Bokebackens
kultursida

Lästips

Försvarsforskaren som gick sin egen väg

Det är inte många vetenskapsmän som upplevde ett så rafflande liv som den nyligen bortgångne plasmafysikern Erik Witalis. Hans memoarer Rymdvapnet som förändrade världen – en försvarsforskare berättar öppnar dörrar på glänt till den sällsamma värld där några snabbt nedkastade formler kan få storpolitiska konsekvenser.

Witalis började studera på Tekniska högskolan 1954 och kom snart i kontakt med MHD (magnetohydrodynamisk kraftgenerering), som är grunden för fusionsenergi i form av magnetinneslutna plasmor. Ingen mindre än nobelpristagaren Hannes Alfvén lanserade teorin. Kraftverken, eller snarare de försöksanordningar som liknar kraftverk, är uppbyggda som väldiga magnetflaskor, ”toroider” ofta används det ryska uttrycket”tokamaker”. Väggar av stål, som i en vanlig fissionsreaktor skulle omedelbart gå sönder. Endast en toroid kan hålla plasmat på plats, tänker man sig, då detta består av en oerhört het gas, 100 miljoner grader, i vilken joner kolliderar och bildar nya, tyngre ämnen. Witalis upptäckte redan som odisputerad att tekniken led av ett avgörande problem, nämligen den så kallade Halleffekten, som kort och gott innebär att magnetflaskan alltid läcker.

Under en vistelse vid kärnforskningscentret Harwell utanför Oxford 1959 gjorde Witalis beräkningar (med räknesticka) som visade att toroiden skulle kunna slitas sönder av sig själv. Utan att Witalis då riktigt förstod det kom han därmed på kollisionskurs med ett mäktigt forsknings-industriellt komplex, som skulle gå anmärkningsvärt långt för att förstöra den svenske fysikerns karriär. Publiceringen av Witalis egen banbrytande teori om en förbättrad MHD-generator exklusive problemet med Halleffekten, ett ”fokusplasma” stoppades. Arbetet har både fredliga och militära tillämpningar. Mot sig hade Witalis vad han själv kallar den konventionella visdomen. Denna har om inte annat varit en extremt dyr historia för de europeiska skattebetalarna. Miljarder euro har vräkts in i projektet Joint European Torus, JET. Efter 40 års ansträngningar lyckades man 1997 få ut 16 Megawatt - efter att ha satt in 24.

Under läsningen av Rymdvapnet som förändrade världen – en försvarsforskare berättar, kan man inte låta bli att ställa sig frågan om det i själva verket inte var Witalis som låste sig för hårt vid en viss uppfattning och att de många förödmjukelser han upplevde berodde på svagheter i hans egen teori. Men så var det nog inte. Andra högt ansedda forskare har varit inne på samma linje, framförallt den engelske matematikern Michael Lighthill, den ryske teoretikern S I Braginskii och professorn i reaktorteknologi vid MIT, Lawrence Lidsky. Den senare avfärdade tokamakerna med ”även om fusionsreaktorn skulle kunna byggas så skulle ingen vilja köpa den”.

Ett spännande indicium för att Witalis faktiskt lyckats skapa en verkligt ny energikälla framgår av hans kontakter med amerikanska kollegor inom Strategic Defence Initiative, populärt kallat Stjärnornas krig. Det recept på ett rymdvapen, en magnetisk spolkanon som skjuter ”plasmoider” som EW skickar till Los Alamos 1986 dyker sedan officiellt upp som ”Brilliant pebbles” (pebbles = småsten), vilket emellertid inte kan vara ett kinetiskt vapen, som för övrigt skulle vara odugligt i sammanhanget, utan visade sig överensstämma med Witalis ekvationer. ”Det krävs kärnvapen för att slå ut kärnvapen”, konstaterar han. ”Receptet” återges i boken i faksimil och säger inte en lekman någonting, men en fysiker som Tor Ragnar Gerholm ansåg ju att man inte behöver förstå de matematiska symbolernas mening för att uppskatta skönheten i dem.

Med Brilliant pebbles kunde USA avvärja varje angrepp med kärnvapenmissiler från Sovjet. Andraslagsförmågan var därmed satt ur spel och det kalla kriget nära sitt slut. I förbigående nämner Witalis att det var han som låg bakom den svenska ELMA-granaten. Med detta mer konventionella vapen försökte marinen sänka främmande ubåtar som hemsökte våras skärgårdar under 1980-talet. Jag hade tänkt intervjua Erik om detta, hans synpunkter på exotiska vapen, möjligheterna för icke termisk fusion, klotblixtarnas gåta och mycket annat. Nu är det för sent. Den 22 april avled denne ödmjuke och lågmälde man.

ULF IVARSSON

4 maj 2014

Lista över författare

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.