Bokebackens
kultursida

Lästips

”I Stalingrad finns inte Gud”

Den sista tyska fältposten från Stalingrad bestod av sju säckar som beslagtogs för att högkvarteret skulle få veta stämningen bland soldaterna och rättfärdiga ordern att strida till sista man. Syftet var att ge ut en bok om slaget vid Volga. Avsändarna var medvetna om att breven öppnades och visste också att defaitism straffades med döden. Situationen i den omringade staden var emellertid sådan att de flesta insåg att de skulle dö ändå: ”Sibirien eller himlen”. Det gjorde att dessa brev tydligt avspeglar soldaternas känslor inför avskedet till sina familjer – och till livet. Några ger också uttryck för trots mot Führern och hans tomma löfte om räddning. Därför gömdes samlingen undan, men bevarades lyckligtvis i ett arkiv i Potsdam.

I svensk översättning av Magnus von Platen gavs Sista breven från Stalingrad ut på Wahlström & Widstrand 1955. Totalt är det 39 brev av skiftande innehåll. Gemensamt för flertalet är att de är skrivna med en konkretion och klarsyn som tydligen resignationen inför det oundvikliga tvingade fram. Enstaka fraser om lojalitet mot Hitler förekommer i dessa brev, men i regel är hoppet förlorat och breven författade som en uppgörelse med krigets vanvett. I några fall framskymtar en gudstro som hjälper till att hålla moralen uppe. Men vanligare är en känsla av att både världen och den allsmäktige har övergivit dem. ”Om det finns en Gud så finns han hos er, i sångböckerna och bönerna i prästernas och predikanternas gudliga talesätt, i klockklangen och rökelsedoften. Men i Stalingrad finns han icke”, skriver en son till sin far prästen.

En soldat upplever en känsla av befrielse vid beskedet att sammanbrottet väntas inom högst ett par veckor. En officer medger sin personliga skuld för nazismen och anser att han betalar den genom att ge sitt liv. Dock ville han ge ett bättre bevis på sin tapperhet än att dö för denna ”besinningslösa för att inte säga kriminella sak”. En kollega klamrar sig fast vid de preussiska idealen och vill ”stå inför Gud Fader som soldat med en fri och stolt ryttarsjäl, som adelsman”.

Ofta uppehåller sig brevskrivarna vid praktiska problem i familjerna och de uppmanar sina fruar, föräldrar, syskon och vänner att glömma sin soldat och fortsätta sina liv utan att låta sig brytas ner av sorgen. Det finns här och var en tendens att inte oroa anhöriga i onödan. ”Det ser ganska ruggigt ut”, skriver en soldat,”men det ska väl heller inte vara så länge till; vi räknar med att endera dagen slippa härifrån”. All dylik tillkämpad optimism har dock blåst bort för de flesta och en skådespelare i uniform går rakt på sak i sin skildring av fasorna runtomkring sig. Han hånar romantiken kring den döende krigaren. Scenens hjälte har inte det minsta gemensamt med hur soldaterna stupar i gatustriderna, svälter eller får benen amputerade.

Mitt i slaktandet lever en rest av civilisation, kultur och humanism kvar. Vidrigheterna har förvandlat en brevskrivare till pacifist. Han kan inte tänka sig något meningslösare än att fortsätta skjuta ryssar. En konsertpianist avslöjar för sin älskade att det för hans del är slut med musiken. På ena handen har nämligen tre fingrar förfrusit. Utan avundsjuka berättar han om en kamrat som spelar Beethoven på en flygel, som man av någon bisarr anledning räddat ur ett bombat hus. Hundra soldater sitter gripna runtomkring. En batterichef studerar i sin skyddsgrop den preussiske fältmarskalken och författaren August von Gneisenau. I ett brev till en kurskamrat skojar han om att pulsen är tämligen normal och att ”vi fick en tallrik soppa i förrgår”.

”Låt ett par månader gå, men inte mer”, heter det i en rörande passus i ett av breven. Hustrun måste för barnens skull skaffa sig en ny man. ”Betänk dig noga inför den man du väljer”, förmanar brevskrivaren, ”lägg märke till hans blick och handslag ...”.

Breven är korta och okonstlade, tiden är knapp och allt som betyder något nu är samvetsfrid, förlåtelse och bevis på kärlek. Författarna vet att de aldrig kommer att hinna få något svar och därför behövs inga omskrivningar eller försköningar, ingen sentimentalitet, ingen falsk retorik. De lämnar ett skakande vittnesbörd till historien och förbereder sig med filosofiskt lugn på sitt hemska öde.

ULF IVARSSON

3 februari 2016

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.