Bokebackens
kultursida

Lästips

En autentisk bild av skräck

Krigsskildringar finns i överflöd och att en kräsen läsare överhuvudtaget orkar med genren beror på att rätt många höjer sig väsentligt över mängden i stilistiskt och psykologiskt avseende. Att det inte behöver råda någon motsättning mellan litterär kvalitet och spänning bevisas av C S Foresters serie om Hornblower, Eric Williams Trähästen och hans antologi Flykthistorier från hela världen - vidare James Jones Härifrån till evigheten och Norman Mailers De nakna och de döda – alla synnerligen läsvärda. I en klass för sig återfinner vi dock Zackarias Topelius (Fältskärns berättelser), Ernest Hemingway (Klockan klämtar för dig), Erich Maria Remarque (På västfronten intet nytt), Jaroslav Hasek (Den tappre soldaten Svejk), Isac Babel (Budjonnys röda ryttararmé) och Väinö Linna (Okänd soldat) – för att nämna några av de främsta.

Kanske har ingen skildrat fånglägrens lidande så intensivt som Herta Müller (Andningsgunga) och Alexandr Solzjenitsyn (En dag i Ivan Denisovitjs liv). Särdeles gripande och en förfärlig påminnelse om krigets och nazismens förbrytelser är Anne Franks dagbok. De tre sistnämnda verken måste anses vara odödliga.

Den som dyker riktigt djupt ner i kulturhistorien hamnar förstås hos Homeros (Iliaden), Thukydides (Kriget mellan Sparta och Aten) eller varför inte vår egen Erikskrönikan.

En författare i krigslitteraturen som nog inte många kommer att tänka på och som oförtjänt har hamnat i skymundan är Lothar-Günther Buchheim. Jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om honom när hans Ubåt plötsligt låg framför mig på en loppmarknad. Av omslaget att döma borde det vara en sådan där lättläst men lite klichéartad underhållningsroman som passar för en kravlös dag på stranden i sommar, men ack vad jag bedrog mig.

Ramhandlingen är tyska Kriegsmarines ubåtsflotta i Atlanten under andra världskriget, ”vargflockarna” med uppdrag att sänka så mycket allierat tonnage som möjligt. Den som bespetsar sig på mycket pang pang, sträva order och en rafflande katt- och råttalek mellan konvojerna och ubåtarna blir besviken. Det här är istället framförallt en mardrömslik skildring av vad som utspelar sig i individernas inre när sjunkbomberna detonerar och livet hänger på att de vitala tekniska systemen i ubåten inte slås ut.

Två medlemmar av besättningen kommer därför att spela en särskild roll för överlevnaden och det är dels kaptenen, som trots sina blott 30 år är äldst och kallas ”gubben”, dels försteingenjören vars specialkunskaper om konstruktionen räddar hela besättningen när de angripits av flygplan och hamnat på botten av Gibraltar sund. Själva stridskontakten inskränker sig till endast två tillfällen under den mer än månadslånga operationen. Resten är förflyttningar i marschläge med öppen tornlucka. Buchheim beskriver målande havets och himlens skiftningar i ständigt varierade metaforer. Inte ens Joseph Conrad kunde ha gjort det bättre.

Med fackmannens blick – författaren tjänstgjorde själv i ubåtsflottan - fångar Buchheim in livet ombord, trängseln, jargongen, personligheterna, övningar och rutiner, uppblossande aggressioner. Han tycks ha förstahandsinformation om vad som händer i en hjärna som utsätts för extrem stress, sömn- och syrebrist. Hallucinationer, ett virrvarr av minnen, feberheta tankefigurer och böner som ständigt upprepas.

Det finns knappast några hjältar i Ubåt, de är precis så svaga, rädda och tvivlande på meningen med alltihop som vi alla antagligen skulle vara, instängda i en obekväm stålcylinder som när som helst kan spricka av vattentrycket eller slitas sönder av sprängladdningar. Buchheim väjer inte för att återge de alltför unga sjömännens omogna åsikter om kvinnor de fantiserar om och deras ovärdiga sätt att fira permissioner, alltså med supande och bordellbesök. Den store ledaren hånas mer eller mindre öppet. Man småskrattar resignerat åt propagandan. Skäggen växer och kläderna är i trasor. Hålögda och uttröttade vacklar de omkring. Disciplinen håller ändå för påfrestningarna och respekten för cheferna tvingar var och en att göra vad som krävs.

En ubåt som pejlats in har inte många alternativ. Eldriften i undervattensläge ger inte tillräckligt hög fart för att smita undan de snabba jagarna. I bästa fall kan man förutse fiendens kurs och göra smarta undanmanövrar men lika gärna låter man ”cigarren” sjunka till stort djup och ligger där i timmar utan att ge minsta ljud ifrån sig. Kondensvattnet droppar. Alla lyssnar spänt på hydrofonistens rapporter om vad motståndaren företar sig – kommer han närmare eller avlägsnar han sig? Asdic-signaler som var en obehaglig nyhet för tyskarna smattrar som småsten på ubåtsskrovet. Ett ljud som förebådar förintelse och som besättningen lär sig hata och frukta.

Mera i förbigående får man en glimt av vad som händer med de torpederade ångarna. Sjömännen som simmar i brinnande olja kan ubåten inte rädda. Rapporter om hur många tusen dödviktston som sänkts avsänds med triumferande noggrannhet. Alla vill att torpederna ska träffa. Men de tyska sjömännen är inte likgiltiga för andras lidande. Gubben styr ubåten så att hans besättning inte ska se de döda kropparna.

Under sjunkbombsattackerna glömmer berättarjaget att andas. ”Minsta ljud gör ont i nerverna som när man rör vid ett sår.” Gubben däremot förefaller opåverkad. Han är tyst och otillgänglig, men någon gång skämtar han och lever sig lite kollegialt in i hur ”tommies” på jagarens kommandobrygga tänker. ” Nu blir det psykologiskt mina herrar.” Mellan kombattanterna råder mitt i vanvettet en yrkesmässig hövlighet. Striden utkämpas mellan två intellekt, två personligheter och avgörs av den intuition som endast en lång tjänstgöring kan ge. Så lång den nu kunde vara. Två av tre ubåtar som tyskarna skickade ut sänktes av de allierade. Ingen har kunnat berätta om den fasa de drabbade upplevde, men Buchheim kommer säkert väldigt nära.

ULF IVARSSON

25 april 2016

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.