Bokebackens
kultursida

Lästips

Torparavtalen var
rena slavkontrakt

Omkring 20 kilometer från Helsingfors norrut ligger en långsträckt sjö, Tusbyträsk (Tuusulan järvi) som sträcker sig i nord-sydlig riktning. I södra ändan av träsket ligger samhällena Tusby (Tuusula) och Kervo (Kerava) och i norra ändan Träskända stad (Järvenpää). Områdena ligger genast norr om den forna språkgränsen, söder om denna talades svenska, norr om finska. Om dessa områden har Väinö Kyrölä sammanställt en liten historik där han framförallt lyfter fram två storgårdar, Järvenpää gård som ägdes och drevs av familjen Westermarck och Vanhakylä gård som innehades av släkten Åström. Särskilt den förra gården var en typisk herrgård på nära på 2000 hektar där herrskapsfolket var ”svensktalande bättre folk” medan gårdsfolket förövrigt var finsktalande.

Huset där författaren Aleksis Kivi (1834-72) föddes, är beläget i Nurmijärvi kommun i Palojoki by. Så här såg det även ut i grannkommunerna Järvenpää och Tusby vid sekelskiftet 1900. (Recensentens samlingar/Bokebacken).

Boken är en typisk bygdehistorik där gårdarnas olika skeden beskrivs, så som hur någon i släkten energiskt bygger upp egendomen och hur allt utmynnar antingen i konkurs eller uppslitande arvstvister. Tjänstefolket och torparna berörs mera i förbifarten, detta på grund av att det allt som oftast finns mera material bevarat om herrskapets liv och leverne medan drängar och pigor på sin höjd syns i gårdens bokföring eller kyrkans mantalslängder. Man kan tala om den historiskt sett tysta majoriteten.

Ett undantag utkristalliserar sig dock ur boken som ger en inblick i den krassa verklighet som rådde på landsbygden under slutet av 1800-talet och ända fram till 1917. Det är frågan om ett kapitel som innehåller ett typiskt kontrakt, i detta fall mellan torparen Fredrik Samuel Gustafsson och Järvenpää herrgård. Kontraktet kommenteras inte men talar för sig självt. Här nedan en något förkortad version av avtalet.

Torparavtal

Den 14 mars 1892 tar jag härmed Fredrik Samuel Gustafsson till torpare i torpet Rotsten som hör till Järvenpää herrgård på följande villkor:

Torparen är skyldig att samvetsgrant odla torpets marker samt hålla torpets byggnader i gott skick oberoende av i vilket skick de var då han mottog torpet så att torpet är i klanderfritt skick när torpet lämnas tillbaka. Vid en återlämning skall torpets åkrar ha blivit sådda med minst två (2) tunnor råg. Emedan torpet för närvarande är i dåligt skick kommer jag att låta uppföra en ny ria i stället för den nuvarande på hösten 1892. Till torparens skyldighet hör att förse mellantaket och trossbotten med fyllning samt förse byggnaden med dörr och annat tillbehör. Herrgården förser torparen med behövliga mängder av plank och tegel för reparation av själva torpet men torpare måste själv transportera materialet till torpet.

På uppmaning skall torparen infinna sig med behövliga verktyg och med egen kost för att utföra varje år två (2) arbetsdagar med häst varje vecka, det vill säga 104 arbetsdagar med häst samt sex (6) arbetsdagar under sommarperioden, samt ordna två (2) färder till staden samt två (2) färder till kvarnen. Därtill är han skyldig att erbjuda skjuts max sju (7) dagar per år. Därtill skall torpet av gårdens lin spinna fem (5) ”naulaa” (ca. 2,5 kg) linnegarn samt tio (10) ”naulaa” (ca. 10 kg) annat garn eller i utbyte på uppmaning ge tre kvinnoarbetsdagar åt herrgården.

Torpet skall vidare erbjuda herrgården max sex (6) arbetsdagar för byktvätt och skurning samt i tur och ordning med de andra torpen sköta om den så kallade kyrkposten.

Torpet skall vidare förse herrgården med en (1) kanna smultron, en (1) kanna blåbär och två (2) kappar lingon, alla bären måste vara mogna och väl rensade. Varannat år skall torpet förse gården med en hink, var annat år med en tina.

Torparen är skyldig att föra budet om kallelse till arbete vidare till följande torp. Vid slutet av varje vecka är torparen skyldig att uppvisa sin arbetsbok för kontroll att han utfört allt arbete. Ifall oklarheter uppstår äger gårdens bokföring större bevisvärde än torpets.

Torparen är skyldig att uträtta alla uppgifter som stat eller kyrka pålägger torpet samt svara för underhållet av det vägavsnitt som tilldelats torpet.

Torparen kan omedelbart bli uppsagd och fördriven från torpet om han säljer, till torpet tillhörande hö eller till gården hörande virke eller utan lov nyuppodlar mera mark eller logerar främmande människor eller ordnar publika tillställningar i torpet.

Om torparens barn uppför sig illa kan de avvisas från torpet.

Torparen är skyldig att se till att hans boskap inte inkräktar på eller skadar herrgårdens marker.

(Vissa eftergifter i villkoren under det första året för att torparen skall komma igång.)

Om torparen bryter mot detta avtal måste han lämna torpet samt ersätta den skada han förorsakat.

Ifall torparen självmant vill lämna torpet skall han meddela där om före den 15 september varefter utflyttningen måste ske den 14 mars följande år.

Undertecknat av godsherren 7 mars, 1891 och försedd med torparen bomärke varefter underskrifterna bevittnats av två personer.

Av avtalstexten framgår att torparen skulle ställa upp med cirka 130 arbetsdagar per år åt herrgården, största delen av dem med häst vartill kom ett antal andra tjänstgöringsdagar. Om man utgår ifrån att man under denna tid räknade med omkring 300 arbetsdagar per år kan man konstatera att torparen var skyldig att ge herrgården ungefär hälften av sin arbetsföra tid. Under den resterande tiden skulle han sköta sitt eget jordbruk. Någon semester var det inte frågan om. Ålderdomstrygghet kunde han räkna med bara om hans son tog över torpet efter honom.

En mycket stor del av befolkningen livnärde sig ännu vid sekelskiftet 1900 som torpare. Missnöjet med dessa arrangemang måste ha varit mycket utbrett. När godsherren därtill ensidigt kunde ändra på villkoren i avtalet måste torparna leva under en ständig oro för framtiden. Här låg också grogrunden till den explosiva stämning som senare kom att urladda sig i inbördeskriget i Finland, våren 1918.

THOMAS GAROFF

26 november 2019

(Boken finns enbart på finska)

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.