan ju tycka att detta stämmer väl in på det aktuella problemet. Tittar vi emellertid närmare på förslaget till lagändring uppdagas något mycket intressant. Det lilla ordet ”oljud” försvinner.

År 1962 skrev lagstiftaren nämligen följande:

7 kap §4 Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.

I utredningens förslag till ny paragraf heter det:
Den som agerar hänsynslöst mot någon annan på ett sätt som är ägnat att kränka den andres frid på ett kännbart sätt, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.

Och i lagtexten blev det till slut:
Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år Lag (2017:1136).

I de så kallade förarbetena nämns höga ljud som ett exempel på störning, men det hjälper knappast polismannen på fältet att stoppa buskörningarna. Tvärtom blir paragrafen mera öppen för juridiska spetsfundigheter än tidigare.

Uppsåt krävs

Följetongen i riksdagen fortsätter. Pål Jonsson (moderaterna, Värmland) interpellerade 2017. ”Det är rimligt att samhället ställer sig på de drabbades sida i denna fråga med en tydlig lagstiftning.” Han tror inte mycket på ändringarna av paragrafen om ofredande. För det första krävs ett uppsåt att störa, vilket är svårt att bevisa. För det andra kan inte gärningsmannen straffas utan sedvanlig utredning, åtal och domstolsförhandling. Detta tar så lång tid att straffet förlorar sin avskräckande effekt.

I en motion 2018 föreslog Pål Jonsson ett tillägg i trafikförordningen så att föraren blir ansvarig även för hög musik. Motionen avslogs.

Peter Helander och Daniel Bäckström (båda centerpartister från Dalarna) ville 2019 klassa hög musik från fordon som störande buller och att fordonet ska kunna förverkas. Motionen stoppades i justitieutskottet.

Ett nytt försök gjorde Malin Höglund (moderaterna, Dalarna) i september 2020. Hon frågade då justitieminister Morgan Johansson om han är villig att stärka den nya straffbestämmelsen om ofredande då den visat sig vara otillräcklig för kommunerna och polisen när det gäller störande musik från fordon. Svaret kom från inrikesminister Mikael Damberg och liknar mest en dålig undanflykt. ”Jag och regeringen kommer att fortsätta vårt hårda arbete för en tillgänglig polis … i juni nådde [vi] halva vägen på färden mot målet med 10 000 fler polisanställda.” Sakfrågan bollade han tillbaka till polisen. Den är ”en fråga för myndigheten att avgöra”.

I ett försök att verka handlingskraftiga (?) skriver landshövdingarna i Värmland, Närke och Dalarna ovanligt nog en gemensam debattartikel (Nerikes Allehanda 9 oktober 2020). De har förstått att invånarna i länen är förtvivlade över utvecklingen men har inte mycket hjälp att erbjuda. ”Frågan har också diskuterats i riksdagen där Damberg talat om vikten av en tydlig polisiär närvaro i hela landet och säger också sig vara beredd att föra diskussioner med Polismyndigheten om vilka åtgärder som är möjliga att vidta.”

Det hela börjar likna en lek där ingen vill vara Svarte Petter. Regeringen är tillsatt av svenska folkets högsta representation, riksdagen, och har en betydande makt. Problemet är att den inte används i det här fallet.

ULF IVARSSON

3 januari 2021

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.