Bokebackens
kultursida

Kulturoasen

Mycket naket i Cranachs fabrik

Sinebrychoffs konstmuseum har sammanställt en liten men intensiv utställning av Lucas Cranach den äldres produktion genom att låna in verk från ett dussintal andra museer. Museet själv bidrar med två egna tavlor som lär vara de enda av Cranach som finns i Finland men genom inlåningen har man lyckats få ihop hela 28 verk som ger en god bild av konstnären. Eller rättare sagt en bild av konstnärshuset. Det var frågan om ett familjeföretag som etablerat sig i Wittenberg, där två av sönerna medverkade. Till företaget hörde ett apotek som försåg konstnärerna med färger samt ett boktryckeri som förutom böcker kunde mångfaldiga grafiska konstverk.

Martin Luther, som började utge den tyskspråkiga bibeln var en viktig kund, och när Cranach därtill kunde erbjuda grafiska verk med bibliska motiv som kunde bifogas fick boktryckeriet en central betydelse för både konsten och bibelproduktionen. En tredje faktor som var till fördel för Cranach var att den ernestinska kurfursten Fredrik III den vise (1486-1525) gynnade reformationen. Vidare blev den protestantiska statskyrkan i kurfurstendömet Sachsen en förebild för andra länder vilket också gynnade spridningen av biblar från Cranachs tryckeri.

Utställningen visar klart hur tudelad Cranachs konstproduktion är. Å ena sidan hans klassiska renässansmåleri som är ett av de yppersta exemplen på fulländad konst i denna högmedeltida kulturströmning. Å den andra sidan hans grafiska produktion som baserade sig på ny teknik och massproduktion. Cranachs oljemålningar kännetecknas av stora, lätt identifierbara och enhetliga färgfält utan störande detaljer. På upp till tjugo meters håll kan genast kan bilda sig en uppfattning om motivet. I Cranachs renässansmålningar förs den nakna kvinnans hud fram genom mästerligt tonade färgnyanser. Ofta har tavlorna en helsvart bakgrund som hjälper till att lyfta fram huvudobjektet: den behagfulla kvinnokroppen.

Utställningens renässansverk kan indelas i tre grupper: Venus- och Amortavlorna, Lucretiatavlorna samt porträttavlorna. Alla dessa tavlor följer samma mönster som här har nämnts. Detaljerna begränsar sig till kvinnans håruppsättning och ibland till en glugg i den svarta bakgrunden där man kan se en medeltida borg högt uppe på en klippa. I en av dem (1527) tycks Amor syssla med att stjäla honung från en bikupa med bin svärmande runtomkring sig. I en står Venus helt allena med håret utslaget. Venus intar en utmanande ställning som om hon ville bjuda på sin kropp. Hon ser åskådaren rakt in i ögonen.

Omtyckt tema

Lucretiatavlorna bygger på skildringen om hur det republikanska styret infördes i Rom. Enligt Livius historik skedde detta år 509 f. Kr. i samband med att den etruskiska konungen Lucius Tarquinus Superbus härskade över romarnas område. Under en fest förgriper sig hans söner på Collantinus hustru Lucretia som för att fly skammen tar sitt liv. Romarna blir så rasande att de fördriver de etruskiska konungarna och inför republikanskt styre i Rom. Tavlorna som är från 1528, 1530, 1533 och 1537 visar alla hur Lucretia just är i färd med att sticka en dolk in i bröstet. Ansiktsuttrycket är pinat men kroppen behagfull på samma sätt som i Venustavlorna. Cranachs ”fabrik” lär ha producerat över 40 målningar med detta motiv, tydligen ett omtyckt tema under början av 1500-talet.

Till denna grupp av målningar kan ännu räknas ”Justitia”, rättvisans gudinna (1533) som är nästan identisk med Lucretia- tavlorna med den enda skillnaden att hon i vänster hand håller upp rättvisans våg. Hit hör också ”Dido”- tavlan (1547) som föreställer Kartagos härskarinna som begår självmord när trojanen Eanes lämnar henne för att segla till Italien och grunda Rom. Tavlor är lika detaljfattiga som Venustavlorna. Endast håruppsättningen och några enstaka halsbandssmycken pryder bilderna.

Lucas Cranach d.ä. Kronach 1472–1553 Weimar, “Lucretia”, 1530, olja på bokträ, Finlands Nationalgalleri | Konstmuseet Sinebrychoff

Venus- och Lucretiatavlorna tycks föreställa samma unga kvinna med smal haka och hög panna. De lärda tvistar om hon skall representera skönhetsidealet under början av 1500-talet eller om hon är en verklig person. Det senare alternativet får ett visst stöd i och med den tredje gruppen av tavlor som består av två porträtt som föreställer unga kvinnor (1525 och 1537). Det finns inga uppgifter om vilka tavlorna föreställer men man har antagit att den ena tavlan är ett porträtt av prinsessan Emilia av Sachsen. Porträttet visar vissa likheter med både ”Venus och Licretia” tavlorna. Ett indicium är kvinnornas dyrbara dräkter som lämnar axlarna och barmen bar. Det stora enhetliga färgfältet från den nakna hudpartierna ger ett kännspakt* intryck.

Bland oljemålningarna ingår två verk som faller utanför de tre huvudgrupperna. ”Diana och Aklaion” (ca. 1550) är en illustration till berättelsen om hur Jägaren Aklaion förirrar sig från sitt jaktsällskap och överraskar jaktens gudinna Diana som badar naken tillsammans med nymferna i en källa. Då Diana inte har sin pilbåge tillhands stänker hon vatten på Aklaion som då förvandlas till en kronhjort som sedan blir ihjälbiten av jägarens egna jakthundar. Ytterligare en tavla som faller utanför de tre huvudgrupperna är ”Omaka par” (ca. 1530) som visar ett omtyckt återkommande motiv under medeltiden och långt in på nya tiden, det vill säga en ful gubbe som kysser en ung kvinna. Gubben tror att han ännu utstrålar manlig dragningskraft medan kvinnan passar på plocka pengar ur hans penningpåse.

Gytter av detaljer

De grafiska alstren avviker helt från renässansmålningarna i det att konstnären med träsnitt eller kopparstick inte kan skapa några enhetliga färgfält utan är begränsad till att med teckningar gestalta motivet. I början av 1500-talet behärskade man ännu inte den konstnärliga delen av denna teknik. Konstnären försöker med våld fylla bilden med vad som helst, vilket leder till ett gytter av detaljer. Dessa grafiska ark förebådar barocken där detaljerna översållar objektet både inom konsten och arkitekturen. Också de grafiska verken kan indelas i tre grupper: de med motiv från antikens mytologi så som återigen ett träsnitt föreställande ”Venus och Amor” (1509) och ett annat träsnitt ”Paris dom” (1500) där Paris skall utse den vackraste gudinnan, något som sedan förorsakar de Trojanska krigen.

Till den andra gruppen hör motiv från antikens historia så som träsnittet ”Marcus Curtius offerdöd” som grundar sig på Livius berättelse om en spricka som öppnade sig mitt på Forum Romanum år 362 f. Kr. Man lyckades lista ut att enda sättet att blidka gudarnas vrede var att offra det som värderades högst i Rom, det vill säga mod och tapperhet. Roms främste fältherre Marcus Curtius offrade sig då genom att i full rustning med häst och allt störta ned i klyftan varefter sprickan gick ihop. Till denna grupp av grafiska verk kan också räknas kopparsticket ”Den helige Johannes Krysostomos botgöring” som föreställer hur Johannes efter att ha våldfört sig på en prinsessa ångrar sig och beslutar att krypa som ett djur resten av livet för att gottgöra sina synder.

Bibliska motiv

Till den tredje gruppen kan räknas träsnitt med bibliska motiv, grafiska verk som med stor sannolikhet var tänkta som inslag i den kommande bibelproduktionen. Hit hör ett obligatoriskt träsnitt föreställande Adam och Eva från år 1509 och ”Den heliga Maria Magdalenas extas” (1506), förövrigt det enda grafiska verket där objektet tydligt kommer fram.

Lucas Cranach d.ä. Kronach 1472–1553 Weimar, “Den heliga Maria Magdalenas extas”, 1506, träsnitt, Statens Museum for Kunst, Köpenhamn.

De grafiska bladen är alla är försedda med kurfursten av Sachsens vapensköldar vilket anger vem som beställt verken, nämligen Fredrik den vise. Lucas Cranach tilldelades en egen vapensköld, en orm med krona och drakvingar som håller en vigselring i munnen. Symbolen finns också ingraverad på en del av de grafiska bladen.

Ännu i början av 1500-talet kunde man fritt behandla och använda sig av motiv från den grekiska mytologin och antikens historia helt i renässansens anda. Senare kom ju religionskrigen att tvinga fram en kulturell puritanism som bannlyste alla hänvisningar till de ”hedniska tiderna” särskilt till antikens gudar. Men religionsstriderna var ännu i sin linda, först 1517 spikade Martin Luther sina 95 teser på slottskyrkans dörr i Wittenberg. Tilltaget kom att leda till en religiös schism som delade Europa i två ideologiska läger och trettioåriga kriget.

Frågan om gotikens förhållande till renässansen omnämns i förbifarten i en av informationstexterna I allmänhet brukar man anse att gotikens sista livsyttring är slottsporten i Linz i Österrike som kejsar Fredrik III lät uppföra kort före sin död 1493 vilket betyder att gotiken som kulturell strömning måste ha sammanfallit med renässansen. Det skulle ha varit intressant att ta del av en mera utförlig kommentar om denna fråga.

THOMAS GAROFF

1 november 2019

*Lätt igenkännligt

Ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson


Upphovsrätt

För allt material, text och bilder, som finns på Bokebackens kultursida gäller lagen om upphovsrätt. Det innebär att enstaka kopior får tas för privat bruk men ingen spridning är tillåten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Intressanta platser att besöka på internet:

Litteraturbanken gör svenska klassiker tillgängliga i digitala versioner

Projekt Runeberg ger tillgång till fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur.

Kontakt

bokebackenskultursida@gmail.com ulf.erik.ivarsson@telia.com

Sidan är optimerad för upplösningen 1600 x 900 i Firefox.