Bokebackens
kultursida

Kulturoasen

Sugande kraft i enformig sång

Den andra februari 2020 var sista dagen som islänningen Ragnar Kjartanssons videoinstallation förevisades på Kiasma, museet för modern konst i Helsingfors. Man kan inte annat än tacka sin skapare att man vaknade upp i tid och såg utställningen innan den stängdes. Det blev en oförglömlig upplevelse.

Konstverket, som är från 2012, har redan hunnit turnera runt jorden i ett flertal centrala museer för modern installationskonst. Och nu var Helsingfors i turen. Verket, som den isländska gruppen har byggt upp består av nio videoskärmar där man simultant visar hur åtta musiker spelar och sjunger eller nynnar samma enkla melodi i olika delar av en jättelik villa. De har hörlurar så de kan följa med sina medspelare i melodin, den slutliga musiken som hörs i utställningssalarna är ett samkört resultat av alla deltagares bidrag. Men om man går närmare någon av videoskärmarna accentueras ljudet just från denna bidragsgivare.

Sången som är skriven av Ásdis Sif Gunnarsdóttir, består av bara en kort strof: ”Once again I fall into my feminine ways”, och upprepas i det oändliga till en likaledes enkel kort melodi av Davio ?ór Jónsson. Trots sångens och melodins enformighet improviserar de medagerande så att uppträdandet aldrig upplevs som enformigt. Tvärtom blir man helt hypnotiserad av den sugande kraften i den melankoliska melodin.

En stark bidragande faktor i detta mångdimensionella konstverk är villan där performancen går av stapeln: en jättelik grosshandlarvilla i Rokeby utanför New York, en villa som alldeles tydligt härstammar från sekelskiftet 1900, och byggd av någon nyrik industrialist. Villan är fullproppad med gamla möbler, byster på pelare och marmorskulpturer, antika tavlor och mattor samt allehanda småföremål, alltsammans kraftigt nedslitet. Kort och gott, urtypen för ett hopplöst stärbhus efter ett dödsbo.

I konstverket ingår ännu en verkningsfull dimension: Hippiekulturen. På den nionde och största skärmen visas samtidigt hur ett större sällskap på ett femtontal personer sitter och slöar på verandan utanför huset. Ibland sjunger de lite med i melodin men för det mesta gör de ingenting. Man får en känsla av att det är frågan om en hippiekoloni som hyrt in sig i den stora villan där de skapat en stark gemenskap inom gruppen samtidigt som de alla känner ett utanförskap vis á vis samhället i övrigt.

Efter cirka en timmes jammande upphör spelarna att musicera och lämnar sina rum en efter en för att förena sig med gruppen på verandan varefter hela slurven släntrar ned längs en stor öppen gräsplan och försvinner bakom ett skogsbryn. Över det bildsköna landskapet vilar ett obeskrivligt lugn, inte ett blad rör sig i den yviga vegetationen.

Om utställningen dyker upp i Sverige, missa för Guds skull inte att se den.

Kiasma, museet för modern konst i Helsingfors där Ragnar Kjartanssons video installation förevisades. Av upphovsrättsliga skäl kan inga bilder från själva utställningen visas. Foto: Staffan Garoff, 4.2.2020/Bokebacken.

THOMAS GAROFF

4 februari 2020

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.