Bokebackens
kultursida

Lästips

Pressen mörkade slavförhållandena på Algots

Johan Svanberg, historiker vid Stockholms universitet, åstadkommer i sin nya bok Migrationens kontraster en mycket väldokumenterad och högst läsvärd exposé över konfektionsföretaget Algots i Borås. Svanberg, som är specialiserad på migrations- och arbetslivshistoria, har tidigare gett ut två böcker, varav den första var hans doktorsavhandling.

Nu har han specialstuderat en grupp unga tyskor som kom till Algots efter kriget, men framställningen utvidgas till den hittills både i bredd och djup mest omfattande berättelsen om textiljätten i Borås och de arbetsvillkor som gällde där.

Käll- och litteraturförteckningen är imponerande. Man kan utan vidare slå fast att Svanberg skrivit standardverket om Algots och också bekräftat den folkliga bild av ”slavbandet” som alltjämt lever i det kollektiva minnet. En bild som han ställer i skarp kontrast till den officiella i vilken Algot Johansson spelar rollen som den knipsluge knallen och den gode patriarken.

Ramberättelsen är den så kallade Schleswig-Holsteinaktionen genom vilken Algots med hjälp av svenska myndigheter rekryterade 250 unga tyskor mellan åren 1950 och 1957, en liten del i den mycket stora arbetskraftsinvandringen till Sverige efter kriget. Kvinnorna tillhörde delvis den tyska befolkning som fördrivits från Östeuropa, de var alla mer eller mindre traumatiserade och deras hemland låg i ruiner.

Borås och Algots blev deras tillflykt men kontrasterna var stora mellan å ena sidan ”himmelriket” i Algots lägenheter och en lön som nödtorftigt gick att leva på, men å den andra sidan en hårt och okänsligt rationaliserad arbetsplats där människovärdet räknades i antal producerade plagg per tidsenhet och de anställda blixtsnabbt kunde bytas ut.

För att citera Svanberg kom de unga tyskorna från det omodernt agrara livet till det modernt urbaniserade men glädjen grumlades snart när de fick insikt om vad Algots krävde av dem: ” De översvallande positiva utsagorna om de fina lägenheterna och minnena av tämligen lekfull arbetsträning under de första dagarna på fabriken vänder tvärt till berättelser om växande berg av osydda plagg och stegrad hemlängtan.” De grät och de svimmade.

Fragmentiseringen av arbetsmomenten – uttänkt av den tyska rationaliseringsexperten och nazisten Herbert Sontag - hade på Algots nått långt bortom alla rimliga gränser. De anställda drevs till ständigt stegrad produktivitet med hjälp av skrikande och svärande basar och hot om avsked. De ensidiga rörelserna slet ut kropparna. Fackligt aktiva trakasserades. Personalomsättningen var extremt hög. De lojala arbetarna – det vill säga de som kände sig tvungna att arbeta övertid på helgerna – belönades.

Över detta fabriksghetto vakade Algot Johansson, lynnig som en diktator. Ingen vågade sätta sig upp mot honom.

Den officiella berättelsen om honom och hans företag – spridd av tjänstvilliga journalister – såg helt annorlunda ut. I mängder av hyllningsartiklar är han småbrukarsonen som startade med två tomma händer och med berömvärd energi skapade Sveriges största konfektionsföretag, driven av omtanke och socialt ansvar.

Ett citat ur Göteborgs Morgonpost från 1946 speglar serviliteten: ” (…) man hör aldrig några bittra tonfall då han talar om förhållandet till sina anställda, men väl sådana som vittna att något av det patriarkaliska förhållandet trots allt ännu finnes kvar i hans väldiga företag. Man ser det på den kärleksfulla hand, med vilken personalens långa rad av välfärdsanordningar utformats (…) Man trivs hos Algots, och man kan nog säga att man där funnit den rätta melodin för en sund industriell demokrati.”

Svanberg citerar inte specifikt den lokala pressen i Borås, vilken emellertid inte utgjorde något undantag från detta oprofessionella förhållningssätt, för att nu uttrycka sig milt. Sällan eller aldrig skymtar Algots brutala baksida fram i artiklarna. Det spelar ingen roll om journalisten skrev för borgerliga Borås Tidning eller socialdemokratiska Västgöta-Demokraten.

Undantaget vid denna tid var kommunistiska Borås Folkblad som vid upprepade tillfällen avslöjade de missförhållanden på Algot som alla redan kände till, men tidningen hade liten upplaga och lågt förtroende hos allmänheten.

Några av de tyska kvinnorna blev kvar i Borås. I flera fall gifte de sig med invandrade tyska män, varav några hade rekryterats till Wäfveribolaget. Tretton av dessa kvinnor samt två män har av Johan Svanberg intervjuats för boken om migrationen och Algots. Trots allt känner de tacksamhet. De kom från krigets helvete till fredliga Borås, fick arbete, en modern bostad, pengar på fickan och efterhand stegrad levnadsstandard. Ett sextioårigt perspektiv har fått de värsta minnesbilderna från ”slavbandet” att blekna.

TORKEL IVARSSON

2 januari 2017

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.