Bokebackens
kultursida

Lästips

Dramatik i Svenska teaterns tidiga historia

Det är mången gång frapperande hur man kan hitta små litterära eller historiska skatter ur det förgångna i sina föräldrars bokhylla. Böcker som sedan länge fallit helt i glömska och som ingen läser mera trots att de skulle ha förtjänat ett bättre öde. Tor Weckström har skrivit en sådan bok om Svenska teatern i Helsingfors, närmare bestämt de fyra första åren i teaterns historia. Undertecknad har aldrig hört talas om Tor Weckström men besökt teatern otaliga gånger och avnjutit musikaler som ”Hair”, ”Kristina från Duvemåla” och ”Mamma Mia”.

Alla som varit i Helsingfors har någon gång passerat Svenska teatern som ligger alldeles i centrum i änden på stadens enda esplanad intill Skillnadstorget där Mannerheimvägen börjar. Stockmanns stora varuhus samt Akademiska bokhandeln ligger mitt emot.

Vad kan då vara så intressant med de fyra första åren av en teaters historia? Tor Weckström lyckas med besked visa att denna period förtjänar att beskrivas. Det är en historia med dramatiska inslag. Allt börjar med att man låter bygga en anspråkslös teater i Esplanadparken. Den gästas av mestadels rikssvenska teatergrupper. Huset har ingen uppvärmning så i synnerhet under vintern har både skådespelarna och publiken vissa svårigheter att trivas.

Situationen förändras då kejsaren besöker staden. När han får se teatern kallar han den ett hönshus. Teaterns understödsförening kräver då att man bygger en teater i sten som det anstår en huvudstad. Men alla är inte lika angelägna. Några anser att den gamla lokalen räcker. Arkitekt Chiewitz gör upp en kalkyl som naturligtvis är alldeles för låg. Man börjar sälja aktier i teaterbolaget men insamlandet försvåras av att en koleraepidemi bryter ut 1853. Mellan 1000 och 2000 stadsbor insjuknar varav hälften dör. ”Hönshusets” anhängare gör allt för att sätta käppar i hjulen, men teaterbolaget lyckas få ett statligt lån på 15 000 rubel.

1854 blir de preliminära ritningarna klara men när kejsaren får se dem tycker han att teatern borde ha en läktarrad till samt en ordentlig kejsarloge. Han tillägger dock att det är bara hans personliga åsikt. Men kejsarens personliga åsikt upplevs som central och nya ritningar görs upp som leder till att projektet blir 15 000 rubel dyrare. Krimkriget bryter ut och allt avstannar. Sveaborg bombas av 77 allierade krigsfartyg 1855, men Helsingfors räddas av fästningens försvarsverk.

Efter kriget fortsätter eländet, pengarna är slut. När byggarbetena skall inledas visar det sig att ingen undersökt markens beskaffenhet där huset skall stå och naturligtvis råkar det just där vara den sämsta tänkbara grunden - 40 meter lervälling. Underlaget måste pålas vilket ökar byggkostnaderna å det kraftigaste. Motståndarna i föreningen trilskas. Då beslutar teaterbolaget att skaffa sig aktiemajoriteten i Hönshuset och därefter göra sig av med det. Sagt och gjort, de lyckas i sitt uppsåt och säljer teatern som byggnadsmaterial på allmän auktion. Anhängarna köper upp sitt gamla hus, river ned det och bygger upp det vid Arkadiabacken och svär att hämnas genom konkurrerande verksamhet.

Byggprojektet kommer igång men lån hopar sig till lån. Sent omsider blir huset närapå färdigt. En modernitet som man är mycket stolt över är gasbelysningen. Man förevisar den mäktiga takkronan med 80 gaslågor för generalguvernör greve Berg och alla stadens celebriteter som får sitta under kronan och beundra ljusskenet. Två dagar senare faller kronan av okänd anledning ner just på det ställe var alla dignitärer hade suttit. Detta tolkas som ett illavarslande omen.

När teatern skall invigas dör kejsarmodern. Landssorg utlyses och när invigningen slutligen tillåts måste publiken ha sorgedräkt. Det råder oklarhet om man sörjer kejsarmodern eller ”Nya teatern”.

Ryktet om det olycksdrabbade teaterhuset har spridit sig vilket leder till att när spelåret skall börja har ingen teatergrupp anmält intresse för att hyra in sig. Alla väntar på en konkurs. ”Hönshuset” jublar. Som enda utväg hittar teaterbolaget på att ställa upp en egen teatergrupp som skall rädda projektet. Man söker ett nytt lån för gruppen men nu blir allt mycket värre. Det blir faktiskt ganska spännande. En stor förtjänst med boken är att den ger en mycket fin skildring av förhållandena i Helsingfors i mitten på 1850-talet, samt en presentation av de viktigaste personligheterna som verkade i stadens kulturliv under denna period.

THOMAS GAROFF

11 oktober 2019

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.