Bokebackens
kultursida

Lästips

Finland före självständigheten:

Kultur och politik förklaras av författare som var med

Zacharias Topelius (1818 – 1898) och August Schauman (1826 - 1896) var båda födda och uppvuxna i storfurstendömet Finland. Deras författarskap sammanföll med tre kejsares regeringsperioder, Nikolai I (1825 – 1855), Alexander II (1855 – 1881) och Alexander III (1881 – 1894). Båda han dö innan de de panslavistiska förryskningskampanjerna sattes in efter 1899, som var ägnade att förenhetliga det ryska kejsardömet. Båda verkade som redaktörer för var sin tidning, Topelius i Helsingfors Tidningar och Schauman i Helsingfors Morgonblad. Båda tog mycket aktiv del i den allmänna samhällsdebatten, Topelius som mera foglig och Schauman som mera frisinnad. Topelius kom senare att göra en lysande karriär som författare och inom universitetsvärden och har hedrats med tvenne statyer i Helsingfors och museum i Nykarleby. Schauman är längesedan bortglömd men har lämnat ett aktivt minne efter sig: tidningen Hufvudstadsbladet (1864) som än i dag är Finlands ledande svenskspråkiga tidning.

Tidvis polemik

En jämförelse mellan Topelius och Schaumans memoarer är givande om man vill bekanta sig med de politiska och kulturella förhållandena i storfurstendömet före Finlands självständighetsförklaring. Genom att läsa dessa memoarer parallellt får man en bild av vilka frågor som lyftes fram som centrala i den politiska debatten. Tidtals bedrev dessa två kontrahenter också polemik med varandra i sina respektive tidningar.

Kanske skulle en läsare vara mest intresserad av en klart utkristalliserad bild av opinionen under de intensivaste åren från 1850-talet och framåt. Detta är något som dessa två minnesskildringar dock inte ger, av den enkla orsaken att några klara åsiktsströmningar inte existerade under denna tidsperiod utan snarare höll på att uppstå.

Från början bör sägas att fastän Topelius och Schauman befann sig i olika läger, och stundtals förde en häftig polemik om någon detaljfråga så är bådas åsikter till den grad nyktra att det inte är omöjliga att jämka ihop. Skillnaden beror mera på att Topelius på grund av sin officiella ställning måste inta en mera kejsarvänlig hållning.

Krig och uppror påverkade

Det som gör dessa memoarer så läsvärda är att de ger en oerhört god inblick i de historiska skeendena från Åbo brand 1827 fram till 1870. Tiden omspänner tre kejsarepoker: Nikolai I, hans son Alexander II och sonsonen Alexander III. Perioden omfattat tre ryska krig: Turkiska kriget 1828 -1829, Krimkriget 1854-1856 och Rysk-Turkiska kriget 1877-1878 och därtill två polska uppror 1830-1831 och 1830-1831. Alla dessa krig och resningar påverkade i stor utsträckning förhållandena i Finland.

Kampen om storfurstendömets konstitutionella ställning berörs av båda författarna på ett föredömligt sätt, framför allt striden om Lantdagens sammankallande. Generalguvernörens ställning berörs också men framförallt hans ständiga bekymmer med studenterna i Alexanderuniversitetet. Det gällde den stora frågan om fädernelandet och nationalandan. Vidare behandlas den allt strängare censuren samt språkediktet som starkt begränsade möjligheterna att använda finska språket i tryckta texter.

Listan på ämnen som behandlas i dessa böcker är så lång att det ej är meningsfullt att beröra dem alla. Jag kan bara konstatera att en bättre historisk överblick kan man svårligen hitta, allrahelst som båda böckerna kan klassificeras som historiskt källmaterial. Författarna beskriver ju en tidsperiod som de själva genomlevat.

Litterärt står Topelius memoarer på en mycket hög nivå med många eleganta formuleringar: ”Långa förlovningar äro frågetecken, som växer med åren och icke alltid bejakas av framtiden”. ”Personer, begåvade med en viss svårighet att säga nej, blir ofta packåsnor för allmänna bördor.” Eller vad sägs om Topelius dräpande kvickhet om den om svindel påminnande kommersiella skogsskövlingen i Finland på 1870-talet: ”Jag förliknade landet vid en rumlare, som om våren bortsäljer sin vinterpäls utan tanke på nästa vinter.”

Den finska identiteten

När man läser Topelius och Schaumans memoarer får man en känsla av att Krimkriget 1854-1856 kom att utgöra en vattendelare i Finlands historia. Ända tills att kriget bröt ut hade hela frågan om vad storfurstendömet Finland egentligen var för någonting sopats under mattan. Generalguvernör Meschikoffs uttalande i detta avseende är talande för tidens tankesätt: ”Ju mindre som talas om Finland, dess bättre”. Man får vidare en känsla av att frågan upplevdes lite besvärande på ryskt håll, att Alexander I:s uttalande att Finland höjts till gruppen av nationer egentligen var en missuppfattning eller en felöversättning.

Därför önskade man också att frågan om Lantdagens sammankallande inte skulle beröras. En sammankallad Lantdag innebar de facto en klar indikation att monarken, alltså kejsaren hade en begränsad makt i Finland vilket ur rysk synvinkel var en absurd tanke. När Krimkriget bröt ut, ställdes finska folket första gången inför faktum att de måste definiera sin solidaritet. Detta kommer fram mellan raderna när man läser memoarerna, folket måste ta ställning till vem de ansåg legitim ur finska folkets synvinkel.

Måste välja sida

Detta på grund av att storfurstendömet blev utsatt för Englands och Frankrikes härjningar längs de finländska kusterna och finländarna därigenom måste välja på vems sida de egentligen stod. Flera olika grupperingar kan man ana sig till, Finska officerare och soldater i ryska armén måste givetvis stödja kejsarmakten, kustbefolkningen som blev utsatt för fiendens härjningar hörde troligen till samma grupp likaså alla tjänstepersonal i administrationen, som var beroende av sin befattning för sin utkomst.

Men dessa representerade bara en liten fraktion av hela befolkningen. Av böckerna framgår det att studenterna var delade, där var en grupp som var rysslandsfientlig och skandinaviskt inriktad samt en annan som var starkt finsksinnad och antingen yrkade på utökad autonomi eller självständighet. Där var vidare grupper av intellektuella som ansåg att det var överklassens skyldighet att förfinska sig och därefter leda det finska folket till upplysning. Där var grupperingar som krävde en fullständig förfinskning av samhället. Nästan ingen av grupperingarna talade för en återförening av Finland till Sverige. Men vad de finska folket i gemen tänkte och trodde år 1854 hade man ingen klar bild av eftersom det inte existerade någon nämnvärd finsk tidningspress.

De ryska myndigheterna befarade samtidigt att den skandinaviska rörelsen kunde sprida sig från Sverige till Finland och mana finska folket till uppror mot Ryssland. Deras tanke var då att mota Olle i grind genom att mobilisera en finskhetsrörelse som automatiskt skulle vara antiskandinavisk och därigenom parera faran för ett skandinaviskt maktövertagande.

Pandoras ask

Man får en känsla av att ryssarna resonerade som så att bara fennomanerna eliminerar det skandinaviska inflytandet kommer ryskan sedan att ersätta svenskan som det kulturbärande språket i Finland. Vad de inte förstod var att genom att mobilisera finskhetsrörelsen var det lite som att lyfta locket av Pandoras ask, ut strömmade otaliga, obändiga krafter som sedan ledde till att Finlands lantdag sammankallades regelbundet från och med 1863, något som kom att utgöra en av hörnstenarna i skapandet av nationalstaten Finland.

En sällan omnämnd sak kommer fram i Topelius memoarer: Aldrig hade relativt sett så många äktenskap ingåtts eller så många barn blivit födda, som efter den katastrofala hungersnödsvintern 1867/1868. Detta kan jämföras med vad som hände åren 1946 och 1947 efter världskriget då de stora årskullarna uppstod i Finland.

Avslutningsvis kan man bara säga att dessa något omfångsrika memoarer kanske sätter en normal läsares uthållighet på prov men man belönas med en markant stegring i den historiska allmänbildningen. Böckerna torde vara möjliga att inhandla via antikvariatportaler på nätet.

THOMAS GAROFF

19 september 2017

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.