Bokebackens
kultursida

Lästips

Från hunsad proletär
Till glödande agitator

När småbrukaren Jon på Åsens gård vid fyrtio års ålder äntligen begåvas med en son fylls han av glädje; lille Bernt ska en gång ta över där hans far slutar. Så har det ju varit i århundraden , torvan förvaltas med självklar stolthet genom släktleden, sak samma att arbetet i jord och skog är slitsamt: bönderna i Ådalen, om än fattiga, är självägande, fria män. Inga herrar kräver deras dagsverken. Men nu är det nya tider. Jon blir ett av de många offren för baggböleriet. Han blir frånlurad sin gård av bolagsägarna och deras lismande ombud och tvingas för sin försörjning ta arbete i skogsavverkningen - i en ofattbar misär- och senare liksom sin son Bernt i den framväxande sågverks- och massaindustrin. Uträkningen var djävulsk: de från fädernegårdarna fördrivna förvandlades till den nya underklassen - industriproletariatet.

Deras öde mejslas kraftfullt fram i Martin Kochs roman Timmerdalen, den andra delen i hans arbetarepos som inleddes med Arbetare (recenserad på annan plats på Bokebacken) och avslutas med Guds vackra värld, alla tre tillkomna under några intensiva år på 1910-talet. Koch räknas jämte Gustav Hedenvind-Eriksson som arbetarförfattarnas portalgestalter. Den senare med mångårig, självupplevd arbetarbakgrund, den förre som skarpsynt iakttagare.

Timmerdalens tema är den frambrytande socialismen och hur den långsamt förändrar människornas tankevärld, från vidskepelse, naturmystik och kristen fundamentalism till insikten att de själva bär framtiden i sina händer, att de tillsammans kan ta makten över sina liv.

Jon släppte aldrig sin tro att den förnöjsammes belöning väntar i himlen, medan sonen Bernt blir en entusiastisk anhängare av den nya politiska läran. Kampen börjar spontant, ”penningslöddrets” hänsynslöshet får arbetarna att koka över i oorganiserad form och den första större kraftmätningen sker i Sundsvall 1879. De strejkande arbetarna - i tusental har de marscherat från Ådalens sågverk och fabriker - kväses med hjälp av militär trupp. De hade bara krävt existensminimum och inget därutöver men tvingades tillbaka till jobben med sämre villkor, dock: deras förtvivlade kamp pekar framåt och Ådalen får epitetet den röda. Symbolvärdet går inte att överskatta, jätten har börjat röra på sig.

Mitt i häxkitteln befinner sig Bernt. Han blir medlem av den socialdemokratiska ungdomsklubben - på den tiden en verkligt progressiv kraft i samhället - studerar sin Marx, tar intryck av andra ledare och förvandlas från hunsad proletär till glödande agitator. Här sker en själslig befrielse, på många vis en parallell till den religiösa frälsningen.

Tanken är lika självklar som enkel och tidlös. Koch sammanfattar kärnan i det glada budskapet: ” Om bara herrarna släppte sitt grepp kring arbetarens strupe, eller tvingades släppa det, vad skulle då ske? Jo de skulle inte längre vara herrar. Samhället skulle överta sågverk och fabriker och all annan produktion, varje människa skulle arbeta och äta och leva gott i kamratskap med alla andra, ingen skulle bära överflödets börda och ingen skulle sugas tom av nöd och brist.”

Bernt känner bara till de mörka sidorna, bolagsväldets ljusare sidor syns inte nerifrån, skriver Koch ironiskt. För att se dem ska man stå på bron tillsammans med överklassen, högt över folkets huvuden, där skyms inte blicken av de mörka skuggorna på djupet.

När kampen för ett värdigt liv lämnar det spontana upproret och tar fastare form sätter arbetarna sitt hopp till fackföreningarna, rätten att organisera sig, att tillsammans skapa en arbetsköparna värdig motkraft, kanske till och med kunna strejka fram det socialistiska samhället. Bernts drömmar är utopiska och revolutionen skall som genom ett trollslag bana vägen för det jordiska paradis där lamm och lejon går sida vid sida. Han överger aldrig visionen men efterhand som han tufsas till av nederlagen intar han en mer pragmatisk hållning, vilket speglar författarens egen utveckling från anarkist till socialdemokratisk reformist. Detta tema, direkt aktion med alla de förfärliga följder det kan få, eller den långsamma men högst osäkra parlamentariska vägen är ju den ständiga huvudvärken inom den socialistiska rörelsen. Koch intervjuades under arbetet med boken av Hans Granlid - själv luttrad socialist - och svarade på frågan om revolutionen att ”den skymtar fram till slut. Men man behöver ju inte tänka på högafflar och barrikader. Det är ju den sociala revolutionen vi hoppas på, revolutionen av ansvarsmedvetna och mognade människor”.

Medan Jon tynar bort på fattigstugan, vingklippt av en roterande sågklinga, fortsätter Koch via sonen Bernt sin granskning av fabrikshelvetet. I den ökända sulfitfabriken skadas och dödas arbetare gång på gång vilket väcker berättigad uppmärksamhet över landet men inga meningsfulla åtgärder sätts in. Yrkesinspektionen går arbetsköparens ärenden, ett klassiskt förhållningssätt långt in i modern tid.

Stort utrymme får också arbetarrörelsens förhållande till religionen vilken ju ännu hade ett starkt grepp över sinnena. I de frireligiösa sällskapens uppror mot kyrkan kan man ju spåra ett visst släktskap, men dessa förmår inte, eller vill inte stå den värdsliga makten emot. Gud ska ha sitt och kejsaren sitt. Det skulle dröja ännu en tid innan kristen tro och socialism fann varandra.

Kochs framställning avslutas i de stora föreningsrättsstriderna 1899 och 1907. Bernt döms enligt de hatade Åkarpslagarna till åtta års straffarbete sedan han deltagit i ett bråk med strejkbrytare. Han blir en av rörelsens martyrer. Händelsen har verklighetsbakgrund. Agitatorerna kunde på den tiden kallt räkna med kortare eller längre fängelsevistelser, ofta räckte det med några förgripliga ord för att ordningsmakten skulle ingripa. Legendarisk är August, ”mäster” Palms katt -och råttalek med överheten.

Timmerdalen är starkt agitatoriskt, den beskriver arbetarbefolkningen kärleksfullt och borgerligheten i narrspegeln. Ändå kostar Koch på sig att teckna några av överhetspersonerna i flera färger än svart, de är själva fångar i det kapitalistiska systemet och saknar inte mänskliga egenskaper. Det gör texten än mer trovärdig.

I skrivande stund växer de folkliga protesterna mot nedskärningar och centraliseringar av sjukvården i Ådalen, i spåren av den förödande nyliberala politiken. Än lever upproret i Röda Ådalen.

TORKEL IVARSSON

27 augusti 2016

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.