Bokebackens
kultursida

Kulturoasen

Glöm detaljerna – detta är impressionism när den är som bäst

Helsingfors stads konstmuseum har med utställningen Ellen Thesleff: Jag målar som en gud lyft fram en av Finlands förnämsta konstnärer från landets så kallade guldålder som omspänner tiden från slutet av 1800-talet fram till andra världskriget. Hon ägnade hela sitt liv åt konsten men ställvis under svåra och knappa förhållanden.

Utställningen inleds med en kort och koncis historik om konstnären. Redan som femtonåring, år 1885, började hon i Adolf von Beckers akademi i Helsingfors och fortsatte sina studier 1887 i Fria konstföreningens ritskola för att år 1888 vara färdig för sin ”Grand Tour” i Europa, för att bekanta sig med de förhärskande konstnärliga strömningarna i Frankrike och Tyskland. 1889 studerade hon åter i Helsingfors under Gunnar Berntssons överinsikt men 1891 får hon chansen att studera i Paris på Académie Colarossa och år 1892 besöker hon första gången Florens vilket leder till en livslång konstnärlig fixering vid de färgstarka norditalienska landskapen. Vistelsen avbryts dock i och med faderns död och hon måste återvända till Finland. Tillsammans med sina systrar rustar hon upp familjens sommarresidens i Murole där de slår sig ner för en tid. 1906 lyckas hon åter ta sig ner till Florens och nu följer hennes kanske starkaste och finaste skaparperiod.

Situationen försvåras dock av att första världskriget bryter ut. Hon måste 1915 ta sig genom ett krigshärjat Europa tillbaka till Finland. Färden blev mycket strapatsrik. 1917 har hon sin första specialutställning men det visar sig svårt att livnära sig på bara konst i det unga självständiga Finland varför hela 1920-talet kommer att präglas av ekonomisk knapphet. Situationen förbättras å det kraftigaste i och med att hon får flytta in i det nygrundade konstnärshemmet ”Lallukka” 1933, där både bostad och ateljé ställs till hennes förfogande. Hon lyckas göra ännu några resor till Florens men mellan åren 1949-1950 målar hon sina sista tavlor och avlider slutligen 1954.

Ellen Thesleff i början av 1900-talet, ©Svenska Litteratursällskapet i Finland

Museet har inte ställt ut Thesleffs tavlor i kronologisk ordning utan mera som rytmiska helheter varför nytt och gammalt samsas i alla rummen. Genast i första rummet står man inför ett av hennes mest kända verk: Eko (1891) där man ser en söt tonårsflicka ropar ut i sommarkvällen för att höra ekot från någon närliggande bergsvägg. Denna tavla som inhandlats av den åländska miljonären Anders Wiklöf för ett svindlande belopp hör numera till konstvärldens rariteter. Tavlan är målad i varm klassisk stil med perfekt nyanserade färger som förmedlar känslan av en absolut vindstilla sommarkväll i ett insjölandskap.

Hafsigt och skissartat

I samma rum hänger en tavla som på sätt och vis hör ihop med detta mästerverk, en tavla med samma namn, alltså Eko (1930) men nu målad i den hafsiga stil Thesleff anammade under 1920- och 1930- talen. Tavlan ser mera ut som en skiss där hon söker efter rytmen och dramatiken för en kommande målning men representerar de facto hennes generella stil under dessa årtionden. Färgerna är nu bara antydda och täckta av en allmän grådaskighet som gör tavlan ännu mera skissaktig. Däremot har flickan i bilden nu mycket mera passion i blicken, hon ser nästan rasande ut. Denna grådaskiga teknik använder hon sig också av i fyra tavlor med nästan samma motiv: Skördefolk i båt (1924), Barcarole (1933), Båtfärd (1938) och Månsken (1934). Särskilt Skördefolket är en mästerlig komposition trots färgfattigdomen. Ännu en liten tavla måste lyftas fram, nämligen Landskap (1912) från Florensperioden på 1910-talet. En färgstark skog speglar sig i ett lugnt vatten med en liten båt nära intill bladmyllret vid stranden. Verk som hör till denna grupp har alla ett anspråkslöst format. De är målade med en grötig teknik som uteslutande bygger på en enorm träffsäkerhet i färgvalet, som får tavlorna att glöda. Detaljerna kan man glömma, det är frågan om impressionism när det är som bäst.

Frejdigt måleri

I det tredje rummet har utställts ett antal av de skissartade tavlorna som alla hör till hennes senare produktion då hon flyttat in i konstnärshemmet Lallukka. Några är så frejdigt målade att man har svårigheter att uppfatta motivet. Ibland övergår det till abstrakt måleri. Tavlorna Stjärnan (1938), Tre figurer i landskap (1930-talets slut) och Vårens gud (1941) går alla i den grådaskiga färgskalan medan Ikaros och Solkyssen (1940-talets slut) samt Målarkonstens musa (1946) och Blommor (1943) uppvisar en svag röd och ibland gul lyster mitt i all grådaskighet.

Ellen Thesleff: ”Ikaros”, från slutet av 1940-talet, © Bild: Hanna Kukorelli. Exempel på tavla målad i hafsig grådaskig stil.

Två tavlor från Lallukkaperioden lyser klart trots att de målats i den hafsiga, skissartade stilen: Finsk vår (1936) som är ett träsnitt och föreställer ett ungt sensuellt kvinnoansikte som frambringats med mycket enkla drag samt en tavla Våren (ödemarkstyp) (1935) som likaledes föreställer en ung kvinnogestalt som håller ett grässtrå i munnen. Denna senare tavla har blivit något av en signatur för Thesleffs konstproduktion. Folk har ibland tyckt sig känna igen Tove Jansson i denna glättiga vårförkunnelse.

De glödande fyrkanterna

Av Ellen Thesleffs verk utgör de ”glödande fyrkanterna” den absolut mest konstnärliga delen. Tavlorna är nästan alla totalt abstraherade så att man nätt och jämnt urskiljer gestaltningen av ett berg eller en byggnad men identifikationen sker genom ett skickligt färgval där hon inte drar sig för att använda sig av kraftiga, klara färger som får tavlan att glöda. Ofta speglas motivet i ett vattendrag eller en flod. Produktionen av dessa glödande fyrkanter sammanfaller i mångt och mycket med hennes vistelse i Florens mellan åren 1900 och 1915. Tavlan Helsingfors hamn (1912) är ett fint exempel. Man kan här nätt och jämnt uppfatta Storkyrkans siluett som speglas i vattnet intill Salutorget med några knappt skönjbara båtar förtöjda intill Kolerabassängen. Andra fullträffar är Hamn (1900), Landskap i Appeninerna (1909), Toskanskt landskap (1907), Italienskt landskap (1906) och havsmotivet Forte de Marmi (1909) som visar små segelbåtar på ett mörkt öppet hav.

Ellen Thesleff: ”Helsingfors hamn”, 1912, © Bild: HAM/Hanna Kukorelli, Exempel på en så kallad glödande kvadrattavla.

Fina nyanser i porträtten

Till Thesleffs klassiska konstproduktion som infaller under tiden före sekelskiftet 1900 hör en samling fantastiska självporträtt och porträtt av hennes familjemedlemmar. En pennteckning på papper som föreställer henne själv från år 1894-1895 har av museet valts till utställningens signaturbild. Genom fina nyanser har Thesslef fått hela ansiktet att leva upp precis som på en oljemålning. Bilden av detta sensuella unga kvinnoansikte lockar besökaren till att vidröra ”huden” för att testa om den är verklig.

Det andra mästerverket från denna period är porträttet av systern Thyra Elisabeth från år 1892 där en välvd ram utgör en del av konstverket. Också denna tavla visar en ung kvinna i sina bästa år med långt utslaget hår. Hon blundar och man får en känsla att hon försjunkit i en stilla rofylld harmoni som är helt tidlös. Till denna grupp av klassiska porträtt hör även ett annat självporträtt från år 1894, och ett porträtt av systern från år 1893 samt av modern från år 1896. Tavlorna Flicka med gitarr (1891) och Sång vid gitarr 1892 kan också räknas till denna grupp.

Ellen Thesleff: ”Thyra Elisabeth, 1892, © Bild: HAM/Hanna Kukorelli. Exempel på Thesleffs mästerliga karaktärsporträtt.

Helsingfors konstmuseum har lyckats väl i att föra fram ett representativt urval av Ellen Thesleffs tavlor som visar hur hennes produktion kan indelas i tre perioder, nämligen den klassiska perioden under slutet av 1800-talet, perioden med de ”glödande fyrkanterna” från sekelskiftet till 1915 och slutligen Lallukkaperioden. Med efterklokhetens gemena överlägsenhet kan man konstatera att hon hade fått det största utbytet av sin produktion om hon helhjärtat satsat på de ”glödande fyrkanterna”.

Utställningen pågår till den 26 januari 2020.

THOMAS GAROFF

21 oktober 2019

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.