Bokebackens
kultursida

Lästips

En nordisk zoolog som kelar med djuren

Det är 1950-tal och efter de mörka krigsåren har folk ett behov av skönhet, fantasi och verklighetsflykt. Främmande länder lockar, men få har råd att förverkliga drömmen. Charterturismen befinner sig ännu i sin linda. Istället läser man ivrigt om exotiska miljöer. En författare som exakt motsvarar detta behov är Sten Bergman från Rönninge utanför Stockholm. Hans böcker om resor i Asien och Sydostasien utkommer i stora upplagor. Till julen 1950 köpte många Vildar och paradisfåglar som handlar om hans halvårslånga vistelse på Nya Guinea.

Som titeln skvallrar om är målet för Bergman framförallt att få kontakt med de sällsamt vackra paradisfåglarna. Tråkigt nog finns inte en enda färgbild i denna bok. Istället beskrivs de praktfulla fjäderdräkterna enbart i långa textsjok.

Inte ens då var Nya Guinea någon orörd lustgård. Först kom den japanska ockupationen och sedan kördes japanerna bort av amerikanska trupper. En viss rädsla för den vite mannen märktes därför i avlägsna byar, men mötena med isolerade stammar avlöpte friktionsfritt, inte minst på grund av att Bergman alltid tog hjälp av papuanska uppsyningsmän.

Det är ett mäktigt följe som med Bergman och sex beväpnade poliser i spetsen banar sig väg genom djungeln. Upp till 35 infödda bärare krävdes för att få med sig utrustningen, bland annat gåvor i form av knivar, tyger och synålar. Just tyg av hög kvalité är synnerligen uppskattat och används både som valuta i byarnas byteshandel och som ett tecken på rikedom. En synål kan göra en uttröttad och myteribenägen bärare så glad att han gärna fortsätter en dag till i den mördande hettan och de tropiska skyfallen. För en dylik present kan han till och med stå ut med att föra Bergman till en plats där en sällsynt paradisfågel spelar, trots att natten är full av onda andar som dödar människor.

Längre sträckor förflyttar sig Bergman och hans medarbetare bekvämt i motorbåt och flygplan. Ibland följer de med i kanoter som på stenåldersvis är urholkade trädstammar och det hela blir plötsligt så mycket mer spännande, inte minst om besättningen är ovillig att paddla och helst vill driva med strömmen.

Berättartekniskt är Vildar och paradisfåglar ojämn. Bergman upprepar sig och uppehåller sig för ofta vid ovidkommande detaljer som till exempel att stewarden bjuder på välsmakande sockerkaka och att piloterna har vita sportstrumpor. Förordet är överlastat med tack till alla möjliga finansiärer. Förlaget borde ha sovrat i materialet. Att så inte skedde antar jag beror på att redaktörerna inte vågade ändra alltför mycket i denne folkkäre globetrotters manuskript. Det här lästipset skulle, om det publicerats 1950, säkert ha väckt mycket rabalder.

Det nya med Sten Bergman som upptäcktsresande var att han inte led så påtagligt av rasfördomar som många av sina företrädare utan umgicks på ett otvunget sätt med sina nya vänner i Nya Guineas vildmark. Han finner livet i byarna härligt och ser med gillande på livsstilen, även när han har svårt att sova på grund av välkomstfester som pågår hela natten. Lokalbefolkningen hyllar honom med vilda danser - sent på kvällen drar sig Bergman tillbaka i skydd av moskitnät i gästhyddan, öppnar en köttkonserv från Sverige och vaggas till sömns av rytmerna.

Dock uppträder han mer eller mindre omedvetet i en gammal kolonial tradition. Européer i högre positioner han möter omnämns utförligt i boken, medan tjänstefolk och ursprungsinvånare i regel behandlas som anonyma kollektiv. De som bär den tunga packningen och bygger övernattningshyddor är givetvis namnlösa. Däremot berättar Bergman ingående om europeiska äventyrare han stöter på, flera sidor om en svensk jägmästare som hugger ned regnskogen. .När byborna blir sjuka får de hålla tillgodo med diverse trollkonster medan Bergman, då han ådrar sig en svår infektion genast förs till ett topputrustat sjukhus.

Bergman utstrålar auktoritet och social säkerhet. För honom var det självklart att röra sig i samhällets högsta kretsar, bland ambassadörer, skogsbolagsdirektörer, chefer för botaniska institutioner, vilka alla omtalas med titlar och uppskattning - ”förtjusande”, ”älskvärd”, ”tillmötesgående”.

Föga vetenskapligt men på ett mycket mänskligt sätt kelar Bergman hela tiden med infångade grisar, paradisfåglar, flygekorrar och kasuarer (påfågelsliknande strutsar). En kasuar döps till Svensson, följer med på alla strövtåg och blir fullkomligt fixerad vid sin husse. Umgänget med Svensson skildras i en lite naiv och samtidigt berörande ton. I urskogen på Nya Guinea slösar zoologen från Norden sin ömhet på en underlig fågel!

ULF IVARSSON

16 mars 2016

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.