Bokebackens
kultursida

Revisorn

Redaktör I, som trodde alla om gott tills motsatsen bevisats, kände sig för ett ögonblick lite imponerad av revisor X och hans klackringar, smittande humör och ryggdunkningar. X hade en stark ställning i de olika sällskap han tillhörde. Omtyckt som en förstående broder och sällskapsmänniska var han den givna sociala medelpunkten. Den som valde att lita på X eller blunda för hans manipulativa drag kunde räkna med drinkar, små fördelar av olika slag eller i bästa fall en medalj. X hade det avgörande ordet i den kommitté som delade ut ärebetygelserna. Att bära dem medförde hög status.

I sitt första möte med redaktör I ställde X i utsikt att ordna med en ordentlig extra pension. Det lät mycket lockande, nästan för bra för att vara sant, tänkte I. Den statliga pensionen skulle ju bli dålig. En sen kväll efter rejäla groggar tipsade X även om en liten engångstransaktion som borde ge god utdelning. I förstod att man i sådana här fall inte får lida av några moraliska betänkligheter eller oroa sig för att bli ertappad som lagbrytare. För hans egen del var det uteslutet. Historien var så uppseendeväckande att han kände sig tvingad att tala med chefen Y om saken. Mycket stod på spel, inte minst risken för ett avslöjande som säkert skulle skada hela organisationen. Y svarade emellertid kallt: ”När du går, stäng dörren efter dig. Det här samtalet har aldrig ägt rum.”

Ingen begrep hur X dribblade med debet och kredit men för att inte verka dum lät man bli att lägga sig i. Vinster trollades således bort, förluster som berodde på mindre lyckade affärer likaså. Att detta var möjligt berodde på att man i åratal låtit X sköta ekonomin som kassör och anförtrott hans företag bokföringen, samtidigt som han märkligt nog anlitades som revisor.

X ansåg sig vara expert på värdepapper och berättade om strålande placeringar, som ingen kunde bedöma värdet av. Kapitalet till dessa investeringar togs från ett statligt anslag som var avsett för driftbudgeten. Överskotten betalades inte tillbaka som brukligt är utan användes för aktieköp.

Inför årsmötet deklarerades dessa medel som ”upplupna kundfordringar” på en bild som visades sekundsnabbt. Det är tveksamt om församlingen överhuvudtaget hann se vad det stod på papperet och förstå vad det i så fall betydde.

I stod inte ut med denna uppenbara jävssituation och den detaljstyrning som X och hans drabanter försökte införa och förordade att X företag skulle kopplas bort. Den redan infekterade stämningen mellan I och X förbyttes nu i ren fientlighet. En medarbetare till X skickades fram för att uttala rena hotelser mot I. De var så allvarliga att inte bara en anständig utan även en laglig gräns passerats ifall de iscensatts. Det hjälpte inte. X försökte då köpa I:s tystnad med en prestigefylld medalj att glänsa med. Det fungerade inte heller. För att knäcka I krävdes mycket mer.

I revisorns organisationer gillrade man falluckor för oppositionella. En av de drabbade jämförde med ”Kristallnatten”, alltså då nazisterna 1939 vandaliserade och brände synagogor och judiska butiker. Den här gången tillkallades en specialdomstol. Förhöret inleddes med påståenden om att I misskötte sitt arbete och var allmänt illa sedd. I sig väldigt obehagligt för I, som ensam fick försvara sig mot dessa anklagelser. Därefter smällde X ett papper i bordet, klart för I att skriva under. Enligt detta avtal skulle I säga upp sig och sedan återanställas utan den extra pension som ju X själv föreslagit från början.

Något sådant vågade naturligtvis inte I gå in på. Han skulle ha blivit arbetslös utan garantier för att få jobbet tillbaka. I sin nöd vände han sig till sin chef Z och sin fackförening. De städade upp i augiasstallet. Bakom viljan att agera låg också att man upptäckt att en del av X djärvare placeringar inte gav större avkastning än ett vanligt sparkonto. När revisorns fögderi diskuterades och glasnost och perestrojka äntligen infördes i organisationen fick den forne makthavaren förödmjukande nog lämna möteslokalen som när en bråkig elev körs ut i korridoren.

Det sista I hörde om X var att han avtackades med en liten oansenlig plakett som inte gick att hänga på bröstet.

ULF IVARSSON

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.