Bokebackens
kultursida

Kulturoasen

Statyn som kanaliserar
folks vrede mot Putins krig

Den 14 januari 1990, bara två månader efter att Berlinmuren fallit avtäcktes det stora monumentet ”Världens fred” på stranden intill Hagnästorg i Helsingfors. Monumentet som var gjort av konstnären Oleg Kirjuhin, var en gåva av staden Moskva. Konstverket kom att bli det sista av de ”socialistinspirerade vänskapsmonumenten” som Finland berikades med under VSB-perioden. Monumentet skändades redan följande år när några juridikstuderande tjärade statyn och spred fågeldun över den. Foto: Kai Ingman/Bokebacken

Som en påminnelse om Finlands en gång ojämlika förhållande till Sovjetunionen står Oleg Kirjuhons staty Världsfreden i Helsingfors. Den hann knappt resas innan den blev vandaliserad och idag markerar man sin avsky för Rysslands krig genom att klottra ned den med Putinfientliga budskap. Estetiskt och historiskt har den trots allt sitt berättigande.

Ett konstverk i Helsingfors som under hela sin existens varit laddat med en stark politisk spänning är Oleg Kirjuhins ”Världsfreden”. Här har det skett en gradvis förskjutning av allmänhetens attityder till konstverket. Statyn är en kopia av ett tiotal likadana som har rests i olika ryska städer. Verket i Helsingfors är den enda av dem som befinner sig utanför Rysslands gränser.

En bild av statyn har tidigare publicerats på Bokebackens kultursida i samband med recensionen av Henrik Meinanders bok Finlands historia, linjer, strukturer, vändpunkter. Statyn föreställer en grupp människor som med den ena armen håller uppe en lagerkransförsedd jordglob och har den andra armen uppsträckt. Med de knutna nävarna vill de demonstrera för en allestädes rådande fred. Den över sex meter höga statyn står på en två meter hög granitsockel. Den befann sig tidigare intill Hagnästorg men har nu flyttats bort (8 augusti 2022).

Hellre fred än Lenin

Det har hela tiden stormat kring Kirjuhins monument. Avtäckningen skedde i januari 1990 bara två månader efter att Berlinmuren fallit. Detta var sista chansen att verkställa ett konstverksutbyte mellan Finland och det sönderfallande Sovjetunionen. Helsingfors stad hade tidigare förlänat Moskva ett konstverk ”Fredens barn” som enligt utbytesavtalet skulle återgäldas med ett rysk dito. Ryssarna erbjöd statyn Världsfreden men den upplevdes i Finland som en relikt från sovjettiden, ja som ett monument över finlandiseringsperioden. Motståndet var kompakt men då man från rysk sida erbjöd som alternativ en Leninstaty gav finländarna med sig.

Vid avtäckningsceremonin florerade ännu retoriken från tiden av ”Vänskap, samarbete och bistånd”. Helsingfors stadsdirektör karakteriserade verket som ”En angelägen, klar och konkret vädjan om fred och vänskap”. Sovjetunionens delegation leddes av Valter T. Saikin som var ordförande för den verkställande kommittén för Moskvas stadssovjet. Konstnären som också ingick i delegationen framhöll att konstverket skulle uppfattas som realistiskt men inte socialistiskt och särskilt kvinnogestalten i gruppen skulle varken tolkas som kapitalistisk eller socialistisk (?).

Det har konstant stormat kring Kirjuhins monument som fått flera smeknamn. I en läsarenkät som ordnades av den finländska pressen 2008 valdes monumentet till den tredje fulaste statyn i landet men också till det tredje mest omtyckta offentliga konstverket i Helsingfors.

Kanaliserar folks vrede

1991, bara ett år efter att statyn rests utsattes monumentet för nedklottring, statyn tjärades och övertäcktes med fjäderdun och 2010 gjordes ett försök att spränga monumentet. Men efter Rysslands invasion och annektering av Krimhalvön 2014, och nu senast anfallet på bred front mot sitt grannland har statyn fått en helt ny uppgift, nämligen att kanalisera folks vrede mot de ryska aggressionerna. Monumentet har blivit nedklottrat och figurerna försedda med ukrainska flaggor. Runt granitsockeln har ställts plakat med Putin-kritiska texter.

Statyns räddning blev de omfattande gatuarbetena som är förknippade med uppförandet av en ny spårvagnsförbindelse från Hagnäs över till Degerö längs två nya broar. Sockeln borrades i bitar och den 6,5 meter höga statyn flyttades över i en pråm och skeppades till Sibbo öster om Helsingfors där den gömdes undan i ett avsides lagerområde. Statyn lär skall komma tillbaka till någon lämplig plats i närheten av den gamla platsen, när läget har ”lugnat ner sig”.

Sällsynt lyckad komposition

Och Kirjuhins konstverk då, vad skall man säga om det? Man är frestad att säga att en konstnärs skaparkraft är obegränsad. Konstnären kan sedan tjäna vilka som helst ekonomiska, politiska, kulturella eller religiösa intressen. Förmågan att åstadkomma något estetiskt tilltalande av rörelses budskap gäller ändå. En konstnär kan alltså ställa sin konstnärliga begåvning till förfogande åt vem som helst eller åt vad som helst. I det här fallet kan man säga att statyn som komposition betraktad är sällsynt lyckad. En grupp av människor som trots helt stela ger ett intryck av liv och rörelse, ja faktiskt som borgmästaren sade ger ett intryck av en raskt och stadigt avancerande grupp.

Även en voluminös sockel av granit tycks understryka att de idéer som gruppen vill föra fram står på en solid grund. Gestalterna är ett gott exempel på hur den socialistiska realismen i konsten ville förknippa kommunismen med högresta, välskapta människor (av lite arisk natur) i marknadsföringssyfte. Statyn speglar väl den offentliga förljugenhet som rådde i Finland under ”Vänskapens, samarbetets och biståndets tidevarv” mellan åren 1945 och 1990. Konstverket är både estetiskt och historiskt intressant och försvarar sin plats i det offentliga rummet.

THOMAS GAROFF

15 september 2022

Ansvarig utgivare:

Ulf Ivarsson

Medarbetare:

Torkel Ivarsson, Thomas Garoff, Åke W. Bergh

Webmaster:

Ylva Ivarsson

Teknisk support:

Petter Ivarsson

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com

Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.