Bokebackens
kultursida

Lästips

Stark närvarokänsla i Sillanpääs sista bok

Finlands 100-årsjubileum som går av stapeln detta år ger en god orsak att bekanta sig med de finska författare som bidrog till att skapa den finska nationella litteraturen efter självständigheten. En av de främsta var Frans Emil Sillanpää (1888 – 1964) som tilldelades nobelpriset i litteratur 1939 och som nu i all korthet skall presenteras tillsammans med en recension av hans sista bok Människolivets ljuvlighet och elände. Boken lämpar sig bra både som exempel på Sillanpääs produktion och som presentation av författaren eftersom man har en känsla av att boken är delvis självbiografisk. Och det bästa med boken är att den ger läsaren en god möjlighet att få en inblick i den kulturmiljö som rådde i Finland under 1930-talet.

Bokens huvudperson, Martti Hongisto har vuxit upp i rätt blygsamma förhållanden i Tammerforstrakten precis som Sillanpää själv som var född och uppvuxen i Hämeenkyrö nordväst om staden. Båda kunde genom en kombination av begåvning och uppoffrande föräldrar skaffa sig en högre utbildning varefter de slog igenom som uppburna författare. Matti Hongisto firar sommar i en kommun nära Tammerfors medan Sillanpää tillsammans med Väinö Linna räknas som centralgestalt bland författarna med Tammerforsbakgrund. Händelseförloppet i boken utspelar sig till största delen under en augustivecka i slutet på 1930-talet i huvudpersonens herrskapsvilla.

Flera utvecklingsskeden i Finlands historia skymtar förbi i texten. Kulturhistorisk sett utgör förändringen i herrgårdarnas ställning en av de största omstörtande faktorerna som kan skönjas under denna tid. På 1930-talet var Finland ett senagrart land där största delen av befolkningen ännu levde på landsbygden. Symbolen för välfärd och rikedom var en storgård eller herrgård som genom sin storlek kunde parera alla svängningar som förorsakades av vårt nordliga klimat. Hella Wuolijokis skådespel Niskavuori som skildrar åren 1936 – 1953 belyser på ett åskådligt sätt denna brytningspunkt.

I Sillanpääs bok förekommer två sådana storgårdar, Roimala gård och Lepaa gård. 1930-talet utgör den absoluta slutfasen för storgårdarnas kulturella hegemoni, efter kriget 1944 styckas största delen av dem för den interna koloniseringen av 300 000 karelare och en lika stor mängd frontveteraner som var berättigade till en jordlott. Finland gled in i efterkrigstiden där landsorten dominerades av småbruk och herrgårdsromantiken förpassades till historien.

En annan stor historisk bakgrundsfaktor som berörs i Sillanpääs bok är inbördeskriget mellan januari och april 1918. Herrskapet på Lepaa gård hade behandlat sina torpare och tjänstehjon exemplariskt och mycket bättre än på andra gårdar. Trots detta hade en vild hop av otacksamma rödgardister stormat in på gården och mördat gårdens herre samt hans son och svärson. Kulhålen i Lepaa gårds stora sal har bevarats för att minna om tragedin. I detta avseende kan man säga att Sillanpää strikt följde den kutym som var rådande i Finland under första delen av 1900-talet, nämligen att fördöma de röda och definiera kriget som ett ”frihetskrig”.

Sillanpääs sätt att bygga upp sin roman går ut på att man bara stegvis får klart för sig sammanhanget, i en del fall först alldeles i slutet av boken. Vissa släktskapsförhållanden till exempel klarnar först när man läst tre fjärdedelar av boken. Han kan på detta vis fånga ens fantasi och skapa föreställningar hos läsaren som man efterhand måste korrigera. Förövrigt använder han sig av en ren berättarstil som nästan helt saknar skönlitterära utsmyckningar, men han är en mästare på att liva upp texten genom att skjuta in stämningsskapande bisatser.

I stort sett handlar boken om att författaren tröttnar på smågnabbet med familjen på sommarvillan och smiter ut tidigt en morgon för att lite planlöst ta sig ”ut i världen” men kommer inte längre än till ett stamkvarter på ett hotell i Tammerfors. Han har följt devisen ”morgonen är klokare än kvällen” men känner sig smått rådlös varför han tar kontakt med sin ungdomsflamma, Anna Lepaa. Han blir efter en del kryptiska uttalanden inbjuden att besöka gården och beger sig genast dit. Denna del av boken, som också innehåller återblickar utgör en otroligt njutningsfull och stämningsfull läsning kryddad med ett stänk av absurditet.

Det visar sig nämligen att författaren ramlar in mitt i efterdyningarna av ett bröllop. Anna Lepaas dotter har gift sig dagen innan och herrgården är befolkad med en ny generation där Martti känner sig helt utanför. Situationen är lite lik skildringen av bröllopet i Aleksis Kivis Nummisuutarit. Anna Lepaa är ensam ägare till den stora (och rika) gården efter att hennes man, bror och far mördats under inbördeskriget. De enda äldre inbjudna är en herr Lindqvist som antagligen fikar efter änkan och en fröken Petterson son Anna påpassligt alltid bjuder in för att neutralisera herr Lindqvist trevanden. Påtaglig i denna del av boken är den starka känslan av närvaro. Man riktigt känner hur augustivärmen omsluter en som en varm, verbal kappa. Intensiteten i berättelsen för tankarna till den samtida Evelyn Waugh’s Brideshead revisited från år 1945, och varför inte George Simenon’s Maigret’s veckoslut.

Det tredje stora ”kulturella” inslaget som skildras i boken är den finska alkoholkulturen, eller snarare bristen på en sådan. Förbudslagen som infördes i Finland strax efter självständigheten ledde snarare till en ökning än en sänkning av alkoholkonsumtionen. När lagen upphävdes 1932 fortsatte drickandet i samma takt, men nu i lagliga former. Marttis ”hotell” utgjorde ett typiskt näste där man kunde med hjälp av starka drycker få sig ett lyckorus eller dränka sina sorger. Man kommer osökt att tänka på den samtida orgieskildringen från ett dryckeslag i Bertold Brechts pjäs Herr Puntila och hans dräng Matti som skrevs 1940 - 1941 men som uruppfördes först 1948.

Då Martti Hongisto inte kommer hem skickas hans måg, Jalmari Roimala ut för att leta rätt på honom. Roimala som känner till Marttis stamställe i Tammerfors och som också är tänd på sprit tar apotekaren med sig och stomlar in på hotellet där drickandet kryddat med kraftfullt framförda åsikter tar vid. Det hela slutar med att mågen dör av alkoholförgiftning. Här kommer ohjälpligt ett självbiografiskt inslag in i bilden. Precis som Sillanpääs samtida Jean Sibelius, klarade Sillanpää inte av att kontrollera sitt drickande. Missbruket ledde till en skuldspiral och problem med hälsan. Inte ens Nobelpriset 1939 kunde korrigera balansräkningen.

Många andra tidstypiska fenomen beskrivs i boken så som klasstänkandet som ännu var utbrett. Personer verksamma inom medicinen framställs i ett heroiskt skimmer. Förfinskningen av efternamn ses som nödvändigt fast man kan skönja ett viss flört med adelstitlar och adliga släktnamn. Ungdomen, som egen grupp börjar ta form inom ståndsfamiljerna. Som skildring av 1930-talets Finland är boken mycket värdefull då den kan anses vara en samtidsskildring men sitt största värde har nog boken nog i de stämningsfulla skildringarna från bröllopet på Lepaa gård.

I boken för Sillanpää fram två exempel på den finländska idealbilden av hur den nya generationen ser ut. Beskrivningen har ett stänk av rasbiologi över sig. I båda fallen beskrivs heroiska exempel på ynglingar, i det ena fallet den tänkta svärsonen, läkaren Veikko Saurasuo, i det andra fallet Annas son, undersergeanten Juhan Lepaa. Bådas ”ädla” drag som Sillanpää beskriver i boken motsvarar i stort de drag som skulptören Wäinö Aaltonen vill föra fram i statyn av Finlands största långdistanslöpare genom tiderna, Paavo Nurmi. Statyn som förfärdigades 1925 finns utställd framför Olympiastadion i Helsingfors. Foto: Kai Ingman/Bokebacken

THOMAS GAROFF

24 februari 2017

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.